Unga tjejer som kan, vill och vågar!
Många vittnar om att unga tjejers psykiska ohälsa ökar och söker stöd och hjälp hos elevhälsan på sin skola. Jag vill ge en kompletterande bild av detta problem!Jag har nu drivit mentorprogrammet Stella i drygt 3 år och jag är fortfarande fascinerad och glad när jag träffar alla de tjejer som söker sig till Stella för att få stöd i sin egen utveckling. Tjejer med olika förutsättningar,olika problem, olika åldrar, olika intressen och drivkrafter, tjejer som vill något! Som vill utveckla sig själva och som är kloka och modiga att söka sig till ett program för detta. Och antalet tjejer som vill detta ökar hela tiden! Någon frågade mig om jag tycker det är bra eller dåligt och jag tycker självklart att det är bra! Stella ersätter inte föräldrar, kompisar eller andra sociala kontakter. Stella är ett komplement och jag är helt övertygad om att det alltid finns behov av tid för sig själv, tid för reflektion och eftertanke, tid för det goda samtalet – samtalet som utvecklar, inspirerar och provocerar!
VAD ÅSTADKOMMER STELLA?
Ibland får jag frågan: Hur vet du att Stella är bra? Hur vet du att det du påstår att mentorerna och Stella gör, att det verkligen stämmer? En bra fråga. Och viktig.
Det jag vet är att ingen tjej lämnar sitt Stella-år oberörd. För en del har året varit en stor pusselbit och för en del en liten. Men för alla har året betytt något. Och dessutom finns det en inbyggd kvalitetssäkring i programmet som tjejerna står för själva. Det finns ingen tonårstjej som skulle träffa en vuxen person varannan vecka i ett år utan att det gav dem något. Så länge jag vet att tjejer och mentorer träffas regelbundet varannan vecka i ett helt år, då vet jag också att detta betyder något för tjejerna. Och det räcker för mig. Då vet jag att det pågår mängder med spännande samtal och möten som stärker, peppar och inspirerar!
Men allra bäst är ju när tjejerna berättar själva.
Maria, 17 år.
- När jag träffat min mentor så känner jag mig glad, hon har gett mig hopp. Hon har varit en stöttepelare för mig eftersom jag inte kunna prata hemma om vad jag känner och tycker. Jag har tränat mig i att bli trygg i mig själv och att reflektera över mig själv och mina känslor.
Johanna, 18 år.
- Hon har hjälpt mig att inte be om ursäkt för mig själv. Jag har trott att alla andra är så självsäkra och självständiga men så är det ju inte. Och så har vi pratat om kompisar och hur jag gör för att få kompisar. Jag har blivit bättre på att öppna mig mot kompisar. Jag har bjudit in mycket mer.
Anna, 18 år.
- Stella året har varit tufft, givande, jobbigt och roligt. Det har varit tufft för jag har pratat om så många saker som aldrig tidigare kommit upp till ytan, saker som jag inte varit tydlig med tidigare. Det har varit tufft att prata om jobbiga saker! Men samtidigt har jag känt en lättnad, det har varit läskigt att blotta sig men jag har känt mig trygg hela tiden. Det har gjort att jag blivit bättre på att uttrycka mig – att beskriva vad jag tycker, känner och vill.
Michaela, 20 år.
- Det här har varit mitt bästa år någonsin och jag är jätteglad att jag fick Birgitta som mentor. Jag och min mamma har pratat om det här året och Birgitta har gett mig ett stöd som inte min mamma orkat med under den här tiden. Birgitta har stöttat mig att komma igång och göra saker som jag tycker är roliga. Jag har ju utbildat mig och kommit på vad jag ska göra och hon har gett mig den där lilla extra sparken som behövts! Nu känner jag att jag är klar med Stella och är det är dags för mig att stå på egna ben och klara mig själv!
Jag hoppas att denna artikel kan inspirera Elevhälsans läsare att tipsa sina elever om Mentorprogrammet Stella!
Publicerad: 2010-01-11
Maria Rosvall, Grundare och verksamhetsansvarig, Stiftelsen Stella
