Elevhälsan - Elevhälsan - Caroline Dyrefors Grufman (BEO) - Det är nolltolerans mot att skolpersonal kränker barn och elever



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


BEO-bloggen

Om kränkningar och mobbning i skolan av Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman.

Det är nolltolerans mot att skolpersonal kränker barn och elever

En fyraårig flicka var bråkig under vilan på förskolan. Då låste en förskolepedagog in henne i källarförrådet. Flickan frös och var rädd. Efteråt har hon inte klarat av att sova med stängd dörr. Det här är ett verkligt fall som vi på Barn- och elevombudet (BEO) bedömde som en självklar kränkning. Det är också ett exempel på när skolpersonal kränker barn.

 

Vuxna som jobbar i förskolan eller skolan får inte kränka barn och elever. Det står i skollagen. Ändå rörde 30 procent av de anmälningar vi fick in till BEO förra året just vuxna som kränkt barn eller elever på olika sätt. Vi ska så klart ha nolltolerans mot alla kränkningar, även mot att barn kränker andra barn, men det råder ett totalt förbud mot att vuxna kränker barn. Det beror på förskolebarn och skolelever är beroende av och behöver ha förtroende för de vuxna som finns på förskolan eller skolan. Elever har ju också skolplikt och är tvungna att vara i skolan.

 

Nu invänder en del och säger att skolpersonalen måste få gripa in när elever stör och kanske är våldsamma mot andra elever eller lärare. Och det är klart att de ska gripa in. De har till och med en skyldighet att upprätthålla trygghet och studiero på skolan. Men ingripandet får aldrig övergå i en kränkning. Fallet jag beskrev i inledningen var en självklar kränkning, men ibland kan det vara svårt att avgöra var gränsen går. Ett exempel är en syslöjdslärare som slängde en tygbit med nålar i på en elev. Läraren visste inte att tygbiten innehöll nålar. I det fallet bedömde BEO att läraren betett sig olämpligt, men att det ändå inte rörde sig om någon kränkning.

 

Ett annat fall som jag tycker var lättare att bedöma som en kränkning handlade om en pojke i årskurs fem som jagade en klasskamrat med en pinne. Läraren blev arg, lyfte upp pojken i nacken, bar honom några meter och släppte ner honom så att han ramlade baklänges. Pojken hade ont och fick rodnader i nacken. Lärarens agerande skapade knappast mer trygghet i klassen.

 

Att vi ser så allvarligt på när vuxna i skolan kränker barn beror som sagt på att barnen inte kan välja om de vill vara i skolan och att de är beroende av de vuxna som jobbar där. Ibland tror jag trots detta att vi accepterar att barn utsätts för saker i skolan som vi aldrig skulle acceptera på en arbetsplats. Tänk dig till exempel att din chef skulle skälla ut dig inför dina kollegor eller daska till dig om hon eller han inte gillade ditt beteende. Att ett barn utsätts för sådana bestraffningar är precis lika oacceptabelt, som jag ser det kanske ännu värre. Vi vuxna har bättre förmåga att försvara oss själva och i fallet med arbetsplatsen större möjligheter att lämna det sammanhang där kränkningen sker.

 

Caroline Dyrefors Grufman

Inlagt 2014-06-18 08:04 av Caroline Dyrefors Grufman (BEO)| Läst 11550 ggr. | Permalink



annonser

Föreläsare

Ämnen

tillgängliga lärmiljöer  åtgärdsprogram  särskilt stöd  
Hitta fler föreläsare här