Önskas–En vanlig Mamma av Ika Nord och Birgit Hageby

Föreställningen bygger på berättelser av barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Vi får se två kvinnliga clowner som balanserar på gränsen till det dokumentära. Cecilia Holm och Amanda Klasa Fornhammar gör nio snabba scener och lika många perukbyten. Det är en kavalkad av skruvade vardagssituationer till nyskriven dragspelsmusik av Pär Ulander. Hemma, i affären och i skolan.

Föreställningen är lättsam och rolig och har många allmänmänskliga ingredienser så att inte bara barn som har denna problematik har glädje av den. Alla kan vi ibland önska oss en vanlig mamma. Eller önska att vi var en vanlig mamma för den delen.

Syftet med projektet är att nå ut till barn som har denna problematik utan att stigmatisera, utelämna eller peka ut någon. Detta gör vi genom att vända oss till skolor där vi kan spela för alla barn, inte bara för dem som redan är kända för BUP, vuxenpsykiatrin eller ingår i någon stödverksamhet.

Vi har valt att rikta oss till skolan då det inte finns någon annanstans i samhället där man kan nå alla barn. Bland dessa alla barn finns många som är osynliga barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Tanken med projektet är att vi skall verka som en länk mellan barnen och elevhälsan som i sin tur hänvisar barn och föräldrar till lämplig stödåtgärd. Behöver elevhälsan vägledning om vart man kan vända sig och hur finns professionella inom olika områden inom vårt nätverk.

Projektet är stött finansiellt av bl.a. Allmänna Arvsfonden, Stockholms kulturförvaltning och Skandia Idéer för livet. Del i projektet har även 1e skolkurator på Utbildningsförvaltningen Yvonne D - Wester, BRIS, Källan (stödgruppsverksamhet för barn med denna problematik), Ellinor Lidèn från centrum för barnkulturforskning på Stockholms universitet och författaren Åsa Anderberg Strollo.
I kvalitetssäkringsplanen beskrivs hur Molière Ensemblen följer upp och utvärderar besöken på skolorna regelbundet.
Varför gör vi detta?
Det finns uppskattningsvis mellan 70 000-100 000 barn i Sverige som lever med en förälder som lider av psykisk ohälsa . Många av dessa barn mår mycket dåligt och upplever sin vardag som otrygg och ofta skrämmande. Det är inte ovanligt att dessa barn känner sig ensamma eller isolerade. Ett barn som växer upp med en förälder som lider av psykisk ohälsa utsätts för en mycket stor risk att själv insjukna i t.ex. depression. De drabbas även oftare än andra barn av somatisk sjukdom, sociala problem och utanförskap.

Det finns dock några tydliga skyddande faktorer som kan hjälpa dessa barn och som minskar risken för att barnet skall utveckla egen psykisk ohälsa. Några av dessa skyddande faktorer är att barn behöver få prata om hur hon eller han upplever sin situation, barnet måste få känna att det är tillåtet att berätta. En annan viktig faktor är att barnet får veta att hon eller han inte är ensam om att ha en förälder som lider av psykisk ohälsa. Den tredje faktorn är att få förståelse för sjukdomen och att lära sig att skilja på vad som är förälderns sjukdomssymtom och vad som är dennes verkliga personlighet, åsikter eller uttalanden samt att sjukdomen inte smittar samt att barnet får veta att det inte är dennes fel att föräldern är sjuk och att barnet inte på något sätt är ansvarig för föräldern.

Målsättningen för detta projekt i sin helhet är att verka för att förbättra livskvaliteten för barn som har en förälder som lider av psykisk ohälsa och ge vårt bidrag till ett synliggörande av dessa mycket utsatta barn. Vi vill öka förståelsen för vad psykisk sjukdom är genom projektet och vi vill förmedla till barn som har en förälder som lider av psykisk ohälsa att de inte är ensamma, att det är okej att prata om föräldern med utomstående t.ex. en kurator skolpsykolog eller skolsköterska.
Vi vill verka för att öka kommunikation och information om psykisk ohälsa sett ur ett barnperspektiv.

FAKTA
Regi: Ika Nord Manus: Birgit Hageby Scenografi och kostym: Benita Bergfeldt Löfgren Musik Pär Ulander Medverkan: Cecilia Holm, Amanda Klasa Fornhammar, Pär Ulander Pratstundsledare: Charlotte Luptovics Larsson

Intervju med Charlotte Luptovics Larsson, behandlingsansvarig sjuksköterska på Södermalms Socialpsykiatriska enhet. Charlotte Luptovics Larsson håller i pratstunden som följer på föreställningarna i projektet De osynliga barnen.

I ditt arbete träffar du patienter som är föräldrar och deras barn för att göra familjeinterventioner. Vad menas med det?
C- Det är ett arbetssätt/en metod som har utvecklats för att främja barns välbefinnande när en förälder har psykisk ohälsa. Det är ingen terapi eller behandling, utan man går igenom barnens situation tillsammans med föräldern.

Varför gör man en familjeintervention?
C -När föräldrarna har svårigheter, blir de ofta oroade över barnens välbefinnande. Vuxnas
symtom på psykisk ohälsa såsom trötthet, nedstämdhet och irritation kan påverka barnens välbefinnande. Barn kan tolka dessa symtom fel, de kan anklaga sig själva,
ta på sig ansvar, beteendeförändringar kan utvecklas hos barnet. Rätt förståelse för
förälderns psykiska ohälsa skyddar barnet och minskar risken för att barnet själv
får symtom, eller insjuknar i psykisk ohälsa senare. De viktigaste skyddande
faktorerna mot psykisk ohälsa hos barnet är möjligheten att öppet kunna prata med föräldern om förälderns psykiska ohälsa. Familjeinterventionen öppnar upp samtalet inom familjen.

Hur länge har du träffat barn till psykiskt sjuka föräldrar inom vuxenpsykiatrin?
C- Träffat familjer för att göra familjeinterventioner har jag gjort sedan år 2006. Men jag träffar även barn akut för psykoedukativa och stödjande samtal när en förälder skrivs in på vår avdelning. Det gjorde jag även före jag började med familjeinterventioner.

Vad har möjligheten till samtal haft för effekt på dessa barn och även deras föräldrar
C- Barnen har fått kunskap om förälderns sjukdom och där med har situationen blivit mindre skrämmande. Barn kan hantera att föräldrarna är annorlunda bara de vet varför. Under våra samtal öppnar vi upp för samtal inom familjen om förälderns sjukdom. Vi är också tydliga med att berätta att det inte är barnens fel att föräldern mår dåligt. Familjen har fått hjälp med att känna igen barnens aktuella behov och att planera för framtiden. Alla interventioner måste väcka hopp för framtiden!

Vad tror du projektet "De osynliga barnen" kan ha för effekt på de barn ni möter ute på skolorna?
C- Att de förstår att de har rätt att vara synliga. De får veta att de kan ta kontakt med skolsköterskan eller kurator/skolpsykolog och därmed få möjlighet att prata om sin situation. De kan hos denna få råd om vart han eller hon kan vända sig för att prata med någon som arbetar med barn till psykiskt sjuka eller delta i någon stödverksamhet/ barngrupp. Det blir förhoppningsvis mindre skrämmande hemma, de får viss kunskap om psykisk sjukdom .

Att de förstår att de inte är ensamma och att det finns vuxna som arbetar med att stödja både barnet och föräldern.

Vad är syftet med föreställning och efterföljande pratstund enligt dig och vad tror ni att ni kan uppnå?
C- Att förmedla att barnen inte är ensamma om sin situation och att de har fått information om vart de ska vända sig för att få stöd och hjälp. Att det inte är barnens fel att föräldern mår dåligt och att de är älskade av sina föräldrar trots att de kan svikta i sin föräldraroll i
perioder. Att ingjuta hopp och mod hos barnen genom lustfylld teater och efterföljande samtal.

Hur kommer pratstunden att gå till och hur styr du den?
C- Det är barnen och deras tankar och funderingar som är det viktiga i pratstunden Min uppgift är att se till så alla få göra sin röst hörd och samtidigt informera om psykisk sjukdom på en rimlig nivå. För mig är det viktigt att jag styr pratstunden så det blir en balans mellan att barnen vågar prata men inte lämnar ut sig inför de andra i klassen.

Vad tror du sidoeffekterna av detta projekt kommer att bli?
C- Det öppnar för diskussion om ämnet i skolorna. Inom ramen för detta projekt har nya kontakter knutits och möten skett mellan olika personer som arbetar med utsatta barn. Genom information, öppenhet och samarbete hoppas vi kunna hjälpa till med att förbättra livskvaliteten för barn som har föräldrar som lider av psykisk ohälsa.

 Läs mer