Till Aktuellt

28 januari, 2022

På spaning efter elevhälsans saga – Det magiska trollspöets död

Johan Olsson expert på Elevhälsan.se med fokus på psykosocial hälsa, prosociala klassrum, ger ännu en spaning.

I sagans värld löses det mesta. Berättelserna kan vara många men återkommande teman brukar vara sociala orättvisor eller problem samt förväxlingar av det romantiska slaget. Gemensamt är oftast att när sagan är slut är problemen lösta och alla lever lyckliga i alla sina dagar. På samma vis finns det ibland en tro på att elevhälsa fungerar på liknande vis. Att den likt i sagans värld kan lösa alla de problem som andra inte har löst.

Naturligtvis är det lockande att tänka på det viset. Tanken är tilltalande, om inte för annat, så för att den är snabb och enkel. Ett tu tre, så är alla lösningar på plats. Problemen är borta och alla kan gå vidare.

I verkligheten är det inte som i sagan och elevhälsan är på så vis inget undantag. Lösningarna är ofta mer sammansatta och innefattar många olika aspekter. Komplexiteten är helt enkelt långt bortom det som ryms i sagorna. Skolans verklighet består, bland annat, av ett uppdrag att utifrån skolplikten vara en skola för alla och med ett ansvar att fostra de framtida samhällsmedborgarna i demokratisk anda. Det är en ett uppdrag som i mycket görs i klassrummet de minutrar som undervisning sker. På så vis är varje lektionsplanering och varje möte i klassrummet en lektion i skolans värdegrund och ett svar på skolans uppdrag. Att i en spaning konstatera att det är utmanade att tillgodose det är att slå in en öppen dörr. Men vet vi egentligen hur utmanade det är på riktigt och hur det påverkar skolans olika professioner?

I sagans värld kommer ibland den magiska fen med ett trollspö och löser problemen i ett enda magiskt slag med spöet. Att likställa elevhälsan med en sådan magisk fe är tyvärr inte helt ovanligt. Antagligen handlar det om de förväntningarna som finns mellan de olika rollerna och professionerna på en skola. Vem kan vad och vem ska göra vad. Ibland kan det nog handla om föreställningen att elevhälsan är något separat som händer utanför klassrummet. Händer bortom den ordinarie undervisningen i ett magiskt sagoland. För de som inte redan anade det kan jag avslöja att så inte är fallet. 

I det som brukar kallas för elevhälsoteam finns, i skolans värld, olika specialiserade kompetenser. Denna samlade kompetens finns att tillgå när svåra nötter ska knäckas eller när sagan behöver skrivas om mot ett annat slut. Kompetensen är dock inte ett trollspö. Istället är det ofta frågan om kompetens som kan ge fler perspektiv och ställa andra frågor för att bättre förstå och därefter vara till hjälp att hitta verktygen att arbeta vidare mot den saga som vill uppnås. I vissa fall kan den även guida rätt när det är andra instanser som behöver ta vid och fortsätta skriva sagan tillsammans med eleven. Men det är inget mer än så; inget trollspö eller fe och inga snabba lösningar på alla problem.

När sagor skrivs finns det oftast en intrig att utgå från. En serie avgörande delar av berättelsen som svarar på frågan: detta ska hända. I de bästa av världar kan elevhälsans professioner erbjuda denna intrig som ett stöd för att uppnå önskat; så levde de lyckliga i alla sina dar. Berättelsen skrivs och målas dock av de som är närmst eleven. Det sker således i mötet med elverna varje dag och oftast är detta mötet i klassrummet. I lektionerna finns möjligheten att möta de utmaningar som dyker upp och skapa ett lärande och progression. Naturligtvis kan elevhälsoteamets olika professioner rådgöras om till exempel ordval eller möjliga scenario likväl är det i de dagliga mötena som sagan kommer till liv och skriv; lektion för lektion. 

Min spaning är att om intrigen finns på plats kan det dagliga arbetet med att skapa sagan bli lättare och leda mot ett lyckligare slut. Därför är det viktigt för elevhälsoteamets professioner att ha ett tydligt mandat i att skapa intrigen, det är nämligen i detta arbeta kompetensen kommer till generell användning. Intrigen den är nämligen inget annat än det främjande och förebyggande arbetet och de rutiner som hör därtill. Någon enstaka gång kan det även vara de reaktiva arbetet och dess tillhörande rutiner. Ibland kan detta kräva organisatoriska förändringar. Kanske kan dessa förändringar vara värda att göra för möjligheten att skapa elevhälsans saga på riktigt, den som är bortom det magiska trollspöet eller det allvetande oraklet. Den som handlar om att elevhälsan är vi alla tillsammans: alla olika professioner tillsammans med eleverna. Sagan lyckliga slut kanske kan sammanfattas som sagan vilken handlar om hur läroplanens mål nås med större enkelhet och mindre frustration.

Kanske är framgångssagan att våga försöka och inte svårare än att den ryms i tre påståenden:

Om det fungerar, gör mer av det.

Om det inte fungerar, gör någonting annorlunda.

Om det inte är sönder, laga det inte.

Snipp, snapp, snut. Så var sagan slut!

Och de levde lyckliga i alla sina dar…