Elevhälsan - Förutsättningar för en psykologutredning



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Gunilla Carlsson Kendall svarar

Förutsättningar för en psykologutredning

Fråga:

Hej!
Om en elev behöver utredas för att hen eventuellt uppfyller kriterier för att få tillhöra särskolan men det är inte möjligt att genomföra utredning på ett optimalt sätt på grund av roblematik med ångest eller depression.

Det kan också vara att många olika typer av bedömningar initieras under kort tid och eleven reagerar negativt på alla nya möten, undersökningar och tester och det är svårt att få med eleven för stunden.

Jag tänker förstås att man då får vänta en tid, anpassa skolmiljön och försöka igen men om det drar ut på tiden, svårigheter med ångest och depression kvarstår över lång tid.

Hur kan man tänka i dessa lägen man ska ju utreda skyndsamt?

Känns inte etiskt försvarbart att utreda under sådana förhållanden men heller inte etiskt att vänta om elevens psykiska ohälsa delvis går att adressera till svårigheter att följa med i skolan och svårigheter att följa med i jämnårigas interaktion.

Psykolog Elevhälsan


Svar:

Hej,

Det är som du skriver en vanlig rekommendation att avstå från att göra en sådan utredning till dess allmäntillståndet eller situationen är mer stabil. Men om man ser att den problematik man behöver utreda kan vara det som, i alla fall delvis, leder till att eleven har ett nedsatt psykiskt välmående? 

För att få en rättvisande bild av elevens förmåga är medverkan nödvändig. Får man inte med sig eleven på att försöka och göra sitt bästa, blir inte bilden rättvisande. En elev som är deprimerad kommer med all sannolikhet att underprestera. Den utgångspunkten behöver man ha om man ska göra en utredning i det här sammanhanget. Om man tror att eleven far illa av skolsituationen kan det ändå vara aktuellt att göra ett försök, men att inte ha för stora förväntningar på att just testresultatet kommer att vara lika tillförlitligt som det annars kan vara. 

Jag skulle lägga mycket energi på anamnesen, i en sådan situation. Se till att skapa en så detaljrik och heltäckande bild av utvecklingen, från födseln och framåt. Ett barn med en intellektuell funktionsnedsättning har ofta varit generellt försenad i sin utveckling under uppväxten. Motorik och språk, men också milstolpar som att bli torr, kunna äta med bestick, klä på sig saker och knäppa knappar. Ta in information från flera håll. När började föräldrarna undra över barnets utveckling? BVC-journalen kan vara viktig, om barnets föräldrar har svårt att minnas. Titta efter utvecklingskontrollerna som görs hos BVC, har barnet klarar dem vid den tidpunkt de förväntas göra det? Eller fått komma tillbaka och göra dem senare?  Tidigare utlåtande från barnläkare, logopeder etc kan vara värdefulla. Vad såg man på förskolan? Har barnet lekt med jämnåriga eller sökt sig till yngre barn? Be föräldrarna jämföra med eventuella syskon eller andra bekanta barn i samma ålder. 

Att försöka utreda barnets svårigheter är inte fel, men man behöver vara medveten om att man eventuellt inte kommer att komma till ett definitivt resultat. Det är också något man eventuellt kan behöva vara tydlig med inför andra, som gärna vill att utredningen ska göras omgående. Blir du inte säker, kan du inte ställa diagnosen nu. Då kan den testning du nu gjort vara ett jämförelsematerial längre fram. Det är inte bortkastad tid. 

Du skriver att det är ”många olika typer av bedömningar” som görs samtidigt och under kort tid. För att kunna komma fram till ett så rättvisande svar som möjligt behöver man se till att inte forcera utredningen. Kan du få eleven att medverka korta stunder, är det flera korta stunder du behöver använda. Man behöver bygga upp en samarbetsrelation till eleven. Om det är möjligt att minska antalet personer som är med i utredningar så är det ofta till hjälp för individen. 

Man behöver också fundera över vad som verkligen behöver göras för att skapa en bättre situation för eleven i skolan. Om man ser att överkrav leder till ångest och depression så måste man förändra situationen. Att börja i särskolan leder för en del elever till en mycket positiv förändring, om de haft en svår situation under en längre tid, men det är inte det enda sättet att minska kravnivån i skolan. Ofta saknas tyvärr en kartläggning där man tar redan på vad som fungerar och vad som blir svårt för eleven. Kartläggningar utgår inte sällan från målen i den årskurs eleven befinner sig i och säger sällan något om vad eleven faktiskt kan. Ibland är det också andra saker som gör att eleven har svårt att klara kraven. Ibland har eleven större svårigheter med de fria situationerna, mellan lektionerna, och skulle behöva stöd i dessa. Det är viktigt att försöka ta reda på vad eleven uppfattar som svårt. Information från föräldrarna kan vara mycket viktig för att förstå vad det är som är besvärligt och vad de har erfarenhet fungerar. Det är föräldrarna som står för kontinuiteten. Även om de inte kan tala om hur man ska göra i skolan, eftersom det är en helt annan miljö än hemmet, känner de ofta sitt barn så väl att de vet en hel del om vad barnet klarar eller reagerar på. Om det inte finns någon på skolan som har en särskild relation till eleven, som en klasslärare, mentor, specialpedagog eller liknande behövs en sådan. Det behöver vara en person med ett pedagogiskt uppdrag, för att kunna anpassa skolsituationen på riktigt. Om en elev har en intellektuell funktionsnedsättning finns det rättigheter som eleven och familjen får tillgång till i samhället, men det är viktigt att inte ställa diagnosen om man inte tycker att bilden går ihop. Din bedömning som psykolog är tungt vägande. 

Vänliga hälsningar
Gunilla Carlsson Kendall


Publicerat: 2018-04-25 09:39

Artikeln har visats: 1983 gånger
annonser

Föreläsare

Ämnen

ansvarsfrågor  samverkan  dokumentation  
Hitta fler föreläsare här