Johan Olsson expert på Elevhälsan.se med fokus på psykosocial hälsa, prosociala klassrum, ger ännu en spaning.
Nu köööööör vi!
Snart är denna sägning en av de vanligaste fraserna igen. På lördag drar melodifestivalen 2022 igång med buller och brak. Få tävlingar har väl som denna en förmåga att polarisera och dela in befolkningen i för och emot. De som går in helhjärtat och de som aktivt tar avstånd.
En annan sak som har förmåga att polarisera är skola. Få delar av samhället har lika många intressenter som ser sig ha rätt att tycka och tänka, hävda och argumentet. På ett vis gör det skolan som verksamhet utsatt och på ett annat vis stärker det verksamheten. Utsattheten kanske mest visar sig i att de många intressenterna ”lägger sig i” även när de inte har mandat och tror att deras åsikter är lika viktiga som de fakta som läggs fram av expertisen, t.ex. de som arbetar i eller med skola eller än viktigare eleverna själva. Att skolan även kan stärkas av sin popularitet som trätoämne kanske främst märks genom att det är få samhällsnyttiga verksamhet som måste utvecklas så mycket som skolan. Skolan behöver pröva och ompröva, försvara och tänka nytt för att möta den ständigt skiftande verkligheten. Detta skulle kunna hävdas gör skola som verksamhet dynamisk. Den kritiska skulle kunna ha en invändig här och säga att det gör skolan benägen att vända kappan efter vinden. Sanningen ligger väl som alltid (med risk för att låta tråkig) någonstans mittemellan i gråskalan. Ibland stärker det och ibland gör det skolan överdrivet förändringsbenägen.
Under mello-månaderna brukar mediabevakningen vara hård. Få saker lämnas obevakade. Efter varje deltävling granskas, kommenteras och tycks det. Visst har det utvecklats till att bli mer och mer bevakning i olika typer av medier under melodifestivalens långa historia men grunden är det samma. Folk älskar att tycka och tänka för att det berör. Min spaning är att det förhåller sig på likande vis med skola.
Skola berör. Skola är viktig. Skola är något alla kan relatera till. Om det grundantagandet stämmer är utgångspositionen god och gynnsam. Det betyder att det är få delar av samhället som det finns en sådan omtanke om som skolan. Sedan håller man inte alltid med varandra. Och vet ni vad? Det är okej. I vart fall så länge som det handlar om att man har elevernas bästa som mål.
Kanske är skolan i vissa avseende som melodifestivalen, en show. Ibland gäller det att leva upp till de förväntningar som finns på skolan. Möjligen är det även ibland en föreställning för att hålla fasade uppe när verklighetens förutsättningar och målen i läroplan och regelverken inte drar jämnt. Men så länge uppträdandet är ärligt och genuint får det tio poäng och vinsten blir inte skolans utan elevernas. För i tävlingen om skolan är det eleverna och dess framtid som det handlar om.
Personligen kan jag både älska och var likgiltig inför melodifestivalen. När jag älskar den är det för att det enkla och stundtals banala lyckas förmedla något komplext, svårt och fundamentalt om den mänskliga erfarenheten. Ett sådant exempel tänker jag är Danny Saucedos bidrag Amazing:
” I’m feeling great
I’m feeling awesome
And I can’t wait
Gotta get movin’
Shake the stress away
Something is on the edge tonight
It’s like a force
Pullin’ me in
It’s getting stronger from within
Taking me higher
We’re comin’ alive
Tonight we’ll be lighting up the sky”
Den låter tänker jag, på ett kärnfullt vis, bland annat visar vad det är att vara i lärande. För att lärande ska ske måste vi känna oss bra och till och med ibland fantastiska. Vi måste lyftas i våra lyckanden och vi måste visas alla de god exemplen. Det i sin tur kan skapa en känsla av iver, att inte vilja vänta utan istället lära mer. Det blir en rörelse och en progression som leder vidare i lärandet mot kunskapsmålen. När vi är i detta flow av lust att lära försvinner stressen eftersom att det inte längre är en prestation och kvar står vi med glädjen att bortom nästa lärdom, lektion eller bok finns nästa trappsteg i progressionen. Om vi har kommit så långt blir det nästan till en ostoppbar kraft vilken drar in oss i en cirkel av lärande. Vi går från utbildning till bildning och det livslånga lärandet säkerställs. Det gör oss starkare från insidan. Löpare brukar ibland pratar om runnets high för att beskriva känsla av eufori som kommer efter ett väl utfört träningspass. Kanske borde skolan låna den termen och skriva om den till: educational- high. För att beskriva känslan som träningen att lära ger. Med lärande som skyddsfaktor blir vi mer rustade för att leva ett fullgott liv och tillsammans kan vi göra skillnad och lysa upp vägen för kommande generationer.
Oj, vilket mombo- jumbo kanske någon läsare tänker. Möjligen anklagar de mig för att tro att livet är en schlager. Jag kan trygga er genom att klargöra att så inte är fallet. Tvärtom jag är fullt medveten om utmaningarna. Men att stanna i det konstaterandet lyfter ingen och leder inte framåt. Istället föreslår jag en gladare melodi och en trallvänligare refräng: Ge inte upp! Tro på att det går att förändra och tillåt skolans verklighet vara lika glamorös och påkostad som en schlagerfestival. Eller som Jonas Gardell har skrivit i sin låt ”Aldrig ska jag sluta älska dig” från Livet är en schlager:
”När jag klantar mig
när jag sviker dig
när jag sabbar och förstör
var kvar ändå
tro för oss två för du vet vad jag än gör
ja vad jag än gör
…
hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
att du är där (är där) för mig (för mig) som jag är där för dig
ja jag är där för dig
…
Ge aldrig upp”
Nu förbereder sig Sverige för kommande mello-bubbla. Låt oss samtidigt förbereda en skol-bubbla. Tillåt den bubblan att få vara som en schlager. Låt den ha samma lätthet i att möta det komplexa och svåra och dra nytta av och bli stärkt av allt engagemang. Och låt den samtidigt aldrig ge upp på möjligheten att skapa en educational-high.
Sverige, vi har ett resultat……..
