Elevhälsan - Att ställa frågor om våld



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Anna-Carin Magnusson svarar

Att ställa frågor om våld

Fråga:

Jag har arbetat ett par år på en F-9 skola i Mellansverige. Vid några tillfällen har vi haft elever som sagt något om att de blivit slagna hemma. Jag vet att skolan ska göra en anmälan till socialtjänsten (det är kuratorn som gör det hos oss). Men jag har förstått att vi inte får prata med barn som sagt att föräldrarna slår (för polisen) men det känns konstigt att inte säga eller fråga något till barnet som sagt ”min pappa slog mig igår”.
/Tobias


Svar:

Hej

Tack för din fråga.

Det är inte ovanligt att barn som berättar om att ha utsatts för våld, hot eller liknande, gör det på det sätt du beskriver. Med en kort mening. Då är det alltid bra att fråga lite kring det barnet sagt. Att ställa några frågor gör att vi kan få en bättre bild av vad som hänt, vilket ger mer information i anmälan till socialtjänsten. Både polisen och socialtjänsten är tacksamma över att få veta lite mer än ”pappa slog mig igår” innan de beslutar hur de ska ta sig an utredningsarbetet.

Däremot är det viktigt att vara noggrann med hur man pratar med barnet och hur man frågar. Samtalet ska syfta till att få en tydligare bild av vad som har hänt eller befaras ska hända. Undvik djupgående samtal om detaljer och känslor, undvik även att samtala vid flera tillfällen. Ställ öppna frågor. Säg t ex: Du sa att din pappa slog dig, berätta vad det var som hände. Värdera inte barnets berättelse genom att säga, ”usch, fy, vad dum han är, nu blir jag arg” osv. Förmedla istället att det var bra gjort av barnet att berätta och bekräfta att du har förstått barnet genom att upprepa det barnet säger. T ex ”det var på den här armen pappa slog med pinnen”. Kom inte heller med förslag på svar om barnet inte vet eller förblir tyst. Att säga: var det på armen, eller i magen… var det på huvudet han slog, kan röra till det för barnet och påverka barnets berättelse. Det är sådant polisen inte vill att vi gör. Om barnet inte vet eller inte vill svara så är det ok.

Att fråga kan ibland leda till att oroanmälan inte behöver göras. Kanske får man veta att ”Pappa slog mig igår. Han skulle fånga lillebror som klättrat upp på bordet och höll på att ramla ner. Jag stod framför och då slog han mig på axeln när han sträckte sig mot lillebror. Pappa gjorde också illa sig, på stolen. Mamma skrattade först. Hon förstod inte att alla gjorde illa sig”.

Ibland kan man känna sig stressad över hur man ska ställa öppna frågor. Man blir rädd att göra fel och frågar inget alls. Här följer exempel på hur man kan fråga. I frågorna används ordet ”slår” men använd gärna samma ord som barnet använder t ex puttar, smiskar, hotar, nyper osv när du ställer frågorna.

Du sa förut att NN slår dig. Berätta om det. Hur slår NN dig? (Man kan även be barnet visa).

  • Var slår NN?
  • Hur känns det?
  • När slår NN?
  • Hur ofta?
  • När slog NN senast?
  • Fråga vad den andra föräldern gör när NN slår.(Om barnet har berättat att mamma slår… Vad gör pappa då?)
  • Är det någon annan hemma hos dig som slår? Berätta…
  • Är det någon annan hemma hos dig som blir slagen? Berätta…
  • Finns det något mer du vill prata om?

Publicerat: 2016-08-29 23:46

Artikeln har visats: 3198 gånger
annonser

Föreläsare

Ämnen

Psykisk hälsa  Psykologisk motståndskraft  
Hitta fler föreläsare här