Elevhälsan - Elevhälsan - Tanzaniabloggen



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Tanzaniabloggen

Postat 2011-02-24 20:33

Huyawa

Normal 0 21 false false false SV X-NONE X-NONE

Huyawa

En lång dag tillsammans med fältarbetare i en organisation som arbetar för att hjälpa de mest utsatta.  De hivsmittade och adissjuka och barnen som förlorat alla anhöriga.

Morgonen började tidigt då vi åkte in till byn för att handla:

150 kg ris och 25 x 2 kg proteinberikad blandning

60 lakan i balar från USA

12 burkar gele för huden samt 50 x2 kg tvålar till tvätt och disk mm

3 st solpanelsystem för belysning med 3 lampor

  

Sedan packeterade vi i plastkassar 2 lakan en filt, 5 kg ris 2 kg proteinmjölblandning och en halvmeter tvål och en geléburk. Vi hade med oss 15 kassar och resten fick bli kvar i förrådet på deras kontor.

Solpanelsystemen kommer att installeras hos familjer där de kommer mest till nytta dvs där man har barn som har förutsättningar att studera då behövs det förlängda ljuset på kvällarna för att plugga.

Efter att gruppen halverats så fick några stanna i första byn tillsammans med en svensk fältarbetare och lokala hjälparbetare.  Resten fortsatte allt djupare in i ödemarken i en jeep. Med oss hade vi  en socialarbetare Lydia men även distriktvolontärer som vandrar runt och finner nya människor i behov av hjälp.

Huyawa försöker hjälpa 45 000 föräldralösa barn och aidssjuka i området .

Första familjen vi besökte bodde i en lerhydda som vid nästa regn troligen skulle komma att kollapsa totalt. Mamman här var mycket sjuk sedan flera år tillbaka och den lokala bygruppen hade hjälpt henne att få upp väggarna och grästaket för flera år sedan och de 6 barnen var även de i oviss kondiditon de hade aldrig blivit undersökta för Hiv eller annat. Lerhyddan hade tre små rum ca 1,5 x 2 m. I Sverige har djuren det bättre än den miljö dessa människor lever i. Planen var att på sikt ta mamman till sjukhuset för blodprover inom kort. När hon dör har de barnen endast varandra.

I nästa familj var mamman med 2 söner (6,8) ännu sjukare troligen sista stadiet i aids hon hade börjat bli sjuk 2006 och hade en svår hosta sedan juli förra året. På morgonen hade sonen gått till en ”butik” för att köpa en alvedol till mamman men eftersom han inte betalt förra tabletten så fick han gå hem tomhänt. Någon by hade vi övrigt inte heller sett till så kanske fanns det ett lokalombud i någon hydda. Mamman hade varit på sjukhus en gång tidigare och då ville man röntga och ta blodprov men inga pengar= inga tester därför hade man nu även en innestående skuld för det besöket.  Vi satt på golvet i lerhyddan och Lydia översatte det kvinnan  ville berätta men hostatackerna gjorde att hon föll ihop gång på gång och bara kämpade för att återhämta sig då rann mina tårar i en stilla ström. Vi beslöt att ta med kvinnan i bilen till det lilla sjukhuset  och betalade alla skulder, nödvändiga prover och 4 dagars vård samt hemtransport. 8-åringen var med till sjukhuset och förhoppningsvis får den yngre sonen information om vad som blivit planerat.

Två flickor 18 och 20 år gamla hade varit omhändertagna av  Huyawa sedan de hittades 2006 och nu hade den ena fått lära sig sy och hyrde en tramsymaskin för dyra pengar ett par lärare i gruppen beslöt att köpa henne en egen maskin, den kommer att levereras inom några dagar. Glädjen de visade när de förstod vad de fått är goda minnen att bära med sig.

Det är en ofattbar fattigdom här, nästa familj vi besökte bestod av en 90-årig kvinna som hade hand om sina barnbarn, dottern och mågen var döda. Deras lerhus hade trillat ihop vid senaste regnet och nu satt de under en kaffeplanta som skydd och till natten kröp de in under några bitar korrugerad plåt.

Deras närmsta kommuinnevånare hade hjälpt till att gräva några hål där man satt i trädstammar som hörnpelare för att senare med grenar bygga ett nätverk som man fyller med lera. Problemet var nu att man inte visste hur man skulle montera den korrigerade plåten till plåttak så vi erbjöd oss att betala även för detta. Den gamla kvinnan föll i gråt av tacksamhet och klumpen i magen växte över dessa enormt orättvisa skillnader i grundläggandemänskliga rättigheter.

Vi besökte ytterliggare en familj och sen åkte vi åter till sjukhuset för att få veta vad som planerades för kvinnan vi fört dit. Hon satt nu i en säng med ett dropp och skulle få vård. I sängen bredvid låg en nyförlöst ung kvinna med sin baby.

Ögonen sa åter igen, glöm oss inte! Lydia som var vår guide har blivit en länk för att fortsätta kämpa för de mest utsatta i Tanzania när vi återvänder hem. 

 

Postat 2011-02-13 15:53

Hoppet kvar hos dessa barn


Torsdagen började med ett besök på det administrativa kontoret på Tumaini barnhem för gatubarn. När de hittar barn som dykt upp i staden för att söka arbete så fick de komma till hemmet och under ett par tre månader eftersöktes familjen man hade dessutom ett uppföljningsansvar på barn som kunde återvända sina familjer.

Vi fick träffa diakoner, lärare m.fl. som berättade om verksamheten. Vi berättade att vi vill handla med oss lite av vad de behövde mest till barnhemmet och berättade hur mycket vi kunde betala. De skulle göra en prioriteringslista så att vi efter lunch kunde åka till marknaden och handla detta tillsammans med representanter för organisationen.

Till vår stora förvåning var det inte mat som stod högst på lista utan skor, muggar och fat. Efter en del förvirring så var det bara att acceptera läget och handla in vad de behövde. Det blev nog många som funderade över denna grupp vita som handlade skor, plåttallrikar och plastmuggar.

Hemmet ligger bara 15 minuter utanför Bukoba och vi blev varmt välkomna av de 47 barnen som var mellan 6-18 år. På dagarna går barnen i skolan men en förutsättning är att de har de svarta skorna så att bidra till deras utbildning på detta sätt ger dem verkligen en bättre chans i livet. De sjöng och dansade och vi inbjöds att delta. När de sedan vill se oss uppträda så blev det små grodorna & små grisarna efter en del översättning till swahili det blev en hel del skratt när 12 "vitingar" skuttade runt i ring och sjöng.

Vi blev sedan visade runt och fick besöka sovsalarna 6-10 barn i samma rum i våningssängar perfekt bäddade utan en pryl så långt ögat kunde se. Köket där maten lagades till alla barnen och personalen var ett hus 2,5 x 2,5 m med några stenar för att hålla jättegrytan på plats och med en eld under. Barnen fick hjälpa till med städning, jordbruk, valla djur, samla bränsle och hämta vatten.

Vi följde med till källan för att hämta vatten den ligger endast 10 minuter bort via en stig genom gräs och buskar solen var på väg ner och marken strålade av värme. Ner var det brant och att möta barnen på väg upp med stora dunkar på mellan 10-25 l vatten på huvudet endast med en krans av gräs som skydd mot huvudet och lite löv som kork då kändes svenska duschvanor och spända nackar mycket avlägsna. En flicka vi pratade med som var lika gammal som Emma snart 18 år(min dotter som är med på resan)hade som mål är att bli läkare. Hon Heter Emmi och hade bott på hemmet sedan 2007. En annan av eleverna som bott där i många år hade just avslutat sin yrkesutbildning in fordon/mekanik och fick vara kvar i väntan på jobb.

Det är en så otroligt stark upplevelse att vara här värmen, dofterna och människorna och samtidigt overkligt att vara så udda i denna miljö. Inga turister eftersom Victoriasjön med sina fina stränder inte inbjuder till bad då det finns parasiter som helt klart inte vill ha.

Postat 2011-02-09 18:04

Måste ha mer tid

Hade i min enfald trott att jag skulle kunna skriva varje dag. Intrycken är överväldigande och nätet har varit borta för det mesta.

Vad jag nu innser är hur lite jag visste innan resan och hur mycket jag vill försöka förändra. Kommer troligen bli en plåga för min omgivning i alla fall för alla som inte tror att det är någon idé att dela med sig.

2011 kan man inte längre ursäkta sig med att man inget vet och jag har massor av idéer om vad jag vill göra framöver mitt löfte till alla jag mött är att aldrig glömma dem. Foton från denna resa kommer berätta mer än 1000 ord men jag kommer att fylla på loggen om de besök som satt mest spår så fort jag sorterat klart i skallen.

Ikväll är sista kvällen i Afrika för denna gången efter 9 timmar på livsfarliga vägar och gränsstationer är vi åter i Entebbe.I morgon återstår 18 timmar flygtransport hem.

 

Postat 2011-02-04 18:48

Sjuksköterskeskola

Onsdagen besökte vi ett undervisningssjukhus där sjuksköterskor utbildas.

Efter 1,5 timme på skumpiga  leriga vägar som hela tiden förde oss allt högre upp kom vi fram till Ndolage hospital . Sjukhuset/skolan drivs genom svenska kyrkan och är mycket dyrt för patienterna att få vård där. Det statliga sjukhuset i Bukoba kostar bara en bråkdel men hur vården är där vet jag inte.

På Ndolage utbildas 250 elever idag och de bor på skolan 75% är kvinnor och undervisningen sker på engelska. Elevhemmen bestod av ett litet hus med en korridor med rum där väggarna inte gick upp till taket och endast ett tygstycke som dörr.  4-6 elever i varje rum i våningssängar med ett litet bord och en stol. Utbildningen är dyr, 7500 kr per år och lönen för en färdigutbildad ca 2000 kr.

 

Miljön på sjukhuset är nästan ofattbar. Mörkt, smutsigt och dystert med anhöriga som slagit läger under träden utanför.

 

Kvinnohälsa finansieras av staten så att polikliniken som MVC, BVC och preventivmedel var gratis.

Vi fick gå runt och titta och patienterna lät sig gärna fotograferas. Det blev många glada skratt när de snabbt kunde få se bilderna i våra digitala kameror tänk om vi kunde haft med oss en liten skrivare för skriva ut fotot som en gåva till kvinnorna som fött barn på morgonen eller till mamman som så gärna ville visa sin dödssjuke son (ovisst ännu om det var svält eller tumör som gjort att han hade en enormt stor uppsvälld buk).

Sjukhuset är självförsörjande av el genom ett eget byggt kraftverk en damm där vattnet leddes ner i rör  till en liten kraftstation  med ledningar tillbaka upp för stupet. Ett vackert vattenfall bildades av vattenöverflödet. Utsikten från denna höga höjd var fantastisk grön blandad vegetation mest bananplantor, ekalyptusträd och palmer blandat med en hydda här och där.

Vi bjöds sedan på lunch av skolan gott och välbehövligt. Vi fick en speciell och mycket vanlig rätt som är kokta gröna bananer (smakar som potatis) med bönor en köttgryta, spenatröra och avokado (finns vilt i området) då hade ett oväder slagit till med åska och regn så måltiden intogs i sken av vaxljus.

Åter i Bukoba var vi inne i den lilla stan och försökte förhandla oss till bra priser för morgondagens storhandling innan vi åker vidare för att besöka ett hem för gatubarn.

 

Postat 2011-02-03 18:31

Barnhemsbesök

Normal 0 21 false false false SV X-NONE X-NONE

Uppe med tuppen då en i gruppen fått akut öroninflamation och vi behövde besöka den lokala läkaren för att få antibiotika. I det lilla huset fanns 2 små rum med inneliggande patienter =avdelning 1&2.

Tillbaka och hämta upp övriga gruppen för att åka på första studiebesöket. Vi började med att åka ner till en lokal butik modell mindre, en kvinna med ett lager varor satt i ett skrymsle och blev nog lite förvånad när vi raskt inhandlade 50 kr ris, 25 kg socker, 5 kg salt, 20 paket tvättmedel och ett par påsar karameller.

Efter  ca 45 minuter på minimala väg (terracottafärgade lerstigar) och luften fylld av doft från ekalyptusträd var vi framme i Ntome ett litet barnhem som funnits i 50 år. 24 föräldralösa barn mellan 0-2 år bodde på stället. Den yngsta 12 dagar gammal flicka där mamman dött under förlossningen av sitt 6e barn. Kanske kommer hon att få återvända till sina familj om ett par år.

På det här barnhemmet får man återgår till ev. förälder när man fyller 2 år eller så hamnar man hos en fosterfamilj eller blir bortadopterad.

Minst 100 kvm täcktes  av tvättsträcken som var fyllda med babykläder och blöjor. Hemmet hade några kor och fick så pass mycket mjölka att det kunde sälja den vidare.

Det var svårt att lägga tillbaka barnen i spjälsängarna när vi skulle åka vidare. Maten blev ett välkommet tillskott  för barnen och karamellerna till personalen.

Postat 2011-02-03 05:36

Massor av nya intryck

Inget nät att blogga från.

Första matleveransen gjord 50 kg ris 25 kg socker, 5 kg salt tvattmadel mycket välkommet. Vackert men mycket fattigt.                     

Postat 2011-02-01 19:23

Bukoba

Äntligen framme efter en lång dag. Många nya intryck att ta in under den långa resan. En bensträckare och lunchpaus blev ett skönt avbrott precis vid ekvatorn.

Solen går både upp och ner otroligt snabbt och dag och natt är lika långa. Gränsövergången mellan Uganda och Tanzania tog lång tid och det var många stämplar och blanketter som skulle fixas.

Vi är mycket trötta och alla batterier tömda efter 9,5 timmar i minibuss. Nu gäller det att sova innan morgondagens första barnhemsbesök.

Postat 2011-01-31 18:23

Äntligen framme i Uganda!

Söndagkväll och äntligen får vi åka. Klockan 20.00 avgick flyget till Addis Abbeba med mellanlandning i Rom.

Flyget blev smockfullt och alla var förväntansfulla och pirriga. Sju skolungdomar och fem vuxna bestod gruppen av från Södertälje praktiska gymnasium.

18 timmar senare kom vi fram till Kampala i Uganda och upptäckte att vi hade betydligt mer bagage än vad som skulle få rum i den inbokade minibussen. Vi fick fram en bil till och åkte vidare till en övernattning i stan.

På kvällen åt vi på hotellet och var mycket trötta eftersom matlagningen tog längre tid än vi kunde föreställa oss efter 2,5 timme hade fortfarande inte alla fått mat. När jag kom upp till rummet var det översvämning toacisternen hade sprungit läck och det blev till att byta rum. Somnade snabbt trots värmen.

Postat 2011-01-29 23:56

Dagen före avresan

I morgon börjar resan. Idag har jag fixat det sista från apotket som vi kan behöva allt från immodium till kräkpåsar, plåstar och handdesinfektion.

ICA Maxi i Skvaltan är så bra, fick en kasse barnkläder att ta med till Bukoba. Nypris ca 2500 kr, annat än IKEAS snålhet, de ville inte donera 50 fleecfiltar á 10 kr.!

Dessutom uppskattade jag kundtjänst tålamod att stoppas in alla pengarna, sedel efter sedel i kassainsuget 7000 kr  det tar en stund, pengarna som körkamraterna bidragit med.

I morgon gäller det att få ner allt i resväskor.


annonser

Föreläsare

Ämnen

utanförskap  anpassningar  självförtroende  
Hitta fler föreläsare här