2015 skickade Ida Höckerstrand ett sms till Sofie Hallberg “Ångestpodden, är du på?”. Så startade den opinionsbildande och samhällsviktiga podden om psykisk ohälsa och allt därtill nämligen Ångestpodden. Idag sitter de i samtal med regeringen för att driva på lagändringar för en mer fungerande elevhälsa. Jag har fått sitta ner med Ida och Sofie för att fråga de om podden, ångest och hur vi kan förbättra elevhälsan.
Berätta om er och om Ångestpodden
Vi heter Ida och Sofie och jobbar sedan 2015 med Ångestpodden. När vi startade Ångestpodden så sa vi att det skulle vara en podd om ångest och psykisk ohälsa. Då var det ett ämne som var ganska smalt men som har breddats med tiden. Vi försöker lyfta alla aspekter kring ångest och samhällsfrågor. Vi gör allt vi kan för att opinionsbilda där vi bjuder in forskare och gör forskningen mer lättillgänglig.
Ångestpodden är idag en podd om ångest, psykisk hälsa och livets berg och dalbana. Vi brukar säga att livet generellt är 2+. Vi tror att många inklusive oss själva går runt och tänker att livet ska vara 5+ och att allt annat känns som ett misslyckande. Men vi försöker implementera både i våra lyssnare och i oss själva på daglig basis att livet generellt sätt är 2+. Ibland är det 1 och ibland är det 5 men generellt 2. Det finns en bild av att livet ska vara så mycket härligare än vad det är och vi behöver sänka ribban lite.
Vi tar upp olika ämnen som till exempel renodlade diagnoser, antingen med hjälp av en expert eller med någon som själv lever med sjukdomen eller diagnosen. Vi är också väldigt intresserade av hur vårt samhälle ser ut. Vad är det för stora frågor som vi som samhälle brottas med? Vi har tagit upp gängkriminalitet, hedersrelaterat våld och förtryck, droger, alkohol och sånt som i någon mån påverkar oss människor negativt. Oavsett vem man är ska man kunna gå in i vårt poddflöde och hitta ett avsnitt som man känner igen sig i.
Hur startade ni Ångestpodden?
Vi kände en frustration över att det inte pratades om dessa frågor. Jag (Ida) hade precis startat min terapi för panikångest och var sökande. Jag ville hitta någonting jag kunde relatera till, hitta någonting som får mig att skratta men jag vill också höra någon som pratar om hur fruktansvärt det är att inte kunna sitta på en middag. Jag hittade inte det någonstans. Detta var 2015 och podmediet var inte alls vad det är idag. Vi hade lyssnat på några av de större poddarna och förälskat oss i mediet.
Jag höll på att googla massor om just panikångest och hittar hösten 2014 att socialstyrelsen precis släppt en rapport som visar på att en av fyra unga mår psykist dåligt. Vi fick då begreppet psykisk ohälsa till oss och insåg att om denna statistiken stämmer så har vi vänner som mår dåligt men att vi bara inte pratar med varandra om detta.
Vad är ångest för er?
Oj, jag (Sofie) skulle säga att det förändras ganska mycket, ångest när vi startade ångestpodden är inte alls samma som det är idag. När vi startade podden hade jag själv inte haft speciellt mycket ångest så jag tog mer kompis eller anhörigperspektivet eftersom jag var med Ida i sin första panikångestattack. Jag tyckte att det perspektivet var väldigt viktigt då man som vän till någon med psykisk ohälsa ofta kan känna sig otillräcklig. Idag skulle jag säg att ångest är en förlamande känsla och att det rent fysiskt kryper i kroppen, speciellt i benen.
För mig (Ida) är ångest att känna att något är fel och att jag skiljer mig från andra. Det är något som är fel på mig. Jag får känslan av att detta är så sjukt att det kan bara vara jag som känner såhär. Jag vill dock säga att min ångest också är en drivkraft, jag gillar inte min ångest men jag vill inte heller leva utan den. Vi har också lärt oss att ångest är något evolutionärt som det faktiskt finns en mening med. Det är ett sätt för kroppen att säga ifrån att det kanske är något man behöver förändra.
Berätta om ert initiativ “Tre minuter”?
Tre minuter är vår första stora opinionsbildande kampanj. Vi kan gå tillbaka till när vi startade 2015 och tänka på vad vi sa att vi ville arbeta för redan då. Vi hade en dröm om att skapa en plattform för att driva förändring i viktiga frågor men kanske inte på det mest traditionella sättet. Så tre minuter är en kampanj för att ändra skollagen och framförallt stärka elevhälsan. Vi har utgått från elever och skolkuratorer vilket föll sig naturligt för oss. Dels för att vi träffar elever när vi är ute och föreläser men också att när vi är ute på skolorna och möter elevhälsopersonalen så började vi se ett mönster. Alla skolkuratorer sa samma sak oavsett om det var en skola i Stockholms innerstad eller om det var en skola på landsbygden utanför Borås. De sa att alla mina elever mår så fruktansvärt dåligt och det enda jag som skolkurator gör är att släcka bränder.
Vi påbörjade projektet genom att genomföra två enkätundersökingar, en för grundskole och gymnasieelever och en för skolkuratorer. Vi såg genom detta att skolkuratorerna inte får möjlighet att utföra sitt arbete och eleverna får inte hjälp i tid. Så vårt förslag är att ändra skollagen. Idag står det att varje elev ska ha tillgång till elevhälsa, vi tycker att det ska specificeras och införas ett maxtak för hur många elever en skolkurator får ansvara över. Vårt förslag är 400 elever per skolkurator. Namnet tre minuter är en generell uträkning utifrån att om en skolkurator har 1000 elever så får varje elev tre minuter i veckan hos skolkuratorn. Då är inte raster, administrativt arbete eller att kuratorn tar sig mellan olika skolor inräknat. I skolkuratorernas arbetsbeskrivning är det fokus på förebyggande arbete, det är också fokus rent politiskt. En skolkurator ska inte arbeta behandlande, och skolkuratorerna vill gärna arbeta förebyggande men som det ser ut nu så hinner de inte med det arbetet. Eleverna mår såpass dåligt att skolkuratorerna behöver prioritera de som mår sämst. Vi har såklart inte hittat på förslaget om 400 elever utan detta kommer från en utredning som regeringen tillsatte 2017 som blev färdig 2021. Utredarna föreslår då 400 elever per skolkurator. I vår värld är det såklart bara att tillsätta de pengarna för nu har de redan lagt pengar på att ta fram utredningen och fått ett resultat.
Hur arbetar ni för elevhälsan idag?
Dels har vi drivit kampanjen som vi nämnt ovan och den släppte vi för snart ett år sedan för att påverka politiskt inför valet i september. Så vi släppte en kampanjfilm och startade en namninsamling. Namninsamlingen är nu överlämnad till statsministern och när den lämnades över hade den över 21 000 namnunderskrifter, men den finns såklart fortfarande att skriva under. Sen bjöd vi också in samtliga partiledare till Ångestpodden där de fick svara på citat vi läste upp ut våra enkätundersökningar. Vi tror att det är det närmsta elevhälsans vardag de kommit och det är egentligen bara sorgligt att det blir genom Ångestpodden. De borde ju vara ute i skolan och se hur det faktiskt är att förflytta sig mellan tre skolor på en vecka och känslan av att vad man än gör så är man inte tillräcklig. Det är en ohållbar arbetssituation. Vi kommer inte vara nöjda förrän vi ser ändringen i skollagen.
Sen är vi också ute och föreläser på skolor om psykisk ohälsa. Det är ofta elevhälsoteamet som bokar oss. Om man vill boka oss går det alldeles utmärkt att maila på angestpodden@ingetfilter.se. Det är alarmerande att en föreläsning vi skrev för snart sju år sedan fortfarande är lika relevant och det vi föreläser främst om är psykisk ohälsa kopplat till sociala medier.
Vill ni tillägga något?
Vi gör allt i vår makt för att förändra politiskt med vår kampanj. Det känns som att det väntas på en quick fix, men det finns ingen. Vi vill inte se en enda utredning på frågor som rör psykisk ohälsa, för utredningarna finns. Var är handlingarna?
En sista liten grej
Vi på Elevhälsan.se vill hitta på mer saker med Ida och Sofie på Ångestpodden. Vad vill ni se? Är det ett webbinarie eller ett runda bordet samtal? Kom gärna med förslag! Maila mig på emmy.ottosson@elevhalsan.se
Så länge:
Skriv på namninsamlingen för Tre minuter och lyssna på Ångestpodden
Intervju och artikel skriven av Emmy Ottosson
