Elevhälsan - Elevhälsan - Hanna Antonsson (Skolinspektionen) - Skolan ska värna allas rätt att vara olika



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


BEO-bloggen

Om kränkningar och mobbning i skolan av Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman.

Skolan ska värna allas rätt att vara olika

Kan alla elever på din skola känna sig trygga med hur de ser ut, vilka kläder de har och vad de har för fritidsintressen? Vad är det som betraktas som normalt och inte och vad beror det på? Riskerar de som inte passar in i normerna att utsättas för kränkningar?

 

Det är nolltolerans mot kränkningar som gäller i vår svenska skola. Nolltoleransen grundar sig på allas lika värde och rätten att få vara den man är utan att ens grundläggande mänskliga rättigheter kränks. Förståelsen för förbudet mot kränkningar är inget som kommer automatiskt i skolan och därför påpekar jag ofta hur viktigt skolans och huvudmännens förebyggande arbete är. Jag ser det som en grundsten att arbeta med frågor om värdegrund och normkritik redan i låg ålder. Målet är att vi ska ha ett samhälle där alla accepterar att människor är olika och gör olika livsval.

 

En del av det förebyggande arbetet i skolan handlar om att det ska finnas en årlig plan mot kränkande behandling. En av de brister som vi vid Barn- och elevombuder (BEO) ser i våra ärenden är att planen ibland inte är förankrad hos personalen och eleverna på skolan. En bra plan inkluderar bland annat det vardagliga arbetet med värdegrund och normkritik. Det handlar om att arbeta med tankemönster hos både personal och elever och fundera över hur det är på just den egna skolan. Vad betraktas som normalt, vad gör det inte och varför? Är det okej att klä sig och bete sig på olika sätt? Vilka värdeladdade ord har blivit normala?

 

Jag har sett exempel på att skolpersonal säger sådant som ”Barn kränker varandra hela tiden. Hur kan man stoppa det? ”. Det handlar, som jag ser det, bland annat om att identifiera vad eleverna säger till varandra, vad som blivit normalt och vikten av att fullt ut förstå innebörden av vad som sägs och skrivs. Det kan till exempel handla om att elever klottrar ”hora” ”tjockis” eller ”pluggis” på skåp, toalettväggar och på nätet. En del beteenden normaliseras också när personal kallar kränkningar för ”konflikter” eller ”lekar som spårar ur”. Det har till och med hänt att skolpersonal uttryckt sig så om beteenden som i en domstol skulle betraktas som grov misshandel eller olaga frihetsberövande.

 

I ett normkritiskt arbete är det också viktigt att se vilka elever som får vissa positioner i ett klassrum och vilka som får komma till tals och inte. Vilka roller har eleverna i klassrummet och vågar elever som känner sig utsatta prata om det? Det finns exempel på att elever som valts till kamratstödjare varit delaktiga i kränkningar istället för att bekämpa kränkande behandling.

 

En annan aspekt, som jag redan varit inne lite på, är hur de vuxna i skolan arbetar sinsemellan med frågor om normer och värdegrund. Det handlar delvis om att anställa bra personer med en vettig värdegrund, men också om kompetensutveckling och att diskutera hur man beter sig och hur man uttrycker sig. Jag har sett exempel på ärenden där personal i all välmening kommenterat någon elevs klädstil inför andra elever. Det kan leda till att andra elever får vatten på sin kvarn när de kränker en elev som inte klär sig enligt normen.

 

Huvudmannen måste också ta ansvar för att diskutera de här frågorna med all personal, även exempelvis städare eller de som jobbar i matbespisningen. I ett av våra ärenden var det en elev, vi kan kalla henne Kim, som hade utsatts för kränkande behandling av andra elever. Vid ett tillfälle på skolbussen uppmanade eleverna Kim att säga fula ord. Då stannade busschauffören bussen och uppmanade andra elever att slå Kim. Hon blev alltså utsatt av både en vuxen och elever. Det här exempelet tycker jag visar hur viktigt det är att prata om normer och värderingar även med vuxna. Det spelar inte så stor roll om man har en jättebra plan mot kränkande behandling och om man pratar om hur eleverna ska bete sig mot varandra om inte de vuxna föregår med gott exempel.

 

Slutligen vill jag understryka att även om den verklighet jag ser i anmälningarna till BEO till allra största delen handlar om de fall då något gått fel, så finns givetvis också exempel på skolor som arbetar med värdegrund och tar nolltoleransen på allvar. I de fallen kan vi också se att eleverna känner sig mer trygga i skolan.

 

Caroline Dyrefors Grufman

Inlagt 2015-02-10 08:22 av Hanna Antonsson (Skolinspektionen)| Läst 50094 ggr. | Permalink



annonser

Föreläsare

Ämnen

Psykisk hälsa  Psykologisk motståndskraft  
Hitta fler föreläsare här