Aktuellt

Polisens råd: Hur får vi ungdomar att inte hamna i gängkriminalitet?

10 maj, 2024

Nadim Ghazale är idag verksamhetschef på Nattvandring men har 17 års erfarenhet som polis. Vi fick möjligheten att fråga honom om riskbeteendet för unga och hur elevhälsan samt civilsamhället kan förebygga att unga hamnar på fel väg. 

Hur ser läget ut gällande gängkriminalitet idag, vad är det som har eskalerat?

Situationen som har eskalerat är våldsanvändningen som är totalt hänsynslös och har kommit lägre ner i åldrarna. Gängkriminalitet har alltid funnits i olika skepnader men de senaste 5-6 åren har varit präglade av extremt våld, extremt våld i offentlig miljö och med stor risk för att en helt utomstående person skadas. 

Hur många är kopplade till gängkriminalitet idag?

Enligt polisens officiella uppgifter är det ca 14 000 personer som bedöms vara aktiva i kriminella nätverk och ytterligare 48 000 bedöms ha koppling till kriminella nätverk. Det som är viktigt att komma ihåg är att vi är så marinerade i ordet gängkriminalitet att allt och alla är nu potentiella gärningspersoner och mördare. När polisen säger att det är 40 000 som är kopplade till gängkriminalitet, så kan det vara en springpojke på låg nivå som levererar en väska från punkt a till punkt b och så gör man det åt ett gäng som har ett våldskapital i gänget. Alla 40 000 är inte mördare, det tror jag man behöver komma ihåg i det här samtalet. 

Tycker du vi får en rättvis bild av läget genom media?

Ska jag vara ärlig så tycker jag både och. Jag tycker att pressen gör sitt jobb genom att rapportera men det pressen också gör är att de profiterar på klick och läsning på ämnet. Vilket har en allmännyttig funktion men eftersom de profiterar på det och det är ett ämne där många är intresserade gör att pressen driver frågan och tar det från olika vinklar. 

Hur kommer det sig att yngre och yngre personer kopplas till gängkriminalitet?

Det kortaste svaret jag kan ge är att vi idag har unga som växer upp under dåliga förhållanden, med det som vi pratar om som riskbeteende och riskfaktorer. Med låg social kontroll och dåliga förutsättningar, få förebilder, en glorifiering av gängkultur och utan framtidstro. Det finns många delar i det men sammantaget så har vi en stor pool av unga människor som är i riskzon och på brist i att de hamnar rätt någon annanstans gör att någon annan plockar upp dem. Det saknas regler och ramar hemma och då kommer gängkriminella och erbjuder en gemenskap, de erbjuder ekonomisk och fysisk trygghet, de erbjuder knivskarpa gränser för kliver du utanför bestämmelse så dör du eller blir återbetalningsskyldig. Det blir väldigt tydligt för de unga vad som gäller. I det övriga samhället existerar inte dessa gränser och det kan vara tilltalande. Plus att de får snabba pengar och det blir en väg till en karriär i en värld där de kanske känner sig mer hemma i än i övriga samhället.

Straffmyndighet eller straffen skulle jag säga inte är något som de tar i beaktning. Det är en del av spelet och en del av det de håller på med. Så det tror inte jag är en del som avskräcker avsevärt. 

Vad kan skolan och samhället i stort göra för att förebygga?

Den stora massan medborgare måste inse att man behöver spela den rollen man gör. 

Vilka kretsar rör sig ungdomarna i? Skolhälsan måste avsevärt och omedelbart förstärkas för är det någonting som är eftersatt förutom den allmänna vuxennärvaron så är det skolhälsan och det är viktigt att barn och unga fångas upp tidigt. Elevhälsan behöver bli fler, vi behöver opinionbilda oss och arbeta tillsammans. Man behöver också engagera sig i sitt lokalsamhälle och försöka bidra där man redan finns. Har barnen hela kläder på sig? Har barnen duschat? Har barnen ätit, varför har barnet kanske inte ätit? Behöver man göra en orosanmälan? Man behöver liksom ta ett ökat ansvar. Som vuxen i samhället behöver man agera och existera i det offentliga rummet som god förebild. Sträck ut en hand och fråga hur någon har det. Man behöver kliva utanför sin comfort zone för att spela den preventiva rollen. Det är inte dessa människorna som ska lösa gängkriminalitetsproblematiken utan det ska verka långt innan barnen ens är påtänkta gängkriminella. 

Hur ska man agera om man märker av ett riskbeteende?

Förskolan måste tidigt se om föräldrar är kapabla att vara föräldrar och annars måste man stärka dem. Det görs hembesöksprogram i vissa delar av Sverige. Där arbetar man med den potentiellt icke kapabla föräldern. Detta är något man gör mot en grupp som man anser har en ökad risk för att deras barn ska hamna i kriminalitet. Man måste jobba på olika punkter. Från myndighet och kommun, föräldrar och med barnen. Då måste förskolan och skolan vara rustade och kapabla till det. Idag är de inte nära att kunna erbjuda den hjälp som barnen behöver. Tillgången är så eftersatt och behoven är så stora. 

I olika dokumentärer och i media tas det upp att det blir vanligare och vanligare att barn från familjer som inte är socioekonomiskt utsatta också dras med i gängkriminalitet, är det så och vad beror isåfall det på? 

Ja men det stämmer, det är barn som har anammat den totala gangsterkulturen. Alltså kulturen kring det kriminella beteendet. Det finns en glorifierad bild av det livet. Det är ingenting som jag har märkt men det är kollegor till mig som har vittnat om det och jag har ingen anledning till att misstro det. Jag skulle säga att det är mer ett storstadsfenomen men det är absolut något att vara vaksam på. 

Annars existerar gängkriminalitet över hela landet. Narkotika, vapen och gängkriminalitet finns i alla delar av Sverige. 

Hur tycker du att elevhälsan ska prata om detta med eleverna?

Jag tycker att det ska vara en del av skolhälsoarbetet, man ska ha en nära kontakt med eleverna. Framförallt de som har ett misstänkt riskbeteende. Jag tycker absolut att de behöver bli fler för lyfter man på det här locket vilket jag tror att många i skolan kan vittna om att då kommer det strömma ut saker. Och då kan man möta det behovet som uppstår men idag går inte det på grund av personalbrist vilket är väldigt sorgligt. Elevhälsan behöver först och främst bli fler men de behöver arbeta närmre socialtjänsten och psykiatrin.

Intervju och artikel skriven av Emmy Ottosson, Redaktör

Fotograf: Andreas Rosenqvist