Skolprogrammet Lions Quest

Skolprogrammet Lions Quest syftar till att främja positivt socialt beteende och goda hälsovanor.

Lions Quest – Tillsammans är ett skolprogram som syftar till att få barn att växa och utvecklas som individer samt att vara generellt förebyggande mot våld, mobbning, alkohol, droger och tobak och ge barn träning i sociala färdigheter. Lions Quest finns i cirka 35 länder under olika namn. I Sverige kallas programmet Tillsammans.
En amerikansk utvärdering av Lions Quest (Skills for Adolescence) genomfördes som en randomiserad studie på skolnivå. Vid den andra uppföljningen, två år efter programmets införande (ett år efter programmets avslut) påvisades signifikanta skillnader i bruk av marijuana mellan försöks- och kontrollgruppen. (Eisen 2003). Även skillnader i ungdomarnas berusningsdrickande påvisades bland de ungdomar som vid programmets införande berusningsdrack. Det bör dock tas i beaktande att det är förhållandevis få ungdomar som i årskurs sju i Sverige använder marijuana och dricker sig rejält berusade, programmets effekt på den stora elevgruppen är därmed begränsad. Det är en studie med förhållandevis kort uppföljningstid vilket medför begränsad med kunskap om effekter på lång sikt. I dessa sammanhang är studier med lång uppföljningstid viktiga eftersom insatser vanligen brukar påbörjas vid 11-12 års ålder, medan omfattade alkoholbruk blir vanligt först vid 15 års ålder. Mer om alkoholförebyggande och drogförebyggande metoder i skolan finns att läsa i separata artiklar.

Lions Quest innehåller flera olika komponenter för att exempelvis stärka social kompetens. Andra program med liknande innehåll tex. SET har påvisat positiv effekt och Lions Quest bör därmed ha förutsättningarna, i dagsläget saknas emellertid empiriskt stöd. En norsk rapport visar på viss effekt på social kompetens. I rapporten har det dock inte gjorts någon analys av ändringar mellan för- och eftermätning, det går därmed inte att säga något om det är olika ändringar i kontroll och interventionsgruppen (Malmin 2005).

Källa: Statens folkhälsoinstituts hemsida

Publicerad: 2009-09-06