Evidence of the link between inclusive education and social inclusion – så heter en rapport som gavs ut nyligen av The European Agency for Special Needs and Inclusive Education, fortsatt förkortat till The Agency.
Bakgrunden till studien är att social inkludering är ett begrepp och ett område som blir allt viktigare för beslutsfattare. Forskning om social inkludering påtalar ofta sambandet mellan inkludering i skolan och inkludering i samhället. Samtidigt har denna forskning inte varit så inriktad på det pedagogiska området. The Agency har därför gjort en kartläggning av litteraturen för att undersöka kopplingen mellan inkluderande skola och social inkludering vad gäller personer med funktionsnedsättning.
Det finns enligt studien ett samband mellan social inkludering och inkludering i skolan. Möjligheter att få anställning, att vara delaktig i samhället, ägna sig åt fortsatta studier och vara ekonomiskt oberoende hänger samman med inkluderande skola. Personer som placerats i särskiljande lärmiljöer får sämre utgångsläge för social inkludering efter skolan. Det gäller både kortsiktigt, under tiden i skolan, och långsiktigt efter skolan. En placering i särskiljande lärmiljöer korrelerar med sämre akademiska resultat, sämre anställningsmöjligheter och leder oftare till särskiljande miljöer även efter skolan. Samtidigt finns faktorer som hindrar social inkludering som till exempel kvaliteten på inkluderingen i skolan, sociala strukturer, attityder och förhållningssätt.
Studien utgick från två frågor:
Studien kom fram till följande punkter kategoriserade i tre områden, utbildning, anställning och deltagande i samhället:
Budskapet från The Agency for Special Needs and Inclusive Education är att beslutsfattare tar hänsyn till den evidens som visar på samband mellan inkluderande skola och social inkludering.
De uppmanar beslutfattare att uppmärksamma att en placeringsdefinition av inkludering är ett hinder för social inkludering både i skolan och efter skolan.
The Agency understryker att beslutfattare måste klargöra genom både beslut och praktik att inkluderande skola är ett intresseområde, en förutsättning, för akademiska resultat och social inkludering.
I väntan på att beslutsfattare gör sitt måste vi arbeta hårt här och nu för att främja ett livslångt lärande med goda möjligheter att klara sig själv i livet. Jag föreslår att vi börjar genom att på varje skola undersöka hur vi talar om elever med funktionsnedsättning, vilka arbetssätt vi använder för att motverka funktionsnedsättningens konsekvenser och hur vi organiserar arbetet i klassrummen för allas delaktighet.
Jag tänker att det är viktigt att vi har kompetens som gör att vi förstår vilka konsekvenser olika funktionsnedsättningar kan ha i lärmiljöerna. Men viktigare är att vi förändrar våra attityder till funktionsnedsättningar. Från att vara något som är lite jobbigt för oss även om vi vill väl till något som är fullkomligt normalt och en del av vårt förebyggande arbete. Du som är specialpedagog eller speciallärare har en viktig funktion i att förflytta förståelse. Börja med att kasta ut alla listor på extra anpassningar, särskilt om de är kategoriserade för olika typer av funktionsnedsättningar. Ställ frågan i kollegiet: var lägger vi ansvaret för skolsvårigheter? I en diagnos? Hos eleven? I hemmet? Eller tar vi ansvaret som professionella och söker lösningar i lärmiljöerna oavsett hur eleven har det eller är beskaffad? Det finns inga ursäkter längre i och med rapporten från The Agency. Vem vill vara ansvarig för social exkludering? Alla måste vara med i detta arbete, nu.