Utmaningen för alla skolsköterskor

[majka]

Varför är det så viktigt hur kroppen mår ...matvanor, vikt, kost, rökning etc..när den psykiska hälsan påverkar människor mest?
Är det svårare att tala om sådant som att livet inte är enkelt för någon, att alla måste hitta strategier för att orka leva vidare...att fler och fler mår psykiskt dåligt och att det är helt OK, ingenting som någon ska få dåligt samvete för. Och att det är en del av att bli vuxen att uppleva dessa känslor.
Ibland blir jag bekymrad över hur lätt vi blir präktiga besservisser som kommer med handfasta råd som svar på svårigheter som vi tycker oss höra.
Inte alltid- men ofta- kan det bästa vara att avdramatisera och förklara att detta är du inte ensam om....
istället kan vi ju varsamt fråga om det skulle vara tänkbart att vi fortsätter att träffas för att försöka förstå vad det som inte är så bra handlar om?

[Karin]

Håller med dig helt och fullt. Att sitta och hurtigt "mala på" om hur viktigt det är att sova, äta rätt, motionera- när man har en livsled ung människa framför sig. Det håller inte, då når man inte fram. Allt det där spär nog bara på livsledan och ökar känslan av att göra fel och inte duga. Att våga bygga en relation, ta sig tid, visa värme och lyssna, lyssna och lyssna- det tror jag på. Samtidigt som man på ett ödmjukt och respektfullt sätt försöker styra upp det lite och ändra tankegångar till mer positiva. Vilken utmaning det är och vilka fina samtal det kan bli. Karin

[Carin]

Hej!
Det är en häftig del av vårt arbete tycker jag. Mötet med eleven att kunna vara en länk till vuxen och föräldrarvärlden men med eleven i fokus med ett arbetsredskap som är min egen liverfarenhet. Det är verkligen drömjobbet.

[Margie]

Ni belyser verkligen hur viktigt det är att skolsköterskor och kuratorer har ett tätt samarbete! Skolsköterskorna och jag träffar ibland elever tillsammans, många gånger kanske eleven hellre ska gå till mej, huvud eller magvärken som han/hon sökte upp skolsköterskan för bottnar kanske i något som det behövs kurators eller psykologstöd för. eller kanske behöver saken ventilkeras i antimobbinggruppen. Jag lägger inte om sår, mina elever skickar jag vidare till skolsyrran om de slagit sig. Viktigt att tänka tvärtom också, eleven har rätt att få stöd av t.ex. kurator om det handlar om själsillamående.

[Lenan]

Jag lägger inte om sår, mina elever skickar jag vidare till skolsyrran om de slagit sig. Viktigt att tänka tvärtom också, eleven har rätt att få stöd av t.ex. kurator om det handlar om själsillamående.[/QUOTE]

Skolsköterskornas arbete handlar mycket lite om att lägga om sår. Det klarar ofta lärare och annan personal på plats, av. Vårt arbete ska vara hälsoförebyggande bla och ofta får vi ta hand om elevers själsillamående. Även om jag tycker att samarbete är underbart, är det ofta till oss elever kommer när de mår dåligt. Men då är det bra att det finns en kurator tillgänglig om man märker att eleven har behov av ytterligare stöd. Tyvärr är det inte alla skolor som har kurator eller psykolog så vi får ofta agera terapeuter (vilket vi inte alltid är utbildade eller har tid för). Jag skulle önska att det fanns kuratorer att samarbeta med. Och jag håller med om att det ibland känns futtigt att prata ANT och sömn och detta sockerintag... när man vet att eleven man har framför sig, har ofantligt mycket större problem än så. Men HUR NÅR MAN DEM? När de inte vill prata eller ens erkänna för sig själv att de mår dåligt.

[Margie]

Jag vet att ni inte bara lägger om sår...Skolsköterskor gör ett jättejobb på många plan. Vad jag menar är att det är viktigt att man inte hamnar i uppgivenhet för att man vill hjälpa barnen på alla sätt. Det är synd att en del skolor inte satsar på elevhälsan och kopplar de proffesioner som behövs till elevvården. Men...det är en ledningsfråga. Ni ska inte sitta med saker "i knät" som ni inte har möjligheter att lösa. Det går aldrig att tvinga barn att tala. Om man är orolig ska man ringa föräldrar och prata med annnan skolpersonal. Ibland kommer man ingen vart. Så är det bara.