Aktuellt

Loviselundsskolan arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram

13 oktober, 2022

Vi på Elevhälsan.se ville lyfta fram och visa på hur man kan ta ett helhetsgrepp kring extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram med hjälp av våra webbinarier.

Berätta lite om din bakgrund?

Jag heter Carina Nygårds och är 55 år. I hela mitt liv har jag tagit hand om barn, varit barnvakt och arbetade 1 år som barnflicka i min hemstad Hedemora i Dalarna. När jag tog studenten visste jag inte riktigt vad jag ville göra, så jag arbetade på bibliotek ett halvår innan jag sökte in till Högskolan Dalarna. Det var min bästa vän Veronica som peppade mig och tillsammans sökte vi till förskollärarlinjen som det hette då. Vi blev båda antagna och började på Högskolan Dalarna i januari 1987. Sommaren 1989 tog jag/vi examen och i september började jag min första tillsvidareanställning som förskollärare.

Jag arbetade som förskollärare i ca 11 år. Under dessa år hann jag även få 2 egna barn som idag är vuxna. Jag arbetade på, i huvudsak 2 förskolor, med en liten vända till en tredje.

Under dessa år kände jag mer och mer att jag ville något mer. Ville påverka på ”ett annat sätt” och jag blev sugen på att börja arbeta i grundskolan. En av mina bästa kollegor inom förskolan hade börjat arbeta som förskollärare på en förskola ute på landsbygden, en förskola med tillhörande 1-6 skola. På den tiden genomfördes de nationella proven i åk 5 och skolans elever hade inte lyckats så bra, så de behövde en lärare som kunde repetera Bornholmsmodellen med dem. Hon tipsade rektorn på skolan om mig. Vi fick kontakt och jag fick ett vikariat på 1 år. Jag antog utmaningen och blev ännu mer sugen på arbete i grundskolan.

Jag sökte till lärarutbildningen och kom in. Fick tillgodoräkna mig några poäng från förskollärarlinjen, läste dubbla kurser och var nästa klar med utbildningen efter 1,5 år. Jag var ganska trött efter den höga studietakten beslutade mig för att ta en paus och arbeta utan behörighet. Jag fick arbete på en F-9 skola och skulle ansvara för åk 1 i en F-1:a. Det fanns tre paralleller.

På den skolan blev jag sedan kvar i 11 år och jag gjorde relativt snabbt klar min utbildning. Jag arbetade under dessa år i alla årskurser 1-6. Jag arbetade enormt mycket med elevdemokrati, lyssnade in eleverna, satte spelregler tillsammans med dem. Jag hade elevledda utvecklingssamtal och arbetade för goda relationer med vårdnadshavare. Jag arbetade hårt för att få alla elever att utvecklas från deras eget utgångsläge. Hade en elev som en sommar läste in engelska för åk 3 för att till hösten hoppa upp i åk 4. Hade en elev i åk 5/6 som läste matematik med åk 9. Om man bara vill så går allt att lösa!

Jag var även arbetslagsledare under dessa år och jobbade med utveckling.

Till slut kände jag att jag ville jag något mer, att kunna påverka på högre nivå och sökte min första rektorstjänst. Skolan låg i Ludvika och året var då 2011.  Jag ville byta kommun och arbetsplats då jag inte tror på att bli chef över sina tidigare kollegor.

I Ludvika hade jag förmånen att hinna vara rektor på tre olika skola, både landsbygds- och stadsskolor. Jag hade fantastiska kollegor som lärde mig massor med saker om jobbet. Hade även toppenbra medarbetare på alla skolor, alla med högskoleutbildning så det var riktigt hög och god kvalitet på undervisningen och verksamheten på fritidshemmen.

Mitt privatliv tog mig sedan till Stockholm och biträdande rektorsarbete i Huddinge. Där hade jag förmånen att få kontakt med Gudrun Löwendahl Björkman. Hon kom till ”min” skola och utbildade våra två speciallärare i extra anpassningar, utredningar och särskilt stöd. Efter detta har hon ”följt” mig till mina arbetsplatser/skolor i Botkyrka och nu i Stockholms Stad.

Under i stort sett alla mina år som rektor, ledare och chef, har ett av mina ledord varit ”tillsammans”, ingen klarar av att skapa bra skola på egen hand. Man måste samarbeta och samverka.

Pia Sundhage har varit en av mina förebilder när det gäller arbetet, hennes ord ”Vi gör varandra bra” har följt mig under alla dessa år. Men jag har funderat mycket på det och ändrat till ”Vi gör varandra bättre.”  och det är det som, just nu, leder mig i arbetet varje dag 😊.

Vad gör du idag?

Idag arbetar jag som rektor i Stockholms Stad på en F-6 skola, Loviselundsskolan som har cirka 410 elever. Vi har även förmånen att ha en grundsärskola med plats för cirka 38 elever på skolan.

Jag har arbetat på skolan sedan mars 2019 och under den tiden har vi gett oss ut på en stor utvecklings-/förändringsresa. Vi har omorganiserat i stort sett hela skolan så att varje årskurs har klassrummen i nära anslutning till varandra. I åk 1-3 är vi treparallelliga, i åk 4-6 har vi elevunderlag för ”2 klasser”, men arbetar med dem som en hel årskurs med tre lärare. I åk 4 finns även ett par resurser som på eftermiddagarna arbetar på fritidsklubben tillsammans med den socialpedagog som ansvarar för de mer ”friare” tiderna för åk 5-6, raster och övergångar.

Målet är att arbeta som lag i alla årskurser när vi är ”fullt utvecklade”. Nu gör vi det även i förskoleklass och åk 1 och kommer att utöka för varje år så att vi till läsårsstart 2025 arbetar så i hela skolan. Vi tror på modellen att ”lämna” till lärarna och pedagogerna att fördela eleverna så att de får ut mesta möjliga av den undervisning som ges.

Alla årskurser har en egen speciallärare förutom förskoleklass som har en logoped. Det är viktigt för mig att bygga trygga, starka lag som ser alla elever och ger dem det de behöver.

Ni har valt att medverka på alla Gudruns webbinarier med en massa personal. Hur kommer det sig? Och vad har de som deltar för roller på skolan?

Jag har, ända sedan jag arbetade som förskollärare, sett fördelen i att alla hör och lär samma sak samtidigt för att det ska bli kraft i utförandet när man kommer tillbaka till sin egen arbetsplats. Jag upplevde att när man var på olika utbildningar och kom tillbaka ”hem” så var det inte enkelt att beskriva, berätta vad man lärt och upplevt samt kunna införa det i arbetet.

För mig är det drivkraften i att vara fler som lär samma sak, hör samma sak och kan resonera om det tillsammans som gör att det blir ”verkstad” av det hela.

När jag började på min nuvarande skola valde jag att utbilda ALLA lärare, även prest-lärare i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. Vi hade en gedigen utbildning med Gudrun där alla fick lära sig att genomföra utredningar med bedömningar. Allt ifrån att uttrycka sig utan värdeord till att bedöma vilka åtgärder som kan/ska ges.

Till det här läsåret har jag upplevt att kvaliteten i dokumentationen skilde sig åt en del så jag kände att vi behöver ”fräscha upp” våra kunskaper. Samtidigt har vi fått nya medarbetare som jag ville ha in i ”Gudruns” sätt att arbeta, som nu också är vårt 😊.

Hela skolledningen, alla speciallärare, logopeden samt vår lärare i den särskilda undervisningsgruppen deltar i alla Gudruns webinarier hösten 2022. Till webinariet om grundsärskolan kommer alla våra lärare som arbetar i den skolformen också att ansluta, samt stadens grundsärskolesamordnare.

Eftersom vi nu är organiserade så varje årskurs har en egen speciallärare så har jag valt att fokusera på dem i den här satsningen och deras uppgift blir att föra kunskapen vidare ut i arbetslagen.

Vad är syftet med att fokusera så mycket på området ”särskilt stöd och extra anpassningar”?

Jag är övertygad om att elevhälsoarbetet alltid startar i klassrummet och ger vi alla elever precis det de har rätt till så är det också ett sätt att skapa trygghet och studiero. Skolan ska vara begriplig för våra elever och vi har en hög andel elever som har olika förutsättningar och behov.

Genom att se till att alla speciallärare är väl insatta i ”hur man gör”, utredningar, kartläggning, bedömning och vilket stöd som kan/ska ges så flyter arbetet på lättare och det blir betydligt enklare att ha kontroll på alla elevers utvecklingsnivå och behov.

Vi måste alltid komma ihåg varför vi arbetar där vi gör. Det ska alltid vara ett elevfokus!

Vad tror du vinsterna blir?

Jag tror att vinsterna blir många, både för eleverna och lärarna. Om många kan samma sak, gör på samma sätt kan man alltid utveckla sitt arbete ytterligare och det gynnar eleverna.

Sedan är det viktigt att alla vuxna är med på tåget. Man ska som vuxen alltid reflektera över sitt varför, varför arbetar jag på Loviselundsskolan och vad kan jag bidra med.

Jag är övertygad om att med detta sätt att arbeta så kan vi nå och hjälpa fler elever att nå målen och lyckas med sin utbildning.

Jag är också övertygad om att vi blir en mer trygg och professionell medarbetargrupp som vet vad vi gör och varför. Vi blir starka resurser för varandra 😊

Jag kommer alltid att vurma för att utbilda många i samma sak samtidigt. Men även att man som medarbetare får fördjupa sig i sina egna specialintressen och/eller kompetenser.

Även jag och resten av skolledningen deltar i satsningar som denna för att vara på banan i våra arbeten.

Berättat för redaktionen på Elevhälsan.se