Elevhälsan - Elevhälsan - BEO-bloggen



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


BEO-bloggen

Om kränkningar och mobbning i skolan av Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman.
Postat 2014-10-21 11:45

Varför ska man anmäla till BEO?

Ibland får jag höra att det inte är någon idé att anmäla mobbning till Barn- och elevombudet (BEO). Man kanske tänker att vi inte kan göra något eller att det tar för lång tid att utreda. Jag tycker så klart att man ska anmäla skolor som inte förebygger, utreder och stoppar kränkningar av elever till BEO och jag skulle vilja förklara varför jag tycker det.

 

Först och främst har alla barn och elever rätt att känna sig trygga i förskolan och skolan. De som går i skolan har till och med skolplikt och är tvungna att vara där. För det andra har huvudmännen och skolorna ansvar för att eleverna ska vara trygga i skolan. Det är de som ska se till att det finns resurser och metoder för att förebygga och stoppa kränkningar. Många skolor bedriver ett utmärkt arbete med detta, men ibland tar de inte sitt ansvar i tillräckligt hög utsträckning. Beviset är alla de anmälningar som kommer in till oss på BEO. Barn och elever kränks varje dag i svenska skolor. Jag har får ta del av många berättelser. I vissa fall är det fråga om enstaka men kanske allvarliga kränkningar och i andra fall kan det handla om att någon varit utsatt för mobbning under flera år.

 

När allting fungerar så ska ni som jobbar i skolan berätta för rektorn så snart ni får veta att en elev upplever att han eller hon blivit kränkt. Det behöver inte finnas några objektiva bevis utan det är elevens egen upplevelse som räknas. Rektorn ska sedan kontakta huvudmannen, som i sin tur ska ta initiativ till en utredning om vad som hänt och som visar hur man kan få kränkningarna att upphöra. Ibland är det tyvärr ingen som säger något till rektorn och ibland är det rektorn som inte berättar för huvudmannen. Ingen startar då heller någon utredning, ingen tar itu med problemet och kränkningarna fortsätter. Det är framför allt här BEO kan göra nytta. Den som inte tycker att skolan hanterat ett fall av mobbning på ett bra sätt kan anmäla det till oss. BEO är då som en ”extra chans” att få skolor och huvudmän att stoppa kränkningar och för eleven att få upprättelse.

 

Oftast är det föräldrar som gör en anmälan till BEO, men om man arbetar i skolan och tycker att skolan inte hanterat en kränkning eller mobbning på ett bra sätt finns inget hinder att anmäla detta. En sak som då är bra att veta är att man kan vara anonym, men att vi behöver ett namn på den utsatta eleven och att vi – om eleven inte är myndig – i normalfallet kontaktar hans eller hennes föräldrar.

 

Vi på BEO tar alla anmälningar på allvar. Vi ser tydligt att de anmälningar vi får oftast handlar om elever som utsatts för upprepade och/eller grava kränkningar. Vi utreder också alla anmälningar. Våra utredningar är objektiva och utgår från skollagens regler. Vi kan till exempel inte uttala oss och ta ställning innan vi utrett klart och fattat ett beslut. Utredningen tar lite tid eftersom vi lyssnar både på den som anmäler till oss och på skolan och ställer grundliga frågor. Utredningen tar normalt fyra-fem månader, men ibland går det snabbare.

 

Om BEO kommer fram till att skolan brustit i sitt sätt att hantera en kränkning har vi bra mandat för att kräva att skolan rättar till sina problem. Om det behövs kan vi också kräva skadestånd för elevens räkning. Det vi inte kan göra är själva jobbet ute i skolorna. Vi påtalar bristerna, men det är huvudmännen och skolorna som måste göra förbättringarna och på plats förebygga och stoppa mobbning. Den som tycker att skolan gör för lite även efter att vi krävt att huvudmannen vidtar åtgärder kan göra en ny anmälan. Vi tar då hänsyn till den tidigare anmälan och kan gå vidare med skarpare krav.

 

Vad jag vill säga är att det kan ha stor betydelse att anmäla till BEO. Under första halvåret i år har vi riktat kritik mot skolor i 328 fall och krävt skadestånd i 22 fall. För de barnen och föräldrarna tror jag att det spelar stor roll att vi tagit ställning för dem och krävt att skolorna agerar. Om det är möjligt tycker jag att man alltid ska prata med skolan om problemen först, men om de inte gör något finns BEO där som en andra instans som kan utreda vad som skett och kräva åtgärder med en större tyngd än vad man kanske kan som förälder eller anställd på skolan.

 

Caroline Dyrefors Grufman

Postat 2014-10-07 07:26

Vi löser inte ordningsproblem med våld

Skolan var en av de viktigaste frågorna för många väljare inför höstens val. Det finns såklart flera skäl till det, men jag tror definitivt att Pisaundersökningen – som på nytt visade på försämrade skolresultat – är ett skäl. Ett annat skäl är nog bilden av stökiga och bråkiga lektioner som gör det svårt, ibland omöjligt, för eleverna att ta till sig undervisningen. 

 

Jag har i tidigare blogginlägg tagit upp att det tillhör skolans uppdrag att värna om en trygg och lugn skolmiljö för alla elever. I vardagen faller ansvaret oftast på skolpersonalen, som har i uppdrag att upprätthålla ordningen – utan att kränka någon elev. Jag vet att en del tycker att det är svårt att avgöra var gränsen går mellan att upprätthålla ordningen och att inte kränka någon. Så vad får då skolpersonalen göra för att komma tillrätta med de ordningsproblem som ändå finns i skolan?

 

Skollagen säger att lärare och rektorer får använda sig av omedelbara och tillfälliga åtgärder för att komma tillrätta med ordningsproblem i skolan. Samtidigt säger skollagen att de åtgärder som används måste stå i proportion till situationen, till exempel elevens beteende och ålder. Det innebär att skolpersonalen i första hand ska prata med eleverna och tillrättavisa de elever som stör ordningen. Om det inte hjälper kan läraren ingripa fysiskt. Att använda obefogat våld är däremot aldrig tillåtet.

 

Skollagen säger också att det är absolut förbjudet för lärare att kränka elever. Ändå händer det att lärare kränker elever och att de använder våld som är obefogat. Jag vill här understryka att det inte är vanligt, men det händer faktiskt.

 

För ett par veckor sedan kom en dom från hovrätten över Skåne och Blekinge. Händelsen som låg bakom domen inträffade 2009, då en lärare slog en elev på kinden så att det gjorde ont och huden rodnade. Frågan gällde om läraren använt våld som var rimligt i förhållande till situationen eller om det skulle ses som en kränkning av eleven. Jag tyckte att det var en kränkning, men tingsrätten bedömde att det inte var det. Jag överklagade då domen till hovrätten. 

 

Hovrätten höll inte med tingsrätten. Den ansåg att det var uppenbart oförsvarligt av läraren att hantera situationen genom att slå eleven på kinden, alltså att hon använt mer våld än vad som var befogat. I sin dom är hovrätten tydlig med att en lärare inte får ta till åtgärder som är straffbara mot en elev, det vill säga man får inte ta till mer våld än vad situationen kräver för att till exempel visa ut en elev. Jag förstår att det kan vara svårt att i all hetta som följer med när man visar ut en elev vara helt kontrollerad. Men det är ett krav som ställs på vuxna i skolan.

 

Många vill att jag ska ge exempel på vad som är tillåtet för skolpersonal att göra för att upprätthålla ordningen och öka tryggheten och studieron i skolan, men det är svårt för mig att ge generella exempel eftersom varje enskild situation kräver sin egen bedömning. Och det är inte alltid lätt att göra en sådan bedömning. Det visar så väl ovanstående dom från hovrätten som en annan dom från Lunds tingsrätt i våras, som jag då skrev om här i bloggen. Den gällde att Barn- och elevombudet krävt att Höörs kommun skulle betala skadestånd till en elev som läraren släpat ut från klassrummet. Tingsrätten höll inte med BEO då de inte tyckte att det var en kränkning. Jag tänker dock arbeta för att en högre instans ska pröva målet på nytt.

 

En sak som kan påverka vad som anses vara en rimlig åtgärd är om och hur mycket en elev har använt sig av hot och våld. Om en elev till exempel skadar andra elever kan läraren bli tvungen att ingripa fysiskt, men hon eller han få trots detta aldrig använda obefogat våld.

 

Istället för att bli fysisk mot en elev som stör skulle läraren kunna tillkalla hjälp från någon annan vuxen. Det är huvudmannen som ska se till att det finns resurser och tillräckliga förutsättningar för lärarna att upprätthålla trygghet och studiero. Det kan som sagt handla om svåra bedömningar och jag tror att det är jättebra om man inom kollegiet och skolledningen har en levande diskussion utifrån skollagen om var gränserna går.

 

Caroline Dyrefors Grufman

annonser

Föreläsare

Ämnen

MLA  handledning  utveckling  
Hitta fler föreläsare här