Åsa Backlund: Elevvård i grundskolan: Resurser, organisering och praktik

Svenskt abstrakt:

Avhandlingen syftar till att beskriva och analysera det elevvårdande arbetets resurser, organisering och praktik på skolnivå. Två delstudier har genomförts. I den första, som är kvantitativt inriktad, består det empiriska materialet av telefonintervjuer med skolledare. Den andra delstudien baseras på fallstudier av elevvårdsteamens arbete vid två grundskolor. Den teoretiska analysen sker främst utifrån ett institutionellt organisationsteoretiskt perspektiv. De empiriska resultaten från den första delstudien visade att skolornas resurser för elevvård varierade stort. Organisatoriska och omgivande förhållanden hade betydelse för skolornas resurstillgång. Skolsköterskan framstår som en i relativt hög grad institutionaliserad resurs, där tillgänglighet för eleverna kan sägas vara en viktig del av de omgivande föreställningarna om vad en skolsköterska är. Skolkuratorer och skolpsykologer utgör mindre givna resurser både avseende förekomst och arbetets innehåll. Avhandlingens resultat pekar också mot att dessa yrkesgrupper också i viss mån används som utbytbara resurser, bland annat genom att de kopplas till elever i olika åldersgrupper. Skolkuratorn saknar en tydlig egen teknologi som avgränsar arbetet mot andra yrkesgrupper. Ett flertal yrkesgrupper i skolan utför skolsociala arbetsuppgifter, kring vilka det ibland kan uppstå olika typer av domänkonflikter.

Den särskilda elevvården förväntas idag arbeta mycket indirekt, via stöd till lärarna. Konsultation som teknologi kopplades i fallstudierna till argument om effektiv resursanvändning och synen på läraren som den viktigaste bäraren av det direkta elevvårdsarbetet. Samarbetet kan dock upplevas som ineffektivt av elevvårdspersonalen, när lärarna inte lever upp till den förväntade rollen som konsultand. Avhandlingens resultat tyder på att det finns en institutionell likriktning avseende elevvårdens organisering. Bland annat utgör fristående resursenheter med ansvar för elevvård en allt vanligare organisation inom skolans fält. Dessa resursenheter innehåller främst pedagogiska och psykologiska resurser, vilka i första hand nyttjas av skolorna för utredningar av enskilda elever och konsultations- eller handledningsuppdrag. Fallstudierna tyder på att de externa resursenheterna kan utgöra betydelsefulla aktörer med möjlighet att påverka de organisatoriska och institutionella ramarna för elevvårdsarbetet.

I elevvårdskonferensen möts ofta de som beslutar om skolans åtgärder kring enskilda elever och de som direkt berörs av dessa beslut. De konferenser som studerades i avhandlingen tenderade att som social praktik förstärka skolans organisatoriskt förankrade makt och erbjöd små möjligheter till delaktighet och inflytande från elever och föräldrar.

Läs mer

Läs hela avhandlingen (Pdf fil) öppnas i nytt fönster

Källa: Källa: Myndigheten för skolutveckling Skolporten, redaktör Hedda Lovén

Läs mer på Myndigheten för skolutveckling