Till Aktuellt

18 februari, 2022

På spaning efter den emotionella kompetensen – Thank you for being a friend

Johan Olsson expert på Elevhälsan.se med fokus på psykosocial hälsa, prosociala klassrum, ger ännu en spaning.

När jag växte upp gjorde jag det i en miljö som var präglad av familj och släkt. Alla fanns runt omkring på de olika gårdarna. Det kvittade om jag svängde vänster eller höger om jag gick till gårdarna runt omkring fanns min farmor och farfar, mormor och morfar och andra släktingar. Vänner till familjen och jämnåriga kamrater fanns i de flesta portar. Det var helt enkelt ingen brist på vuxna (eller jämnåriga) att söka stöd eller hjälp ifrån om så skulle behövas, tvärtom. Kanske var detta en träning i det relationella perspektivet och att samverka. För även om det ofta i filmer och i populärkultur beskrivs som något väldigt fint att ha sin familj och släkt eller ett familjärt sammanhang nära sig borde det kompletteras med det faktiska arbete som det är. Arbetet består av kompromisser och av att i tidig ålder öva på att förstå, relatera och agera utifrån andras behov likväl som ens egna. Detta är den enda uppväxt jag känner och därför är jag kanske nu i vuxen ålder partisk till vad den har gett mig: en stark tilltro till det relationerna perspektivet, en förståelse för vikten av kommunikation och en vilja att se gruppens behov som en del av mitt eget. Är detta perspektiv det enda riktiga och rätta? Antagligen inte. Men det överensstämmer ganska väl med vad det vill säga att leva upp till det fostrande uppdraget i läroplanen. Mer än så, det svara på de krav som samhället ställer på sina medborgare. Var kommunikativ, förstå sammanhang och inte minst kunna analysera situationer och tillgodose en grupps likväl som en individs behov. Inom elevhälsan kanske vi kan kalla, i vart fall delar av detta, för emotionell kompetens. Om inget annat kan vi möjligen komma överens om att den emotionella kompetensen är en viktig del att träna i skolan. Den är i vart fall en del i skolans uppdrag; att skapa framtida samhällsmedborgare.

Så, vad är emotionell kompetens kanske någon undrar? Det är ett vitt begrepp som säkert kan formuleras och beskrivas på många olika vis. Ett vis att beskriva det på är att dela in det i fem delar: Självkännedom, Självkontroll, Självmotivation, Social medvetenheten och Social kompetens. Det är stora områden som dessa begrepp beskriver. Områden som täcker in merparten av vad det är att vara människa och samhällsmedborgare som både känner ansvar och deltagande i det omkringliggande samhället. Någonstans drömmer vi alla om ett fullgott liv och kanske är detta en vägen dit. Men skolan håller ju på med kunskapskrav och matriser, kanske någon lite smått irriterad läsare nu tänker. Kanske denna fiktiva läsare även tänker att nu får det vara nog med denna flumskola. Till dig har jag två saker att säga: Nummer ett, kunskapsmålen och de sociala målen är inte i konflikt utan går hand i hand och nummer två, likt fakta kan tränas och övas kan även den emotionella kompetensen det. Egentligen skulle jag vilja lägga till en liten snyting: om du tror att livet är lika enkelt som en matris då trodde du fel. Men för den goda tonens skull gör jag inte det. 

Det hoppfulla med emotionell kompetens är att den likt allt annat i skolans värld kan tränas och att det görs i alla möten. I klassrummet som är merparten av den skolförlagda tiden tränas den hela tiden. Det ställer krav på pedagogerna att planera och genomföra sin undervisning på ett sådant vis att den understödjer en sund utveckling av den emotionella kompetensen och det kräver mer än matriskomptens. Det kräver en trygghet i sin roll och i det relatitonella perspektivet och en förståelse för skolans hela uppdrag. 

Turligt nog finns det några punkter som kan sägas vara kärnan i hur man tränar emotionell kompetens. 

  • Känn efter var känslan finns
  • Sätt ord på känslan
  • Acceptera känslan
  • Fokusera på positiva saker
  • Säg peppande saker till dig själv

Svårare än så är det inte och heller inte enklare. Arbetet med att föra eleverna fram i den emotionella kompetensen är naturligtvis inget arbete som kan checkas av på x antal minuter eller som bara är avgränsat till klassrummet. Nej, tvärtom, allt kommer att påverka. Alla möten, alla miljöer och sammanhang, även de som är långt bortom skolans trygga väggar. Men det finns ett ansvar och uppdrag hos skolan att dels stå som galant för denna emotionella  kompetensutveckling och dels vara kompensatoriskt i sitt ansvar och uppdrag. För att uppnå det krävs kanske att alla drar sitt strå till stacken. Min spaning är att om skolan ska kunna leva upp till sitt uppdrag  måste den våga strukturera hela sin verksamhet för att uppnå den emotionella kompetensen. 

Det kommer att ställa krav på pedagoger och elevassistenter, det måste innebära skolledare som organiserar för det och expertkompetenser inom elevhälsan som kan planera och stå trygga i den emotionella kompetensen. För att uppnå detta ställs naturligtvis även krav på universiteten och högskolorna som utbildar den framtida skolpersonalen. Som ni ser är det många led som ska klicka för att resultatet ska uppnås fullt ut. I sådana situationer kan det ibland kännas övermäktigt och då kan det vara bra att gå tillbaks till det lilla och enskilda. Vad kan jag göra, i min vardag, oberoende av vilken roll jag har. Om vi alla gör det, gör vår lilla del, ja , då vänder skeppet sakta och seglar mot den emotionella kompetensens horisont.

Ibland är jag lite fjantig. Eller nej, nu ska jag inte förminska mig själv. Jag kan ibland tänka att det inte är så xxx svårt. Det handlar om det mest basala. Att som människa se och erkänna den andras mänsklighet. Eller helt enkelt vara en bra kompis med allt vad det innebär. För ett tag sedan dog en av USA:s mest hyllade skådespelare Betty With. En av hennes legendariska rolltolkningar var i en serie som på svenska hette Pantertanter. I ledmotivet till den serien sägs allt det med lätthet:

 ”Thank you for being a friend

Traveled down a road and back again

Your heart is true, you’re a pal and a confidant

I’m not ashamed to say

I hope it always will stay this way

My hat is off, won’t you stand up and take a bow”

Även om sångtexten säger det med lätthet vet jag att det är hård träning att komma dit. Jag vet det eftersom att jag har gått igenom den. Det gör att jag även vet vinsterna och det går inte en dag som jag inte är tacksam för det träningsläger i emotionell kompetens min uppväxt var. Det har gjort mig till den jag är idag med kunskaper och relationer och ett fullgott liv.