Elevhälsan - Elevhälsan - Marianne Lindkvist



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Marianne Lindkvist

Postat 2012-10-19 06:55

NYA TAG...

Att BYGGA något NYTT kräver mycket tankeenergi och det är väl den jag ska skylla på då mitt löfte om att berätta om min

"RESA MED uppbyggandet av ett SKOLDATATEK" inte har infriats.

Nu tar jag NYA TAG!

Visst ser huset på min bild inbjudande ut?

Eller inte?

Det beror förstås på vilka erfarenheter du har med dig i ditt bagage när du svarar och det är likadant med alla händelser, nya lärverktyg och förändringar du möter på livets stig.

Vi använder också mycket (dolda) budskap när vi kommunicerar utan att vi kanske tänker på det. Min fråga: Visst ser huset på min bild inbjudande ut? berättar ju att jag gillar huset. Istället skulle frågan istället ha formats mer neutralt: SER HUSET PÅ MIN BILD INBJUDANDE UT?

Sån'a här uttryck slänger vi oss med väldigt ofta, är min erfarenhet. När barn, ungdomar, elever, pedagoger etc. ska börja använda ett NYTT LÄRVERKTYG tycker jag att det ska ske med "öppna dörrar" och då menar jag att det SKA VARA OKEJ att tycka tvärt emot någon profession, t.ex. specialpedagogen på SKOLDATATEKET!

Önskar er alla en TREVLIG helg och återkommer nästa vecka.

Då ska jag berätta om hur långt jag har kommit och vilka dilemman jag har stött på.

LEV & MÅ!

 

Postat 2012-05-23 16:27

SKOLDATATEK!

 

Det här trädet passerar jag varje dag på väg till mitt arbete. Ett arbete som jag verkligen ÄLSKAR.

Idag finns jag i ett ElevHälsoTeam med kunniga kollegor omkring mig. DET ÄR TRYGGT!

Till hösten ska jag få möjlighet att "starta upp ett SKOLDATATEK", helt på egen hand...

Det känns SPÄNNANDE & som en verklig utmaning... OTRYGGT! "Ingen att luta sig mot"

JAG SER VERKLIGEN FRAM EMOT denna RESA som jag tänkte skriva om här.

Följ gärna med!

Postat 2011-02-07 19:57

Mobbingmetod = Engagemang!!!

Oj, vad tiden går när jag har roligt!

Vad jag menar är att här skulle jag bli bättre på att skriva regelbundet...

SKAM DEN SOM GER SIG!

Min överskrift idag ska nu "förklaras":

I flera dags- & kvällstidningar har jag läst om att barn & ungdomar mobbas i skolan!

Skolverket sågar "färdiga metoder" som

UNIVERSALA HJÄLPMEDEL

och jag är benägen att nicka instämmande.

Vill du själv läsa om vad Skolverkets rapport "säger?

Följ då länken här nedan:

http://www.skolverket.se/sb/d/4387/a/23681;jsessionid=860E20CCC7B269742120A77B5F1239B4

Min erfarenhet är att det krävs

ENGAGEMANG från ALLA VUXNA

som dagligen möter barn & ungdomar....och då menar jag GENUINT INTRESSE och inte "bara" för att en viss metod kräver det!

Rätt eller fel?

Svart eller vitt?

Lyft gärna din åsikt och vidga min och övriga läsares tankar.

Så till sist några

ORD

om min bild, min PINNBILD!

"En Roger Björklund" i Holmfors med ENGAGEMANG för

stubbar & pinnar

har samlat tusentals i sin trädgård.

Det är

GRATIS

att stanna till där och vandra runt i hans trädgård.

Vill du veta mer? Klicka dig då vidare....

http://www.nyaker.com/stubbrike.htm

LEV & MÅ!

 

Postat 2011-01-02 17:49

EMPATI-störningar!

GOTT NYTT ÅR önskas alla!

Börjar årets skrivande med något som berörs nästan dagligen i mitt eget hem, något som jag tror är FARLIGT.

För mycket DATASPELSTID!

(Inte fysiskt farligt som crossåkandet, det är min mellanson på bilden här ovan. Utan psykiskt farligt!)

Hur länge ska mina två yngsta söner 12 & 14 år få spela sina onlinespel tillsammans med

vänner från när och fjärran?

DN Debatt hade en artikel den 18 december som belyste ämnet, och för dig som vill läsa artikeln har jag infogat länktexten här nedan:

http://www.dn.se/debatt/dataspelsvald-minskar-ungas-formaga-till-empati

Hjärnforskare (Martin Ingvar, Henrik Larsson, Andreas Olsson Och Pedrag Petrovic) har kommit fram till att mycket spelande barn/ungdomar påverkas av sitt våldsspelande!

ÄR JAG FÖRVÅNAD?

Nä, inte det minsta!

Mina egna söner säger att de tycker att det är BRA att min make och jag FÖRBJUDER dem att sitta framför sina sina TV-skärmar dag & natt. De har kompisar som får sitta där mycket mer och till exempel missar de del av sin välbehövliga

SÖMN....

Ett mycket viktigt BASBEHOV!

Det är inte lätt att vara förälder i detta "Teknikens Århundrade"...

Jag tror att jag vet vad jag pratar om eftersom jag har tre barn som har växt upp under slutet av 1900-talet, och då fanns inte dessa tekniska prylar som "hägrade"...

De åkte skidor och pulka, spelade olika bollsporter, red och övade teater om de inte cyklade i lekparken eller var ute och gömde sig i lekparken!

Mina yngsta söner kör cross och tränar lite kondition, men sedan är det TEKNIKEN som hägrar...

Jag, som är den "besvärliga mamman" tillåter inte att spelandet pågår i "evighet" och jag lovar dig att det är en KAMP!

Spelar de inte krigsspel så är det cross eller biltävlingar...

ÄVENTYRET LOCKAR!

Min övertygelse om att det inte är hälsosamt driver mig (och min man) vidare i KAMPEN om att RÖRELSE måste vara BÄTTRE än stillasittande spel!

Den empatiska delen finns också alltid med när jag sitter och försöker vara engagerad i sönernas spel (föräldrar SKA ju vara delaktiga). Jag säger så "töntiga" saker som:

Tänk att den där kvinnan som du just körde över KAN ju vara en flickas mormor.

....eller den där gubben som blev skjuten kan ju vara en pojkes pappa. Tänk vad ledsen han kommer att bli!

Sönerna UPPLYSER mig om att det "bara" är ett spel, men jag ger inte upp min

EMPATIKAMP!

Jag hoppas att det till viss del hjälper mina söner att få viss förståelse för andras känslor.

FÖR om de inte får spela hemma går de säkert till någon av sina kompisar och spelar...

Och där finns kanske inte någon besvärlig förälder som KÄMPAR om EMPATIinsikt!

I min yrkesroll träffar jag många föräldrar som pratar om detta dilemma och nu ska jag be dem att läsa DN:s Debattartikel tillsammans med sina barn...

Gör det Du också och skriv gärna vad du har för åsikt i frågan:

LEV & MÅ!

Postat 2010-12-19 20:58

Det är förskräckligt!

Undrar hur många gånger jag har hört ovanstående rubrik:

DET ÄR FÖRSKRÄCKLIGT vad det snöar...Ska det aldrig sluta?

eller

DET ÄR FÖRSKRÄCKLIGT hur respektlösa ungdomar är...

eller

DET ÄR FÖRSKRÄCKLIGT så okunniga dagens elever är när det gäller bla bla bla...

OKEJ, nu var det länge sedan jag skrev här och nu SKA DET BLI SKÄRPNING!

Antingen BLOGGAR JAG eller i annat fall BLOGGAR JAG INTE!

NU SKA JAG ÅTERUPPTA BLOGGANDET!

Tillbaka till det förskräckliga....

Eller inte riktigt förresten. Börjar istället med något angenämare...

Jag har just avslutat en påbyggnadsutbildning (30hp) riktat mot TAL, SPRÅK & KOMMUNIKATION vid Umeå Universitet.

En UNDERBART GIVANDE PÅBYGGNADSUTBILDNING som har gett mig så mycket NY KUNSKAP & så många nya vänner. TACK!

I alla fall har de 18 fysiska kursdagarna gett mig insyn i hur livet på stan kan "se ut", en stad långt från min egen närmiljö.

Åh, det är här mitt förskräckliga kommer in...

Det handlar INTE om ungdomar utan om vuxna.

Satt på en välkänd hamburgerrestaurang och tittade på hur ett gäng ungdomar kastade en massa gratiskartonger/påsar med frukostflingor omkring sig.

Jag brukade sitta där ofta, när kursdagarna var över,  i väntan på att mitt nattåg mot Östergötland skulle avgå....

Sitter där och tittar på frukostflingor som far omkring, undrar om jag ska gå ut och säga till ungdomarna... ÄR DET MITT ANSVAR?

De kanske inte förstår min östgötska dialekt...

Under tiden som jag sitter där och tittar ut blir det skräpigare och skräpigare på trottoaren!

Många vuxna passerar förbi, utan att säga ETT ORD!

Jag blir ARG på de vuxna. HUR KOMMER DET SIG ATT "INGEN BRYR SIG?"

Till slut "måste" jag lämna hamburgerhaket för att ta min till stationen och när jag kommer ut stannar jag vid ungdomarna.

Jag säger ingenting utan står bara där och tittar. Det dröjer inte länge förrän en av killarna undrar om jag vill nå´t.

Jag svarar: -Hmm... Du vet, jag jobbar på en skola cirka 100 mil härifrån och jag ser att ni ungdomar är väldigt lika flera av dem som jag känner, det känns häftigt. Åh, jag undrar om ni märker hur skräpigt det blir här omkring er?

Grabben svarar att "Det är inte jag som har skräpat ner!"

Jag skulle ju ha kunnat svara "Att jag har med egna ögon sett att du har varit delaktig, så skyll inte ifrån dig"

Istället svarar jag..-Nähä, men skräpigt är det i alla fall!

Grabben säger att han tänker gå och flera av hans kompisar gör detsamma. Inom ett par minuter är hela klungan av ungdomar borta, och skräpet är kvar!

Vart vill jag komma?

Jo, tänk om ALLA VUXNA vågade uppmärksamma ungdomar på att de ser & hör vad de håller på med, UTAN PEKPINNAR...

"Bara" konstatera vad vi ser! Det är så vi kan visa att vi bryr oss om dem och det är så vi kan  

FÖRÄNDRA de förskräckliga beteenden som vi vuxna ondgör oss över!

VAD TROR DU?

Önskar er ALLA

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

Postat 2010-02-08 19:00

Resa på livets kringelkrokiga vägar...

Det var väldigt länge sedan jag skrev här på ELEVHÄLSAN!

Oj, vad mycket vatten det har hunnit rinna under broarna sedan dess.

(Vi brukar säga så i vår familj eftersom vi bor nära många broar med vatten, så det blir så konkret på något vis....Det hinner hända mycket under tiden som tiden går..)

Strax efter att jag skrev sist drabbades jag av näthinneavlossning på höger öga som behövde opereras akut. Gas i ögat och horisontalt läge med huvudet!

En månad efter min första operation kom en komplikation "farande"

Ärrbildning över gula fläcken gjorde att jag inte såg mycket. Ny operation med ny gas i ögat.

I kombination med detta fick jag veta att jag var övertalig på "min skola"!

Nu har jag i alla fall bytt arbetsplats och det verkar vara en mycket trevlig arbetsplats.

Med min bild här ovan vill jag "bara" säga att man kan känna sig väldigt ensam under LIVETS RESA även om man har många människor omkring sig. Jag möter relativt ofta människor (föräldrar/elever) som inte vågar prata om ATT KÄNNA SIG ENSAM.

Det är ett TABUBELAGT ÄMNE anser jag efter mina personliga erfarenheter. Eller vad anser du?

LEV & MÅ!

 

 

 

Postat 2009-07-03 06:52

Hur mäts preventivt arbete?

SOMMARVÄRMEN

 har "drabbat" Sverige!

Alla barn kan vara ute och bada, spela boll, hoppa hopprep och rocka rockring...Eller?

 

Jag är så lyckligt lottad att jag har SOMMARLOVsledigt, och jag njuter av att vara ledig.

 Ville "bara" skriva några rader om PREVENTIVT arbete...

HUR MÄTS DET?

 HUR VÄRDESÄTTS DET?

Mina funderingar baseras på alla nedskärningar som görs över hela landet.

Jag kan läsa om detta i dagstidningar varje dag.

 Elevvården ska spara, äldrevården ska spara...osv

Att människor (oavsett ålder, kön och etnicitet) ska ha rätt att

MÅ BRA & få den omsorg

de behöver verkar vara en LYXBEHANDLING

som vi inte har råd med just nu.

Eller har jag tolkat politikers och beslutsfattares uttalande fel?

 JAG HAR KANSKE FÅTT SOLSTING helt enkel!

 

Hur tänker du? Snälla du ge mig en ny infallsvinkel!

LEV & MÅ

Postat 2009-04-14 16:59

SAMTAL I SKOLAN!

Tänk att tiden rusar så

snabbt,,,

 

Det känns inte som om det var såååå länge sedan jag skrev här, men det var det visst...

 Min KÄRA PAPPA har varit dålig länge, och för ca 2 månade sedan lämnade han jordelivet..

Så det är nog av den anledningen jag inte har haft lust att blogga, men nu så!

 Tänkte skriva några rader om vikten av att ha

SAMTAL

Min erfarenhet är att

många pedagoger inte

 anser sig ha tid till samtal!

Hur kommer det sig?

Min teori är att många tror att det skulle ta alldeles för lång tid att samtala med eleverna, den tiden finns inte!

Men min erfarenhet av elevsamtal är att de inte behöver ta så mycket tid, det handlar "bara" om att visa sitt intresse för människan!

Att bara fråga: Hur är det?

Kan göra STOOOOOR skillnad för den som blir "sedd".

Är någon intresserad av att få lite ny kunskap i ämnet kan jag varmt rekomendera boken:

Motivationshöjande samtal i skolan -att motivera och arbeta med elevers förändring.

Författare: Mikael Lundgren och Kent Lökholm

 

Som avslutning vill jag till MINNE AV MIN KÄRA PAPPA visa en bild där han fiskar, infogat vid våra handblommor vid begravningen....

SAMTALA MEDAN DU KAN.....

Lev & Må-hälsning från Marianne

Postat 2008-11-10 16:39

Vart leder bedömning och betygsättning?

Hallå där!

Nu ska jag ge mig in i ett ämne som, hos en del, kan sätta känslorna i svallning.

Den text som nu följer har jag skrivit inför en kurs som jag deltar i. Tänkte att fler, än mina kurskamrater, ska få läsa vad jag tänker...

Kommentera gärna min text hälsar Marianne

Vill vi se trädet (läs eleven) att växa?

Eller falla?

Eller kapar vi det?

 

 För- och nackdelar med bedömning och betygsättning

”Att bedöma och betygsätta” är ett enormt ämnesområde som kan skapa många diskussioner om vad som är ”rätt” respektive ”fel”. För att kunna bedöma och betygsätta krävs stor kunskap, anser jag. I min följande text kommer den person som bedömer och/eller betygsätter kallas för granskaren. Kunskapen som granskaren bör ha handlar inte ”bara” om ämneskunskap. Det handlar om att granskaren medvetandegör sig själv om vilken avgörande betydelse bedömningen och/eller betyget kan få för den personen som får ta del av bedömningen/betyget. Jag anser att det krävs att granskaren funderar över vad bedömningen/betyget ska leda till. Frågor som granskaren kan ställa sig:


•Ska jag konstatera ”fakta”/saklighet?
•Ska framsteg belysas?
•Ska misslyckanden klarläggas?
•Handlar det om godkänt eller icke godkänt?
•Vill jag stimulera personen ifråga?
•Kan min bedömning uppfattas som kritik, och vad leder det i så fall till?
•Har jag, som granskare, gett personen ifråga möjlighet att öva sig på att ta och ge kritik?
•Är jag själv, som granskare, intresserad av feedback på min bedömning?
•Är min bedömning en ”dom” eller kan bedömningen förhandlas/förändras?
•Vilka konsekvenser kan min bedömning få? Både positiva och negativa.

I början av mitt skrivande tänkte jag mest på bedömning och betygssättning av ett skolämne, men under tiden som jag skriver kommer mina tankar mer att handla om ett utvecklande förhållningssätt där granskaren har en vägledande funktion. Vilka kunskaper är det som ska bedömas? Nu bestämmer jag mig för att byta ut benämningen granskaren till termen vägledare. Det låter mycket trevligare! När man ska ge sig ut på okänd mark behövs en vägledare, för i annat fall kan man gå vilse.


Vilka för- och nackdelar finns, när det gäller bedömning och betygsättning?
Fördelen kan vara att personen som får bedömning och betygsättning av en professionell vägledare utvecklar sina färdigheter. Det kan handla om teoretiska ämnen och praktisk kunskap. Till exempel kan det handla om att någon vill bli en bättre skrivare och då behövs feedback på det skrivna. Vägledaren kan belysa vad som är bra och vad som behöver utvecklas. Här krävs övning från alla parter! Det ska vara tillåtet att misslyckas för att lyckas!
Samma sak gäller då det gäller värdegrundsarbete som kan liknas vid fostrande kunskap. Ordet bedömning kan avdramatiseras genom att man istället säger att man ”uppskattar” en viss prestation. Vägledaren kan synliggöra vilka aspekter som ska skattas och belysas. Aspekterna kan handla om:


•Har jag lärt mig något nytt?
•Utveckling?
•Mår alla bra?
•Känner sig alla trygga?
•Vad är elevinflytande?
•Har alla samma förutsättningar?
•Likheter och olikheter?

Fördelarna är många när man ser det ur dessa infallsvinklar, anser jag.

Nackdelen kan vara att bedömningen uppfattas som en granskning. Denna granskning kan uppfattas kränkande och leda till att personen som blir utsatt för granskningen får sämre självförtroende och känner sig misslyckad. Betygsättningen kan bli som en slags ”stämpel” som konstaterar att jag är bra eller dålig. Om man får en bra stämpel känner man sig troligtvis tillfreds men om stämpeln är dålig kan det hämma en positiv utveckling både då det gäller kunskapsutveckling och självtillit.

Efter att jag har skrivit denna text har jag läst igenom den vid ett flertal tillfällen och ändrat lite här och lite där. Idag (2008-11-01) läser jag ”Lärarnas tidning” vid frukosten och hittar en intressant artikel: ”Förskolor tvingas värdera barnen – Många kommuner tvingar förskolor att använda bedömningsmatriser –trots att det strider mot läroplanen.”

Hmmm…intressant! Jag har inte tidigare, under mitt skrivande, tänkt på att bedömning också sker i tester. Ganska konstigt faktiskt, eftersom jag är en person som till viss del är emot testningar. Jag anser att många tester fokuserar på det enskilda barnets brister. Ett barn som ingår i någon verksamhet (förskola och skola till exempel), blir påverkad av många olika faktorer. Miljön, samspelet människor emellan tillsammans med sina egna kvalifikationer. Hur ska detta bedömas? Jo, både på mikro- och makronivå, anser jag. Vi måste se helheten och det är inte många tester som bedömer detta. Jag ”norpar” en mening från ovanstående artikel och gör om den lite. För även om den handlar om förskolan kan den omsättas till skolans värld då det gäller bedömning/betygsättning anser jag.:


Om vi inte bara lägger bedömningsfokus på barnets kunskaper och svagheter utan på vad verksamheten behöver bli bättre på, tror jag att vi höjer kunskapsutvecklingen hos ALLA!

Postat 2008-10-26 08:10

När lärs MORALEN ut?

 

Bi

Bilden här ovan togs igår, då jag tillsammans med mina två yngsta söner vandrade på Omberg. Det blåste friskt.....

 Nu till min överskrift:

NÄR LÄRS MORALEN UT?

Det här är en mycket viktig frågeställning, anser jag!

På "mina" skolor diskuteras elevernas moral och jag vet att denna fråga diskuteras på fler ställen(skolor, affärer, verkstäder, restauranger, hemma..o.s.v.).

Jag är helt övertygad om att både MORAL & RESPEKT lärs ut genom att det finns goda förebilder, som eleverna kan härma. Det räcker inte med att vi pratar med våra barn och ungdomar om vad som är rätt och fel, utan vi måste också visa vad det är vi menar genom att själva bete oss på ett föredömligt sätt.

Och....det är här vi inte riktigt lyckas!!!!

Med vi menar jag ALLA. Ingen är felfri...

Det viktiga är att vi klarar av att erkänna det, inför eleverna. Jag kan till exempel säga till en elev som betett sig "dåligt" och som jag varit arg på:

-Ursäkta mig för att jag blev så otrevlig.

 Jag ska inte säga att "jag blir så trött på dig" eller "hur många gånger har vi inte pratat om det här"...Det var fel! Istället ska vi prata om vad det är som gjort att jag reagerat. När du gör det här och det här blir STINA ledsen. Ser du det?

Det är då kommunikationen öppnas och vi får en DIALOG.

 Det är så moral LÄRS UT, anser jag.

Återkoppling till min bild här ovan...Vill vi titta på det som är nära eller ska vi blicka längre bort?

Jag tror att vi måste göra båda delarna när det gäller att lära ut MORAL & RESPEKT.

Läs gärna TEMA-artikeln i tidningen FÖRSKOLAN, nr:7 2008 (s.32) Airi Bigsten ska i sin doktorsavhandling

 " Har du glömt hur man äter en smörgås?"

titta på hur lärare i förskolan ser på fostransuppdraget.

En fackbok kring detta ämne finns att läsa om här:

http://www.forskolan.se/main.asp?ArticleID=402907&ArticleOutputTemplateID=87&ArticleStateID=2&CategoryID=4093&FreeText=

Att pedagoger kränker barn och ungdomar genom sina kommentarer är tyvärr ganska vanligt, och inget man pratar om anser jag. Pedagogerna är ovetande om sina egna handlingar så de gör det helt omedvetet, det är min erfarenhet. Jag träffar dagligen elever som är upprörda över de kommentarer som lärare sagt då eleven "gått över gränsen".

Vi måste lära ut MORAL i förskolan/skolan genom att

själva vara goda förebilder!

annonser

Föreläsare

Ämnen

åtgärder  Narkotikaprevention  drogpolicy  
Hitta fler föreläsare här