Elevhälsan - Stressade ungdomar –för lite krav? Lars H Gustafsson är kritisk mot hur en internationell studie presenterats i Sverige!



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Stressade ungdomar –för lite krav? Lars H Gustafsson är kritisk mot hur en internationell studie presenterats i Sverige!

Publicerad: 2008-08-20
”Svenska ungdomar pressade i skolan” är rubriken över en artikel i DN den 25/6. I artikeln presenteras en den WHO-studie som nyligen offentliggjorts och som handlar om ungdomars hälsa i Europa, Canada, USA och Israel. 205 000 ungdomar i åldrarna 11, 13 och 15 år har intervjuats, varav knappt 4 500 kommer från Sverige. Rapporten, Inequalities in young people’s health, innehåller en intressant och nyanserad diskussion om den utveckling vi ser i Europa och vilka konsekvenser den får för ungdomars hälsa och välbefinnande. I centrum står frågan om hur ungdomshälsan hänger ihop med sociala förhållanden. Man varnar för förhastade slutsatser och pekar på behovet av fördjupad forskning.

Därför är det förvånande att se hur studien har redovisats i Sverige. Lösryckta ur sitt sammanhang har enstaka resultat redan använts i den politiska debatten. Ett exempel är den signerade ledare Niklas Ekdal i DN skrivit den 29/6. Han pekar på att 67 procent av de 15-åriga flickorna i Sverige känner sig stressade i skolan, medan 11-åringarna sällan gör det och fortsätter: "Kraven slår till över en natt och de hänger ihop med betygen. Allt talar för att de borde introduceras tidigare, för att mildra chocken på högstadiet."

Att en ledarskribent på DN gör sig skyldig till förenklingar av det slaget må vara hänt och får väl ses som ett led i den opinionsbildning en stor dagstidning med all rätt bedriver. Långt allvarligare är att Folkhälsoinstitutet bidrar med lika förenklad information. På institutets hemsida uttalar sig utredaren Lilly Eriksson: "En förklaringsgrund kan vara att 15-åringar upplever skolan som svår och får därför problem med huvudvärk och nedstämdhet. Det kan i sin tur bero på att de i yngre åldrar utsätts för otillräckliga krav, och när kraven senare ökar i skolan så tycker de att den blir svår."

På samma sida dyker också den jämförelse med Finland upp, som blivit ett återkommande tema i många debattartiklar om skolan, och i en kommentar till DN säger Lilly Eriksson: "Vi har misslyckats med att hantera tonårsperioden jämfört med Finland. Där ligger de bättre till trots att de ställer höga krav på ungdomarna i skolan."

Men vad visar egentligen undersökningen? Om man lägger samman alla resultat finns mycket att glädja sig åt för svensk del. I de flesta avseenden ger de svenska ungdomarna en positiv bild av hur de har det och hur de mår. Det gäller i jämförelse med övriga Europa - men också i jämförelse med Finland. Den här finnkampen vinner vi faktiskt klart!

Vad jag som representant för elevhälsan gläder mig mest åt är att svenska ungdomar har en så positiv syn på sina relationer till föräldrar och kompisar och att mobbning tycks vara ett så begränsat problem i Sverige i jämförelse med hur det ser ut i de flesta andra länder. Jag gläds också åt att ungdomarna i stort uppfattar sig som friska och åt att vi trots allt tycks ha lyckats ganska bra i vårt arbete mot övervikt liksom i vårt arbete mot alkohol, narkotika och tobak - svenska ungdomar röker, super och drogar mycket mindre än vad som är vanligt ute i Europa. Om jag skulle arbeta inom elevhälsan i Finland skulle den här studien ge mig mycket att bekymra mig över, inte minst när det gäller dessa frågor.

Men visst finns problem också hos oss, och vi känner till dem sedan tidigare. Den största utmaningen just nu är vad som är på väg att hända med våra tonårstjejer och våra unga vuxna kvinnor. Den aktuella studien bekräftar att den psykiska ohälsan i denna grupp är oacceptabelt utbredd, och det manar till eftertanke att detta visserligen tycks vara ett europeiskt mönster i stort men att situationen i Sverige ändå är mer tillspetsad än på de flesta andra håll.

Av studien framgår att symtomen ofta är psykosomatiska och sannolikt stressrelaterade. Men resultaten antyder också något annat. Jag tänker på de frågor ungdomarna fått om sin vikt. Skillnaden mellan faktiskt vikt och upplevd vikt är störst hos de svenska 15-åringa flickorna. Bara 9 procent av dem är de facto överviktiga, men 48 procent anser sig vara det! Det innebär att de svenska 15-åriga flickorna har en mer negativ kroppsuppfattning än flickorna i övriga Europa. Från andra studier vet vi att också en allmänt låg självkänsla, deppighet och självdestruktiva beteenden brukar ingå i denna bild.

Analysen av varför tjejerna mår så dåligt får inte bli för grund. Det finns i det aktuella materialet ingenting som tyder på att tonårstjejernas stress skulle bero på för låga krav tidigare i livet och att fler prov och betyg skulle göra saken bättre! Från min erfarenhet inom skolhälsovården, nu senast på Rosengård i Malmö, vill jag i stället peka på några andra tänkbara förklaringar till tjejernas ohälsa.

 Kraven på unga tjejer kommer idag från så många håll. Bristen på jämställdhet är påtaglig så snart man skrapar lite på ytan. Tjejer förväntas ta ett större ansvar hemma än killarna. Det kan gälla allt från att passa småsyskon till att hålla föräldrarna på gott humör. Slarviga tonårskillar kan förlåtas lättare än tjejerna. Detta gäller överallt och inte minst i många invandrarfamiljer. Från mitt arbete på Rosengård vet jag att stresstrycket på många av tjejerna där är orimligt högt med höga prestationskrav både hemma och i skolan, förutom alla kulturkrockar som ska hanteras

Till det kommer, för alla tjejer, kraven från modeindustri, veckopress, bloggvärld och kompiskrets. Utseendefixering, att ständigt vara tillgänglig och uppkopplad och att hela tiden bevaka sin ömtåliga position bland kompisar och killar - det kräver sin tribut. För lite sömn och fel mat är bara ett par av de mer tydliga konsekvenserna. När så skolan kommer med sina krav, som är långt högre än vad som framgår av mediedebatten - ja, då blir det bara för mycket. Särskilt som stödet från vuxenvärlden, både hemma och i skolan, ofta är bristfälligt. Ungdomarna förväntas alltmer klara sina liv på egen hand - med allt som ska tas ställning till och alla de val som ska göras i det komplexa samhälle vi lever i.

De jag undersökt och behandlat för stressymtom, och det är ganska många nu, är ofta mycket ambitiösa tjejer som verkligen gör allt för att räcka till vid alla de fronter de har att bevaka. Och vad de behöver - ja, inte är det ökade krav på sig i form av mer prov och betyg! De behöver uppmuntran, mer jämställdhet, ett bättre stöd från sina föräldrar och, inte minst, en skola som ser dem och ger dem det stöd de behöver för att hantera inte bara skolan utan också sina liv och sin vardag på ett mer konstruktivt sätt.

För att det ska bli möjligt krävs ett mer aktivt föräldraskap, ett utbyggt samarbete mellan hem och skola, mer lärartid för varje elev, ett förstärkt mentorsstöd, samt en väl utbyggd elevhälsa som kan garantera att de tjejer som behöver det får möjlighet till kompetent genomförda samtal, antingen enskilt eller i grupp.

Lars H Gustafsson
Barnläkare
Docent i socialmedicin

 






annonser

Föreläsare

Ämnen

skola  utbildning  förskola  
Hitta fler föreläsare här