Elevhälsan - Elevhälsan - Hanna Antonsson (Skolinspektionen) - Vi löser inte ordningsproblem med våld



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


BEO-bloggen

Om kränkningar och mobbning i skolan av Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman.

Vi löser inte ordningsproblem med våld

Skolan var en av de viktigaste frågorna för många väljare inför höstens val. Det finns såklart flera skäl till det, men jag tror definitivt att Pisaundersökningen – som på nytt visade på försämrade skolresultat – är ett skäl. Ett annat skäl är nog bilden av stökiga och bråkiga lektioner som gör det svårt, ibland omöjligt, för eleverna att ta till sig undervisningen. 

 

Jag har i tidigare blogginlägg tagit upp att det tillhör skolans uppdrag att värna om en trygg och lugn skolmiljö för alla elever. I vardagen faller ansvaret oftast på skolpersonalen, som har i uppdrag att upprätthålla ordningen – utan att kränka någon elev. Jag vet att en del tycker att det är svårt att avgöra var gränsen går mellan att upprätthålla ordningen och att inte kränka någon. Så vad får då skolpersonalen göra för att komma tillrätta med de ordningsproblem som ändå finns i skolan?

 

Skollagen säger att lärare och rektorer får använda sig av omedelbara och tillfälliga åtgärder för att komma tillrätta med ordningsproblem i skolan. Samtidigt säger skollagen att de åtgärder som används måste stå i proportion till situationen, till exempel elevens beteende och ålder. Det innebär att skolpersonalen i första hand ska prata med eleverna och tillrättavisa de elever som stör ordningen. Om det inte hjälper kan läraren ingripa fysiskt. Att använda obefogat våld är däremot aldrig tillåtet.

 

Skollagen säger också att det är absolut förbjudet för lärare att kränka elever. Ändå händer det att lärare kränker elever och att de använder våld som är obefogat. Jag vill här understryka att det inte är vanligt, men det händer faktiskt.

 

För ett par veckor sedan kom en dom från hovrätten över Skåne och Blekinge. Händelsen som låg bakom domen inträffade 2009, då en lärare slog en elev på kinden så att det gjorde ont och huden rodnade. Frågan gällde om läraren använt våld som var rimligt i förhållande till situationen eller om det skulle ses som en kränkning av eleven. Jag tyckte att det var en kränkning, men tingsrätten bedömde att det inte var det. Jag överklagade då domen till hovrätten. 

 

Hovrätten höll inte med tingsrätten. Den ansåg att det var uppenbart oförsvarligt av läraren att hantera situationen genom att slå eleven på kinden, alltså att hon använt mer våld än vad som var befogat. I sin dom är hovrätten tydlig med att en lärare inte får ta till åtgärder som är straffbara mot en elev, det vill säga man får inte ta till mer våld än vad situationen kräver för att till exempel visa ut en elev. Jag förstår att det kan vara svårt att i all hetta som följer med när man visar ut en elev vara helt kontrollerad. Men det är ett krav som ställs på vuxna i skolan.

 

Många vill att jag ska ge exempel på vad som är tillåtet för skolpersonal att göra för att upprätthålla ordningen och öka tryggheten och studieron i skolan, men det är svårt för mig att ge generella exempel eftersom varje enskild situation kräver sin egen bedömning. Och det är inte alltid lätt att göra en sådan bedömning. Det visar så väl ovanstående dom från hovrätten som en annan dom från Lunds tingsrätt i våras, som jag då skrev om här i bloggen. Den gällde att Barn- och elevombudet krävt att Höörs kommun skulle betala skadestånd till en elev som läraren släpat ut från klassrummet. Tingsrätten höll inte med BEO då de inte tyckte att det var en kränkning. Jag tänker dock arbeta för att en högre instans ska pröva målet på nytt.

 

En sak som kan påverka vad som anses vara en rimlig åtgärd är om och hur mycket en elev har använt sig av hot och våld. Om en elev till exempel skadar andra elever kan läraren bli tvungen att ingripa fysiskt, men hon eller han få trots detta aldrig använda obefogat våld.

 

Istället för att bli fysisk mot en elev som stör skulle läraren kunna tillkalla hjälp från någon annan vuxen. Det är huvudmannen som ska se till att det finns resurser och tillräckliga förutsättningar för lärarna att upprätthålla trygghet och studiero. Det kan som sagt handla om svåra bedömningar och jag tror att det är jättebra om man inom kollegiet och skolledningen har en levande diskussion utifrån skollagen om var gränserna går.

 

Caroline Dyrefors Grufman

Inlagt 2014-10-07 07:26 av Hanna Antonsson (Skolinspektionen)| Läst 12052 ggr. | Permalink



annonser

Föreläsare

Ämnen

hälsofrämjande arbete  hjärnan i skolan  fysisk aktivitet  
Hitta fler föreläsare här