Elevhälsan - Elev- problem med sina impulser, är aggressiv mot vuxna och elever- Föräldrar uteblir- Stort problem för skolan



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Gunilla Carlsson Kendall svarar

Elev- problem med sina impulser, är aggressiv mot vuxna och elever- Föräldrar uteblir- Stort problem för skolan

Fråga:

Hej!
I vår förskoleklass finns en elev som har problem med sina impulser och aggression. Eleven är aggressiv mot såväl vuxna som elever. Skolan vill starta en utredning med bl.a. skolpsykolog. Föräldrarna har uteblivit från de inbokade mötena och skyller på sjukdom, vi misstänker dock att eleven inte är sjuk utan att de undviker att komma på mötena. Vi ser ju ett mönster av att eleven omedelbart blir "sjuk" när det förekommit någon incident på skolan.
1. Kan vi kräva att föräldrarna kommer till de avtalade mötena?
2. Om föräldrarna fortsätter att utebli kan vi då göra en socialanmälan eftersom vi misstänker att barnet far illa av att inte bli hjälpt?
3. Kan vi säga upp elevens fritidsplats med hänsyn till de andra elevernas säkerhet?

Mvh
C


Svar:

Hej,

Du beskriver ett väldigt negativt förhållningssätt som ni hamnat i, med den här eleven och dennes föräldrar. Det handlar enligt brevet om en 6-årig elev som har gått en dryg termin i förskoleklassen och som ni nu betraktar som alldeles omöjlig.

Om jag ska börja i någon konstruktiv ända i din beskrivning av ett destruktiv samspel mellan skolan och föräldrarna skulle jag säga: försök inte pressa föräldrarna utan bjud in till samtal där de har en möjlighet att samtala med någon om barnets situation som inte är negativt inställd till barnet. Jag skulle inte bli förvånad om föräldrarna upplever ER som aggressiva, om ni har det tonläge som du använder i ditt brev. Kan det möjligen vara därför undviker att komma? Jag kommer längre ned att föreslå ett sätt som ni skulle kunna tänka på och där ni kan ha större möjlighet att lyckas komma vidare med än det spår du verkar vara inne på nu.

Jag börjar med att svara på dina frågor:

Fråga nummer 1: Det är viktigt att få till ett konstruktivt samarbete om ni ska komma vidare. Att tvinga någon leder aldrig dit. Man kan inte tvinga föräldrar att gå med på att barnet utreds av en psykolog heller. (Däremot är ni i skolan skyldiga att skyndsamt utreda barnets behov av stöd, vilket inte handlar om att barnet går till en psykolog)

Fråga nummer 2: Ni är förstås skyldiga att göra en anmälan till socialtjänsten om ni är oroliga för att barnet far illa på grund av att föräldrarnas omsorgsförmåga sviktar. Men att göra en anmälan för att föräldrarna inte vill komma till ett möte med er – är det ett tecken på att barnet vanvårdas av föräldrarna? Eller tänker du att ni ska använda detta som ett hot för att få föräldrarna att komma till skolan? Om det är det senare som ni tänker på skulle jag avråda från det. En fortsatt upptrappning av konflikten gagnar ingen.

Om barnet far illa av ”att inte bli hjälpt” i skolsituationen kommer det ansvaret att vara ert. Oavsett vad en psykologutredning skulle ge för resultat. Ni har helt enkelt ett ansvar för att anpassa för att möta elever med olika behov. Skolan har ju ett kompensatoriskt uppdrag.

Fråga nummer 3: Jag är inte jurist men jag har svårt att tro att ni har rätt att säga upp en 6-årings fritidsplats. Då denna elev inte heller har gått längre än en dryg termin i verksamheten så undrar jag hur mycket insatser ni hunnit pröva? Som du säkert vet har ni skyldigheter på skolan att anpassa och stödja elever i behov av särskilt stöd. Det låter verkligen som om den här eleven behöver hjälp och stöd för att klara av den här situationen.

Jag skulle föreslå att ni tar ett djupt andetag och går tillbaka till ritbordet. Ta gärna hjälp av en utomstående konsult – som en psykolog eller specialpedagog som inte är så indragen i konflikten.

1. Börja med att göra en analys av vilka situationer det är som risksituationer. Du skriver att detta är en elev som är impulsiv och hamnar i situationer där hen agerar aggressivt mot både kamrater och vuxna. Föräldrar som är på jobbet kan inte göra något åt de här situationerna utan här behöver ni hitta lösningar i skolan.

När blir det problem och i vilka situationer/med vem fungerar det bra? Tänk på situationen och inte på själva barnet. Är det när eleven ska stå i kö? Gå in från rast? I fri lek? Fungerar det bra när eleven vet vad den ska göra? Är med någon speciell person eller håller på med någon speciell aktivitet?

Välj en situation att arbeta med. Gör en plan för hur ni ska ordna situationen så att ni minskar risken för att eleven ska misslyckas. Ta någon som ni tror att ni och barnet kommer att klara av. Tar ni en situation som barnet också gärna vill lyckas med så kommer det att bli mycket lättare.

Utvärdera efter några veckor och se hur det har gått.

Helt centralt för att lyckas är att etablera en positiv relation till barnet. Barn som är impulsiva på det sätt som du beskriver får mer än dubbelt så mycket negativa tillsägelser per dag, säger forskningen. Positiv uppmärksamhet är viktig för oss alla men särskilt viktig för barn som ofta hamnar i konflikt. Känner man barnet är det oftast lättare att identifiera risksituationer och komma på lösningar.

Kom ihåg att det är ni som är professionella i situationer, inte föräldrarna. Det krävs mer av er, när det gäller förmågan att hålla huvudet kallt och tänka konstruktivt, än av barnet, som endast är 6 år, eller av barnets föräldrar.


Publicerat: 2017-02-15 21:31

Artikeln har visats: 76122 gånger
annonser

Föreläsare

Ämnen

kärlek  mobbning  kränkningar  
Hitta fler föreläsare här