Elevhälsan - Elevhälsan - Helena Wallberg - Specialpedagogiska – ett minoritetsspråk



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Specialpedagogen Mod & Metod

Det inkluderande klassrummet

Specialpedagogiska – ett minoritetsspråk

Ibland upplever jag att när jag talar utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv är det som att tala ett minoritetsspråk i en värld där alla bara vill tala engelska. Jag vet att det här språket, specialpedagogiska, skulle hjälpa kommunikationen men ingen vill byta från engelskan eftersom de som inte talar specialpedagogiska inte heller vet riktigt hur det låter när det talas fullt ut eller vad det skulle vara bra att överge engelskan för. 

Några engelsktalande säger kanske att det nog är bra att det finns de som talar specialpedagogiska för alla kan ju faktiskt inte förväntas lära sig ytterligare ett språk, de som är experter på specialpedagogiska kan ägna sin tid åt det. Andra säger att specialpedagogiskan inte har någon plats i en värld där engelskan går utmärkt att använda. Ytterligare några anser att de talar specialpedagogiska men de bryter så starkt på majoritetsspråket att det inte går att förstå riktigt vad de säger. En del försöker verkligen att tala specialpedagogiska och förfinar vissa domäner av språket medan andra går dem helt förbi. Man använder vissa ord på specialpedagogiska men meningarna är fortfarande ihopsatta utifrån majoritetsspråkets syntax.

I tider av jobbannonser inför höstens tjänstefördelning är det särskilt framträdande hur mycket av ett minoritetsspråk specialpedagogiska är. Här är några exempel som alla börjar med att berätta att på just vår skola kommer du att få arbeta främjande och förebyggande:

”Dina arbetsuppgifter kommer att bestå i att tillsammans med övriga i EHT stödja skolans pedagoger i arbetet med stöd och anpassningar till elever samt ge handledning och konsultation. Du kommer arbeta med elever i behov av särskilt stöd både enskilt och/eller i mindre grupp, stötta i klassrum samt kommunicera med vårdnadshavare”.

”Du är ett stöd för elever, personal och vårdnadshavare och visar på metoder som kan tillgodose elevernas behov av stödinsatser. Du analyserar och ger förslag på stödinsatser genom bl a observationer och samtal med elever, vårdnadshavare, pedagoger och skolledning. Du utför pedagogiska kartläggningar och arbetar fram åtgärdsprogram för elever”.

”Som specialpedagog kommer du att kartlägga behov av extra anpassningar. Som specialpedagog kommer du att arbeta på individnivå med elever”.

”Du har specialpedagogexamen, eller annan relevant utbildning”.

”Du undervisar elever i behov av särskilt stöd i liten eller enskild undervisning. Du kommer också att ansvara för planering, genomförande, dokumentation och utvärdering av verksamheten runt de elever som du arbetar med. Du kommer även samarbeta med klasslärare runt enskilda elevers behov av anpassningar”.

”Du kommer ingå i skolans stödteam, där du arbetar med elever, föräldrar och skolans pedagoger och arbetslag”.

”I dina arbetsuppgifter har du det övergripande ansvaret för fördelning av stöd, upprättande och utvärdering av åtgärdsprogram samt ansökningar av tilläggsbelopp”.

Trots att man tänker att man har använt två ord från specialpedagogiskan, ”främjande och förebyggande”, så är texterna skrivna på engelska utan förtrogenhet med begreppen.

Betyder det att de som talar specialpedagogiska är bättre än de enbart engelsktalande? Eller betyder det att vi kan dra nytta av tvåspråkigheten för att fördjupa resonemang, öka förståelse för fler kulturer och använda fler ord och begrepp för att göra oss förstådda och för att förstå? Vi som går utbildningen i specialpedagogiska kan ju också engelska, annars skulle vi inte ha fått lära oss specialpedagogiska. 

Om det är så att utbildningen ger ytterligare dimensioner som man inte skulle ha haft utan utbildningen, kan det då vara så att de engelsktalande behöver ställa fler frågor om vårt språk och de begrepp som hör till specialpedagogiskan? Det kräver förstås en ärlig nyfikenhet, och en medvetenhet om att det finns grader av förståelse för allt det vi lär oss. Vi börjar med fakta, glider in i förståelse för att sen fördjupa kunskapen tills vi är förtrogna med den. Hur villig är den engelsktalande att erkänna att kunskapen inte är vare sig fördjupad eller förtrogen, eller att språket engelska kanske faktiskt inte räcker för att skapa en inkluderande kultur?

Jag kan inte stå och skrika på specialpedagogiska om ingen lyssnar ärligt med insikt om att det finns fler djup än bara användning av vissa ord. Hur får vi till den där reflektionen om ordens betydelse i en värld där majoritetsspråket används för att förklara det som bara kan sägas på specialpedagogiska?

 

språkbarriär

Inlagt 2019-05-26 19:03 av Helena Wallberg| Läst 1837 ggr. | Permalink



annonser

Föreläsare

Ämnen

utveckling  mobbning  utanförskap  
Hitta fler föreläsare här