Elevhälsan - Adoptivbarns skolsituation – är det något särskilt med den?



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Adoptivbarns skolsituation – är det något särskilt med den?

Publicerad: 2008-01-22
Adoptivbarns skolsituation – är det något särskilt med den?

Ja det är det!




Vi på AdoptionsRådgivarna – ett nätverk av specialistkunniga inom adoptionsområdet – möter ofta adoptivföräldrar som är allvarligt bekymrade för sina barns skolsituation. Det kan t.ex. gälla inskolning i 6-årsverksamhet, inlärningsproblem kopplade till bristfällig språkförståelse, problem med tids- och rumsbegrepp, kamratproblem, för tidig könsmognad och identitetsproblematik. Det är inte ovanligt att lärarna upplever adoptivbarnen som ojämna i sin inlärningsförmåga. Problemen kan lättare förstås och avhjälpas om de ses i ljuset av barnets tidigare livsvillkor.

Forskning från olika länder angående adoptivbarns skolsituation har visat på behov av särskilda stödinsatser i skolan. Problemen har bottnat i språksvårigheter och då fr.a. med abstrakta begrepp och "syntax", språkets uppbyggnad. Svårigheter med att uppfatta det läraren säger till hela klassen är vanligt. Hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter förekommer också hos adopterade och är förstås försvårande i skolarbetet. I Norden har bl.a. de norska forskarna Dalen och Rygvold visat på svåra språk- och inlärningssvårigheter hos fler adopterade än förväntat.

Se vidare http://www.mia.eu/ (Myndigheten för Internationella Adoptioner) under rubriken Publikationer/Skrifter - en sammanställning av K. Sterky angående thailändska adoptivbarns skolgång i Sverige.

Skolproblem kan förstås uppstå p.g.a. andra svårigheter än att barnet är adopterat.

Vad behöver jag som skolpersonal tänka på i kontakten med adopterade barn? Vad göra?

Skolstart

Många adopterade barn kommer till sina nya familjer med traumatiska händelser i bagaget. Gemensamt för alla är att de varit med om minst två separationer; från den biologiska mamman och från det sammanhang där barnet hämtades av sina adoptivföräldrar. Därför finns nästan alltid hos adopterade en ökad separationskänslighet - en ovisshet, otrygghetskänsla och särskild sårbarhet, som de bär med sig och som kan göra sig påmind i olika situationer under hela livet. En del adopterade barn reagerar t.ex. starkt i samband med inskolning på förskola eftersom det påminner dem om de tidigare separationer de varit med om. Ibland är det lika känsligt för adoptivbarnet att börja skolan som det är att börja i förskolan. Hur barnet upplever det nya sammanhanget; nya vuxna att lära känna och knyta an till, nya rutiner och nya kamrater samt ökade krav på att lyssna till och förstå instruktioner, beror förstås på barnets personlighet men också på hur tidigare trauman hunnit bearbetats och läka. En del barn har mycket svårt att försonas med sin känsla av att tidigt ha blivit lämnad och övergiven.

Det är hjälpsamt för adopterade barn och lindrar oron att få ordentlig och tydlig information om vad som ska hända under dagen, för att på så sätt få något så när kontroll över sin situation. Behovet av förutsägbarhet varierar från barn till barn men som pedagog är det en viktig aspekt att ha i bakhuvudet - hellre för mycket information än för lite, särskilt innan man ordentligt lärt känna barnet och dess behov.

Ett osäkert adopterat barn befinner sig ofta på en känslomässig lägre åldersnivå än sina fysiska år. Tyvärr förekommer det att adopterade barn börjar tidigare efter sin ankomst än det borde både i förskola resp. skola. Anknytningsprocessen har inte fått den tid som krävs för att hinna fördjupas och barnen har ej tillräckligt lärt sig de sociala koderna i samspel med sina anknytningspersoner/föräldrarna.

Undervisning/lärande

Många adoptivbarn lär sig tala sitt nya språk imponerande fort. Ibland kan det gå så snabbt att föräldrar, lärare och andra låter sig bländas och tror att barnen på kort tid har förvärvat ett åldersadekvat språk. Att tala bra innebär emellertid inte att man har ett fungerande språk avseende djup och semantisk förståelse. Man måste skilja på de olika begreppen "tal" och "språk". Sent komna adopterade kan alltså behöva få sitt språk grundligt testat för att man ska kunna upptäcka vilka eventuella svagheter och brister som finns i deras språkliga sfär, särskilt vad gäller begreppsutvecklingen. Annars kommer de språkliga bristerna att obönhörligt medföra inlärningssvårigheter främst avseende svenska och matematik. Dessutom kommer sannolikt problemen att ackumuleras ju högre upp i klasserna barnet kommer, vartefter undervisningen blir alltmer abstrakt. Svensk forskning (Hjern, Vinnerljung, Lindblad) visar att adopterade barn och unga vuxna tenderar att prestera sämre än förväntat i skolan. Mer information finns i skriften Adoptivbarn och skolan - Hur möter adoptivbarn skolan? Skriften innehåller förslag på handlingsstrategier i samspelet mellan läraren och den adopterade och kan beställas via MIA:s hemsida (Publikationer/Boktips) och från de olika adoptionsorganisationerna à pris 25 kr. Beträffande adopterade barns språkutveckling finns i samma serie häftet; "Hur får man ett språk" av logoped Christina Lagergren.

 

För många adoptivbarn finns den känslomässiga aspekten på inlärning med under lång tid. Barnen har skaffat sig de tankestrukturer vi förväntat oss men kommer inte åt dem p.g.a. tidiga svåra upplevelser. Man antar (utifrån nordisk forskning) att bakgrunden med känslomässiga förluster och intellektuell understimulering ger upphov till en djupt liggande existentiell ångest. När adoptivbarnen ställs inför intellektuella och/eller sociala uppgifter, som de inte tror sig klara av, kan ångesten medföra att barnen försöker sig på ett undvikandebeteende. De kan t.ex. spela clown eller på andra sätt flytta omgivningens uppmärksamhet från den uppgift de inte förmår att lösa. Som inledningsvis nämndes visar adopterade barn ofta en stor ojämnhet i sina kognitiva förmågor, vilket kan öka deras osäkerhet, eftersom de i ena ögonblicket kan lösa en uppgift bättre än de flesta i klassen men snart därefter inte klarar en annan till synes lättare uppgift av en annan typ. Lärare men även elever blir förvirrade av de skilda signaler, som barnens beteende ger och kan då uppfatta barnen som dumma eller slöa, trots att de faktiskt är normalbegåvade eller t.o.m. lite mer än genomsnittligt begåvade.

 

Hur åtgärda? Här handlar det framför allt om det "trygghetsbygge" som föräldrarna måste fortsätta med långt upp i barnets ålder, men lärarna har också en viktig roll här. För att lösa upp blockeringar får man ta till speciella tekniker och uppgifter som passar respektive barn (se skrifterna Adoptivbarn och skolan, Tonårstiden- avsnittet Skolan). Vidare måste man hjälpa barnet att bygga ihop DÅ och NU - exempelvis genom att arbeta med en s.k livsbok (obs. varsamhet då det gäller att rita släktträd i skolan).

Barnet måste få en tilltro till sig själv, en känsla av att duga och att kunna påverka sin omgivning och att uppnå känslan av att det man gör betyder någonting. En del barn behöver också hjälp i form av psykoterapi.(Efter andra världskriget såg man att även högintellektuella barn, som växt upp i koncentrationslägren, hade oerhört svårt för att lära sig i skolan, när de skulle börja sitt liv på nytt i fredstid).

På behandlingshemmet Folåsa, med särskild kompetens att arbeta med adopterade ungdomar, har man utvecklat en speciell undervisningsmetodik. Alla ungdomar som placerats där har haft en svår och ofullständig skolgång. En sammanställning av metodiken kan beställas från Folåsa skola www.stat-inst.se/folasa.

Utöver "adoptivproblematiken" är det viktigt att också ta hänsyn till att det kan finnas medfödda funktionshinder som försvårar skolarbetet. Ett adoptivbarn kan ju också ha ett begåvningshandikapp, ADHD, autism/asperger och dyslexi t.ex. Adoptivbarnen är överrepresenterade i gruppen med funktionshindrade barn, vilket inte är så konstigt med tanke på deras ofta svåra bakgrund, t.ex. mödrar som drack alkohol under graviditeten, bristfällig näringstillförsel under fostertiden och också efter födseln, förlossningsskador etc.

FAS-diagnos (konstaterad alkoholskada) är speciellt vanligt bland adoptivbarn från Östeuropa. Via psykologutredningar kan man utreda om adoptivbarn har funktionshinder och det är då viktigt att psykologen tar hänsyn till adoptivbakgrunden. En tumregel är att inte testa/utreda för att sätta diagnos förrän barnet varit åtminstone 2-3 år i Sverige.

Socialt/kamratproblem

Vad som speciellt bör uppmärksammas är om adoptivbarnen dras till "fel" kamrater p.g.a. dålig självkänsla som härrör från dåliga skolprestationer. Det gäller ju att hävda sig på något sätt. Efter skolstart är risken stor att adoptivbarnen blir utsatta till följd av sitt annorlunda utseende, fr.a. på orter där det inte finns så många adopterade eller invandrare. En del lierar sig med mobbare för att på så sätt klara sig själva.

"9-årskris" är också något som ett adoptivbarn kan drabbas av. Vetskapen om att vara adopterad får nu en annan, mer existentiell dimension. Barnet förstår t.ex. hur det kan ha känts för den biologiska mamman att ha fått lämna sitt barn. Barnet kan känna både sorg och ilska kring detta. Det kan fundera över varför det blev lämnat, om mamman ännu lever i ursprunglandet, hur hon mår och om det finns syskon. Fundersamhet och nedstämdhet i denna ålder är på så sätt vanligt. Barnet förstår på ett djupare plan hur det är att vara adopterad. Föräldrarna behöver vara extra lyhörda i denna ålder, så också lärarna.

För dem som är intresserade av adoptivbarnens tonårstid - identitet, skola m.m. rekommenderar vi läsning av häftet Tonårstid som ingår i ovannämnda skriftserie. Tonåren är en period då skolans och lärarnas normer kommer i skottgluggen, precis som föräldrarna. Ibland kan dock en lärare eller fritidsledare bli en extra viktig vuxen för den tonåring, som försöker skaffa sig referenspunkter utanför familjen. Mycket beror naturligtvis på hur ungdomen själv upplever sin egen kompetens i skolan. Hänger hon/han med i undervisningen och har hon/han kompisar som "alla andra". Har hon/han en bra lärare?

 

Föräldrakontakt

Adoptivföräldrar är ofta väl pålästa kring sina barns problem. Det är viktigt att som pedagog vara lyhörd och informera sig för att sedan kunna gå en gemensam väg med föräldrarna. Adoptivföräldrar är vanligen själva ambitiösa och välutbildade och ibland ställer de kanske högre krav än vad barnet har förmåga till. De kämpar oerhört mycket med skolarbete hemma utan att motsvarande framsteg märks i skolan och barnets lust att lära riskerar att försvinna. Inte sällan, som ovan nämnts, har barnet sådana svårigheter att adekvata stödinsatser måste till, barnet måste utredas och elevhälsan kopplas in. Det är också viktigt att tidigt identifiera de barn som mår bra av uppskjuten skolstart och det gäller förstås särskilt de som kommit till sin nya familj i lite högre ålder. Det är inte ovanligt att adoptivbarn annars har svårt att uppfylla målen och senare måste gå om en klass. Många föräldrar upplever att de fått kämpa till ett alldeles för högt pris för att få relevant hjälp för sitt skolbarn. På AdoptionsRådgivarna hör vi ibland föräldrar säga: "hade jag vetat vid skolstarten vad jag vet i dag skulle jag ha stått på mig lite mer om uppskjuten skolstart."

 

För AdoptionsRådgivarna

Cecilia Larsson, Leg. psykolog, cia.larsson@telia.com  

Kristina Lindstrand, Leg. psykolog, kristinalindstrand@bredband.net

Elsa Nyberg, Aukt. socionom, elsa.nyberg@telia.com

  

 

 

http://www.adoptionsradgivarna.se

 

 

Litteratur

Adoptionsorganisationerna, Skriftserie om adoption

Adoption - till vilket pris?, SOU 2003:49 - under rubriken Sammanställning av adoptionsforskning se Språket, Skolprestationer och anpassning

Dalen M., Rygvold A-L., Hvorden går det på skolen? Universitet i Oslo, 1999

Hjern A., Lindblad F., & Vinnerljung B., Inter-country adopted children as young adults - A Swedish cohort study. American Journal of Orthopsychiatry, 73, 190-202, 2003

Hägglund G., Adoptivbarn och språk, Raben & Sjögren, 1979

Lindblad F., Adoption, Studentlitterarur, 2004

Sterky K., Skolerfarenheter hos adopterade från Thailand, MIA, 2001

Viljen I veta och viljen I förstå...35 år med internationella adoptioner i Norden, Rapport från en nordisk forskarkonferens i Göteborg, MIA, 2001 - innehåller en bra litteraturlista avseende nordisk forskning

 






annonser

Föreläsare

Ämnen

kärlek  värdegrund  mobbning  
Hitta fler föreläsare här