Elevhälsan - Elevhälsan - Helena Wallberg - Lärarutbildning för inkluderande undervisning – framgångsfaktorer och fallgropar enligt ny rapport.



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Specialpedagogen Mod & Metod

Det inkluderande klassrummet

Lärarutbildning för inkluderande undervisning – framgångsfaktorer och fallgropar enligt ny rapport.

Denna text redogör för en ny rapport från The European Agency for Special Needs and Inclusive Education*: Teacher Professional Learning for Inclusion, 2019. Rapporten är en genomgång av forskning, ramverk och policydokument för att få fram de framgångsfaktorer som beslutsfattare bör ha i åtanke när de beslutar om lärarutbildningar eller professionella fortbildningsprogram.

Inkludering är prioriterat internationellt

Lärarutbildning och professionell fortbildning för inkludering är prioriterat i internationella organisationer som FN, EU-kommissionen och The European Agency for Special Needs and Inclusive Education. Lärare arbetar i skolor med allt större mångfald på många sätt. Därför måste inkludering vara en central del av lärarutbildningar, inte minst för att bibehålla och utveckla läraryrket som attraktivt. Detta ligger i linje med internationella organisationers policy-dokument och riktlinjer. The Agency listar de organisationer och dokument som sätter inkluderingsarbetet högt på agendan:

  • UN (2006; Committee on the Rights of Persons with Disabilities, 2016)
  • UNESCO (2015; 2017a)
  • UNICEF (2015)
  • Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) (2018a; Barrera-Pedemonte, 2016; Avvisati, 2018)
  • WHO and World Bank (2011).

Varför prioritera inkludering i lärarutbildning och fortbildning?

The Agency påtalar vikten av att skapa tydliga referensramar för lärarutbildningar kring inkludering eftersom det finns ett stort behov av att förbereda lärare för det praktiska inkluderingsarbetet. Man talar om disadvantaged learners; till exempel migranter, elever från socio-ekonomiskt utsatta områden eller familjer, elever med funktionsnedsättningar som kan ha sämre förutsättningar att få en likvärdig utbildning jämfört med elever som är infödda, från socio-ekonomiskt stabila omständigheter och som inte har funktionsnedsättningar.

EU-kommissionen tar upp att lärare känner sig oförberedda på att undervisa elever från olika bakgrund och med olika förutsättningar och behov. Det finns ett växande behov, enligt kommissionen, att förbereda framtida lärare på att mångfald är något berikande. Detta måste ske genom att byta perspektiv från ett kompensatoriskt synsätt till inkluderande lärmiljöer och strategier. Vi vet mer om lärande idag och det finns förväntningar på att utbildning ska organiseras utifrån det faktum att människor lär sig på olika sätt.

Inkluderande utbildning skapar inkluderande samhällen och de internationella organisationerna understryker att detta är en del av demokratiuppdraget och likvärdigheten i samhället i stort. Inkludering är ett begrepp som används men man använder också uttrycket “achievement for all learners”, måluppfyllelse för alla elever (min översättning, gillar egentligen inte ordet måluppfyllelse men eftersom det används flitigt väljer jag ändå ordet). .

Se lärares utbildning och fortbildning som en tre-stegsprocess

Unesco föreslår att lärarutbildning ska ses som en tre-stegsprocess som egentligen inte tar slut. Den börjar med lärarutbildningen (pre-service teacher education) och går sedan över till en period av lärande praktik som går över till professionell utveckling under hela karriären. Förmågan att utveckla inkluderande lärmiljöer behöver börja från lärarutbildningen där attityder och pedagogiska strategier för inkludering fokuseras. Alla de internationella organisationerna som nämns i rapporten menar att det saknas beslut på nationell nivå som förordar inkluderande utbildning. Det gör det svårt att skapa gemensamma ramverk som främjar inkludering i praktiken.

Bristperspektiv i kunskaper om funktionsnedsättningar, olikheter och anpassningar undergräver inkluderingsarbetet

Rapporten tar upp att lärarutbildningar ofta fokuserar mer på VAD än HUR. Mer om kunskaper som är bra att ha med sig än förståelse för undervisning, lärande och praktisk klassrumsorganisation. Det finns tendenser till fragmentisering i lärarutbildningar där studenter ska lära sig OM olika företeelser utan att koppla det praktik. Det gör att förmågan att sedan möta mångfald brister.

Kunskaper om funktionsnedsättningar och kunskaper om anpassningar för dessa personer leder enligt forskning till hög stress hos nya lärare. Dessutom leder det till att acceptansen för vad som inte är norm blir lägre. Det skapar helt enkelt en rädsla hos nya lärare att inte klara av att inkludera alla elever. Dessutom skapas ”boundary thinking” – en försvarsmekanism där man sätter en gräns för det egna ansvaret och den egna kompetensen. Boundary thinking är ett hot mot inkluderingen och den professionella identiteten enligt rapporten.

En av forskarna menar att dessa resultat beror på att olikheter framställs som problematiska och som något som måste hanteras eller kompenseras. Det skapar rädsla istället för ansvarstagande och engagemang hos framtida lärare. Skolmisslyckanden förklaras med att elever har brister vilket understryker skillnader mellan normala elever och avvikande elever. Bristperspektivet kan också kallas patogent perspektiv, ett fokus på det svåra, det sjuka eller det som inte fungerar. Bristperspektivet påverkar inkluderingen så att den uppfattas som smal och ensidigt inriktad på det som är avvikande. Detta påverkar elevers möjligheter men också skolor och samhällen. Utvecklingen hindras eftersom misslyckanden förklaras med svårigheter som är utanför den professionella kontrollen. Det försvårar för elever eftersom man då fortsätter med undervisningsmetoder som inte är bra för dem. Den professionella utvecklingen uteblir till förmån för insatser riktade till enskilda elever.

Bristperspektivet innebär att man lär sig att vissa elever är annorlunda och har därmed specialpedagogiska behov (special education needs) enligt rapporten. Detta dekontextualiserar elevers lärbehov (separerar eleven från miljön och kontexten) istället för att tala om det situerade lärandet där man förstår eleven och elevens lärbehov i en kontext, inte bara utifrån eleven själv. Det är en förenklad syn både på specialpedagogik och på elevers behov. The Agency rekommenderar att det situerade lärandet får en mer framträdande plats i analysen av elevers behov.

När lärarutbildningar lär ut metoder och anpassningar för vissa grupper av elever smalnar man av de kompetenser som verkligen behövs för en inkluderande skola. Rapporten understryker att det finns en missuppfattning om att mångfald kan mötas genom färdiga mallar och lösningar. Istället visar forskningen att det etiska perspektivet med engagemang och ett ansvarstagande är mer framgångsrikt för att hitta lösningar på utmaningar i undervisningen.

Flexibilitet, kunskaper om lagar, strategier och kollaborativa modeller ger framgång

Framtida lärare behöver lära sig och träna på att identifiera behov av förändring och handla utifrån det. De behöver också kunna reflektera och anpassa sig. Detta borde enligt rapporten vara fokus för mer träning under lärarutbildningar och i fortbildning om man vill åstadkomma inkluderande lärmiljöer.

Forskningen visar att lärare som har kunskaper om lagstiftning och policydokument kring inkludering samt en bred palett av pedagogiska strategier och undervisningsmetoder har en ökad tillit till den egna förmågan att möta mångfald.

Kollaborativa modeller för kollegialt samarbete främjar hållbar inkludering. I Australien har man sett goda effekter av detta just för elever med funktionsnedsättningar. Det finns flera modeller att lära sig och träna på och detta kan förberedas redan under lärarutbildningen. Lesson study nämns som ett exempel på sådana modeller. Det viktiga är att alla lärare och övrig personal deltar för att skapa en gemensam plattform och förståelse för inkluderingsarbetet. Det skapar också en vana att lösa problem tillsammans utifrån olika perspektiv.

Det behövs ett skifte i synen på och förståelse för specialpedagogik

Framtida lärare behöver förståelse för att specialpedagogik inte är något som sker bredvid den ordinarie undervisningen. Den traditionella men föråldrade  specialpedagogiken uppfattas som en del av en medicinsk modell. Specialpedagogik bör istället förstås som det kollaborativa samarbetet där alla deltar för att analysera det situerade lärandet i syfte att förändra det som behöver förändras. Lärare förväntar sig ofta särskilda metoder av specialpedagoger och speciallärare men detta förstärker att lärare inte har kapacitet eller ansvar att undervisa alla. Inkludering innebär en förflyttning från kompensatoriska insatser till förebyggande insatser i första hand med stöd till lärare och lärares fortbildning. Det är fokus på lärandet som ger bäst effekter på det inkluderande arbetet.

Detta innebär ett skifte, att specialpedagoger och speciallärare får en mer strategisk roll som inkluderingsfrämjare (inclusion facilitators) och skolutvecklare. Detta kräver också att specialpedagoger och speciallärare, även assistenter, deltar i skiftet eftersom de ofta har byggt upp en stark identitet i arbetet med kompensatoriska insatser och kan vilja bibehålla det förhållningssättet. The Agency understryker (även i andra rapporter) vikten av att deras kompetens och erfarenheter kommer alla till del.

Rekommendationer för lärarutbildningen

Lärarutbildningen bör, enligt rapporten, tydliggöra att:

  • Inkludering är alla lärares ansvar och att lärarutbildares ansvar är att förbereda framtida lärare på detta.
  • Olikheter är en naturlig del av mänskligheten och alla former av lärande.
  • Lärare måste tro på (ev bli övertygade om) att de kan undervisa alla elever.
  • Professionen måste utveckla nya innovativa och kreativa sätt att samarbeta.

Lärarutbildning (och fortbildning) bör utveckla framtida lärares kompetenser inom följande områden:

  • Lärarens syn på mångfald och elevers olikheter utifrån djup och bred förståelse för inkluderande utbildning.
  • Inlärningsstöd till alla elever genom främjande av akademisk, praktisk, social och emotionell utveckling hos alla elever.
  • Effektiva undervisningsmetoder för heterogena klassrum.
  • Samarbete med andra med träning i reflektion och modeller för kollegial samverkan.
  • Personlig professionell utveckling och hur den kan fortsätta under hela yrkeslivet.

Rapporten innehåller också rekommendationer till beslutsfattare i Europa om att skapa nationella ramverk för en gemensam förståelse för inkludering och varför inkludering är prioriterat. Skottland framhålls som ett gott exempel att inspireras av genom deras ”National Framework for Inclusion”. Detta ramverk specificerar kriterier som lärare ska kunna använda för att skatta sin praktik och sitt förhållningssätt med jämna mellanrum.

Här kan du läsa en svensk version av den rekommenderade kompetensprofilen för lärare: te4i-profile-of-inclusive-teachers_Profile-insert-SV (1)


 

Avslutande reflektion: dubbla budskap i Sverige

Ovan text är en redogörelse och innehåller inte mina egna åsikter eller tankar.  Jag avslutar däremot detta inlägg med att reflektera själv och jag konstaterar att svensk lärarutbildning och professionsutveckling riskerar att omgärdas av dubbla budskap.

Å ena sidan har vi styrdokument som framhåller alla elevers rätt till ledning och stimulans och att motverka funktionsnedsättningars konsekvenser liksom en tyngdpunkt på förebyggande och främjande arbete som utgår från ett salutogent synsätt.

Å andra sidan en skrivning i JÖK som formuleras: Inkluderingen har gått för långt liksom förslag till ny skrivning i lärarexamen med tyngdpunkt i ett patogent synsätt (fokus på svårigheter) och en föråldrad syn på specialpedagogik. Till synes utan förankring i den forskning som The European Agency for Special Needs and Inclusive Education samlat för beslutsfattare.

Några frågor tornar upp sig: Hur kommer det sig att man använder ordet specialpedagogik i nya skrivningar utan att förankra det i aktuell forskning eller förståelse för kunskapsområdet? Varför går Sverige i motsatt riktning än den internationellt prioriterade inkluderingen? Hur kan man säga att inkluderingen har gått för långt när det inte finns en nationell referensram om vad det betyder? I vilka andra sammanhang i samhället skulle det vara ok att hävda att inkluderingen har gått för långt?


 

* The European Agency for Special Needs and Inclusive Education är en fristående organisation som stödjer EU:s medlemsländers arbete med att utveckla inkluderande utbildning. The Agency finansieras genom medlemsländernas utbildningsdepartement och genom EU-kommissionen. Sverige representeras i The Agency genom SPSM, Specialpedagogiska skolmyndigheten. 

Inlagt 2020-03-01 17:00 av Helena Wallberg| Läst 1538 ggr. | Permalink



annonser

Föreläsare

Ämnen

tillgängliga lärmiljöer  Psykisk ohälsa  specialpedagogik  
Hitta fler föreläsare här

Elevhälsan.se

Kontakta oss
Tipsa oss om material
Följ oss på Facebook


Vår huvudsponsor

Prorenata är huvudsponsor för elevhälsan.se