SKALL SKOLAN ANPASSA SIG TILL ELEVEN ELLER TVÄRT OM?

I min förra block skrev jag om en flicka som hade stora svårigheter inom det verbala området, var lite okoncentrerad men hade bra förmågor inom det icke verbala området. Jag tyckte hon skulle kunna klara sig bra med de starka sidor hon besatt när skolan väl hade tagit till sig analysen gjord av skolpsykolog och skolhälsovård.

Gunilla Kendall Carlsson kommenterade detta med att uppskatta att utredningsarbetet kunnat göras i skolan, samtidigt som hon undrade om dessa ungdomar, med svagbegåvning, inte borde kunna få jobba mot lägre krav i skolan. Det senare är en politisk fråga som jag skall återknyta till. Jag tror dock inte det är realistiskt att sänka kraven i skolan om ungdomarna senare blir överväldigande av kraven i arbetslivet. Det är en svår fråga!

För flera år sedan fick jag som dåvarande skolöverläkare tillsammans med kommunens särskolerektor och chefskolpsykolog ta ställning till tre ungdomars (alla tre flickor) problem. De presterade alla inom svagbegåvningsområdet på WISC, d,v,s, någonstans mellan 70 och 85 i IK, snarast vad jag minns kring 80. Frågeställningen från skolan var om särskolerektor kunde acceptera en inskrivning i särskolan för de presterade i skolan som bäst i nivå med duktiga särskoleelever. Orsaken var att de samtidigt hade stora brister i sina exekutiva funktioner som arbetsminne och förmåga att strukturera och planera skolarbetet.(Alltså en neuropediatrisk problematik)

Givetvis kunde de inte skrivas in i särskolan, även om särskolan skulle kunnat ge dem det bästa stödet, för tillträde till särskola bestäms enbart av begåvningsnivå (under 70 i IK) - i kombination med förmåga till anpassning till skolarbete/arbetsliv.

De tre flickorna fick fortsätta med det stöd som kunde ges i normalskolan men önskan var tvivelsutan att kunna anpassa skolans krav till deras förmåga. Med kombinationen svagbegåvning och stora brister i exekutiv förmåga får ungdomarna utan tvivel stora svårigheter inte bara i skolan utan också i arbetslivet. Utredning i ett basteam kanske hade hjälpt en bit på väg men det förtäljer inte denna historia.

Förslag har i dagarna kommit att gymnasieskolan skall ges en dubbel inriktning. Dels med höga teoretiska krav som leder till högskoleutbildning, dels breddad yrkesutbildning med sänkta teoretisk krav. De ungdomar som jag refererat i denna och förra bloggen har troligen nytta av att få jobba mer praktiskt och mindre teoretiskt. Kanske kan på detta sätt anpassade krav vara en möjlighet för dem. Detta förslag har kommit från Jan björklund och är därmed högpolitiskt och inget jag vill/vågar kommentera vidare.