Är du intresserad av forskning som rör barn och ungas sätt att förhålla sig till sexuella övegrepp? Nu finns det ny forskning som visar det vi redan vetat. Många berättar inte om övergrepp för vuxenvärlden.

Det finns dock olika sätt att underlätta för unga att berätta. Bland de viktigaste är att vi skapar handlingsplaner som gör att vi kan handskas med övergrepp på ett sätt som skyddar, förebygger och som skapar ett förtroende hos de unga. Vi måste också vara mycket tydliga med att inte skuldbelägga den som drabbas och att arbeta med deifinitioner som alla, både unga och vuxna, förstår på ett rent praktiskt plan.

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/215336-unga-tiger-infor-vuxna-om-overgrepp

Mobbning känns ibland som något som vuxenvärlden har små möjligheter att påverka. Många, både vuxna och unga i skolan, känner att de inte kan göra något för att ändra de förhållande som råder. Man kan möta olika vanmaktsskapande argument som "att skolan alltid varit "tuff" att ta sig igenom", att det "handlar om en ungdomskultur", att saker, som för mig är sexuella trakasserier, för dem är "flirt" eller "tecken på uppskattning".

Själv anser jag att barn och unga har rätt till samma arbetsförhållande som vuxna. Ingen mår bra av att mobbning tillåts. För de som drabbas finns det stora konsekvenser, men också för dem som tillåts mobba finns det konsekvenser då man "normaliserar" ett förhållningssätt till andra som inte är socialt accepterat utanför den lilla kretsen i skolan/närområdet. Man får inte heller den sociala kompetens som krävs för att ha bra förhållande till nära och kära i framtiden.

Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har gått igenom forskning som samlats under tjugofem år och där ser man att antimobbningsverksamhet på skolor minskar både antalet som mobbar och antalet elever som upplever att de blir mobbade. I rapporten tas också olika framgångsfaktorer upp. Rapporten Effectiveness of Programmes to Reduce School Bullying kan beställas eller laddas ner på www.bra.se.

Jonna Abelsson & Anna Hulusjö har skrivit rapporten I sexualitetens gränstrakter – en studie av ungdomar i Göteborg med omnejd som säljer och byter sexuella tjänster.

Rapporten är mycket intressant och ger en klar bild av hur en ung människa, i flera fall barn, ”skolas” in i ett beteende som leder till att man utsätts för fler och fler sexuella övergrepp. För att motverka den normaliseringsprocess som blir tydlig i rapporten behöver vi intensifiera vårt arbete med att ge barn och unga en arbetsmiljö (och en livsmiljö) där de är fysiskt och psykiskt trygga. Det bästa sättet att behandla ett trauma är att förebygga att det händer. Blunda inte för barn och ungas situation. Se den och tveka inte att arbeta med den.

Feministiskt forum 2009 är ett arrangemang som samlar de mest spridda föredrag under ett och samma tak, nämligen ABF-husets på Sveavägen 41. Alla seminarium är gratis och man behöver inte anmäla sig.

Dessutom kommer det att finnas mycket bokbord och många intressanta männsikor kommer att passera förbi. Organisationer som deltar är bland många andra RFSL, BANG, Forum syd, Vänsterpartiet, feministiskt initativ, ABF, Arena, Umeå universitet, galago, IKFF, Sveriges kvinnolobby och UNIFEM.

Bland årets seminarium ryms en mycket stor mängd ämnen, från klusterbomber och klimatförändringar till kroppen, könsroller och sexualitet.

Bland människorna vi kan möta finns allt från serietecknare, sambadansare och boxare till politiker och internationella gäster.

Besök hemsidan och se om det inte finns något för dig www.feministisktforumsthlm.se

Nu har HOPP, Riksorgansiationen mot sexuella övergrepp, deltagit i "Ung och trygg" mässan i Arboga och vi kommer i helgen att delta i Vågavadigsjälv på Stadsteatern i Stockholm.

Vet du hur du skall handskas med de här frågorna? Vad innebär sexuella trakasserier? Vilka konsekvenser för det med sig och hur vanligt är det egentligen? Våra skolinformatörer är vana att informera om sexuella kränkningar i skolmiljö, definitioner och hur man kan arbeta för att motverka trakasserier och övergrepp. Våra informationer innehåller också olika pedagogiska övningar som direkt kan användas i undervisning.

Vill du att vi kompetensutvecklar personal på din skola eller har du elevgrupper som du tror att vi borde arbeta med eller träffa? Hör av dig.

…

det passar inte ihop, våldtäkt

pappa, våldtäkt, skär

sönder inifrån, passar inte

det går inte, det är

var min pappa

också

det tog sönder mig

ännu mer   

        utdrag ur ”när man ser vintergäcken så vet man” av Thea Tindrén

Thea Tindrén har skrivit en liten gråblek bok med ett hus på omslaget. Huset skyms av snövallar och av kala grenar. På taket hänger långa smala istappar och det ser tomt och stängt ut. Den enda färgen på omslaget är en svag skymt av rött som skymtar fram hos en pulka som står lutad mot huset på baksidan av boken.

Men rör det här elevhälsa?

Tänk dig att du är ett barn eller en ungdom som lever med erfarenheterna av att ha blivit utsatt för övergrepp. Vem berättar du för, om du berättar? När bubblar känslorna upp och vilka har mest möjlighet att se dig och hjälpa dig?

För många barn blir det skolpersonal som blir de första som noterar och slår larm om övergrepp, vanvård, misshandel eller psykisk ohälsa. Tyvärr är fallen många där ingen slår larm, men ju mer vi talar om de här sakerna, ju mer kan vi ha med oss kunskap om att det faktiskt kan vara så att just din elev lever i en livssituation där den måste ha hjälp.

Många yrkesgrupper utbildar sig nu mer i frågor som rör sexuella övergrepp och våld inom nära relationer. Polisen har lagt in det i grundutbildningen. Lärarutbildningarna har inte hunnit så långt.

Just nu tar vi i HOPP fram ett upplägg för skolinformationsträffar med skolpersonal, lärarstudenter eller elevgrupper där vi tar upp integritetsfrågor, gränssättning och olika former av sexuella trakasserier, definitioner och redskap för att arbeta tillsammans för en trygg arbetsmiljö i skolan.  

Kontakta oss om du har frågor eller vill ha stöd i de här frågorna.

HOPP 08-644 03 55  för skolinformationer

jour@hopp.org för övriga frågor

Som ni ser har Yvonne Löfquist skrivit en kommntar till min blogg. Det gör mig mycket glad. Yvonnes bok Hemska ormar och fula gubbar är en berättselse som alla som arbetar med barn bör läsa. Det som skiljer hennes bok från alla de böcker som just nu kommer ut och som tar upp sexuella övergrepp på barn är att Yvonne har lyckts fånga barnets sätt att berätta. Texten känns mycket trovärdig och den är fylld av staplande försök att klargöra för vuxenvärlden att allt inte är som det ska. Ett exempel på det är när barnet pratar om "en orm som biter henne i stjärten". "Pappa är dum som låter ormen bita mig i stjärten." Till barnets berättelse finns det ibland kommentarer från den "vuxna" Yvonne.

Andra böcker jag kan rekommendera är den nyutgivna Tala om sexuella övergrepp av Hamdia Kadir som innehåller 16 sanna berättelser om övergrepp som författarinnan själv fått berättat för sig. Hamdia är ursprungligen från Irak.

Slutligen vill jag slå ett slag för Den tusende gången av Anna Lytsy och Ulrika Olson. Ingen har väl som Ulrika berättat om och beskrivit de konsekvenser som sexuella övergrepp i barndomen kan föra med sig till vuxenlivet.

Tre böcker, tre livsöden, men också personer som idag har valt att berätta. Våga lyssna.

Många av oss har läst berättelser om sexuella övergrepp och människor som överlevt dem, men för många av oss kan det kännas som något som bara händer andra.

Inom HOPP, Riksorganisationen mot sexuella övergrepp, arbetar vi sedan 1998 mot sexuella övergrepp och som förhållandevis ny redaktör för Våga ses tidskrift är en av mina första insikter att det är mycket vanligare med sexuella övergrepp och kränkningar än man kan tro. Ofta bagatelliserar vi saker vi är med om eller kanske till och med intalar oss att det inte hänt.

Det kan handla om sexuella kommentarer eller saker vi råkar ut för i relationer vi själva valt. Det kan också vara regelrätta övergrepp av människor vi känner, äldre eller i samma ålder.

Låt mig ge dig lite siffror, "hårda fakta".

BRÅ
Enligt BRÅ ökade antalet anmälda övergrepp på barn i Sverige med 40 % under den första delen av 2008.

Statens folkhälsoinstitut (ungdomar och sexualitet - en forskningsöversikt 2005 av Margareta Forsberg)
"Resultat från olika studier visar vidare att mellan 7 och 10 procent av svenska kvinnor och 1-3 procent av svenska män har erfarenhet av sexuella övergrepp under uppväxten. En nyligen genomförd större enkätstudie visar också att en majoritet, nästan 65 procent av alla flickor i gymnasiets årskurs III hade erfarenhet av någon form av handling som de själva upplevt som sexuellt kränkande. Drygt en femtedel av pojkarna i motsvarande ålder hade också sådana erfarenheter. Studien visar vidare att det är i princip lika vanligt att bli utsatt av någon som är jämnårig som det är att bli utsatt av någon äldre. Det finns tydliga samband mellan sexuella övergrepp och sexuell exploatering. Den nämnda undersökningen visar att 1 procent av flickorna och 1,8 procent av pojkarna någon gång hade sålt sex, ett begrepp som omfattade ett antal olika aktiviteter. Dessa ungdomar hade också ofta andra typer av problem, som sämre psykisk hälsa, svårigheter i relationen till sina föräldrar och så vidare.

Ytterligare ett problemområde relaterat till sexualitet är sexualbrottsligheten. Siffror från Brottsförebyggande rådet visar att antalet sexualbrott mer än tredubblats de senaste 28 åren. Rådet menar att detta tillstor del sannolikt förklaras med en ökad anmälningsbenägenhet men samtidigt konstaterar man att mörkertalet troligen fortfarande är mycket omfattande. Vidare har det tidigare varit svårt att skilja ut unga människor ur offerstatistiken, beroende på att människor över 15 år i denna statistik räknas som "vuxna". En särskild kartläggning av polisanmälda våldtäkter visar emellertid att det generellt är unga människor som blir offer för våldtäkter. Ungdomar under 18 år utgör 29 procent av alla våldtäktsoffer i kartläggningen och i våldtäkter där offer och gärningsmän är ytligt bekanta, är offrens medianålder 22 år - trots att barn under 15 år inte är medräknade."

Vad händer, varför händer det och vilka konsekvenser för det med sig, för den utsatte och för den som utsätter? Vem kan jag prata med om det här? Vad kan jag som elev, lärare, kurator, vaktmästare, skyddsombud eller rektor göra åt det? Alla de här frågorna önskar jag att jag kunde svara på här och nu, men av utrymmesskäl är det omöjligt. Jag tror dock att vi, för att hitta svar, måste våga se, våga känna och våga fråga.

Har du frågor eller vill veta mer så besök oss på www.hopp.org eller skriv till vår jourmail jour@hopp.org Vi svarar inom tre dagar. Du kan också läsa vår tidskrift Våga se.

Du ska alltid ha rätt att själv bestämma över din kropp.