Elevhälsan - Elevhälsan - Caroline Dyrefors Grufman (BEO) - Elever som mobbar är barn som ofta själva mår dåligt



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


BEO-bloggen

Om kränkningar och mobbning i skolan av Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman.

Elever som mobbar är barn som ofta själva mår dåligt

När ämnet mobbning diskuteras hamnar ofta den utsatta eleven i fokus. Vad som ska göras för att han eller hon ska må bättre. I det här blogginlägget kommer jag vända lite på resonemanget: Vad kan göras för eleven/eleverna som mobbar?

 

I våra utredningar kan jag ofta konstatera att de som utsätter andra för kränkningar ofta själva mår dåligt. Barn föds inte till mobbare, de blir det på grund av yttre omständigheter. Barn som utsätter andra är ofta själva utsatta på ett eller annat sätt och känner sig otrygga. Kanske har de svåra hemförhållanden eller har det besvärligt i skolan på olika vis. Det är heller inte ovanligt att barn som utsätter andra samtidigt själva blir utsatta.

 

I vissa fall ligger grupper bakom mobbningen. För att få vara med i gruppen kan det till exempel gälla att ha rätt kläder och umgås med rätt personer. Kanske finns det ledare i gruppen som drar igång mobbningen mot utvalda elever. De andra i gruppen hänger på, för de vågar inte annat. Följer de inte gruppens regler riskerar de att själva bli utsatta.

 

Jag skriver ofta om att alla barn och elever har rätt att känna sig trygga i förskolan och skolan. Skolan är enligt lag skyldig att göra allt den kan för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling. Jag får ofta frågan vad skolan kan göra för att få stopp på mobbningen. Som jag ser det finns det några viktiga grundförutsättningar för att lyckas:

 

1. Skolan har en viktig roll i att grundlägga värderingar om att man inte får kränka andra för att de inte beter sig enligt vad man själv eller gruppen uppfattar som normalt. Det kan skolan exempelvis göra genom att ständigt initiera diskussioner om normer och värderingar hos både personal och elever. De vuxna i skolan måste vara bra förebilder för eleverna.

 

2. Skolan måste aktivt jobba för att förebygga och förhindra kränkande behandling. Här gäller det att även rikta uppmärksamhet mot barnen som utsätter andra för kränkningar. De barnen är ofta i stort behov av vuxenvärldens stöd och omtanke.

 

Det är viktigt att ha i åtanke - att barn som utsätter andra ofta har egna problem som de behöver vuxnas stöd för att komma tillrätta med. Den mobbande eleven kan känna att han eller hon är i en hopplös situation. Mobbaren vill egentligen inte mobba och kränka andra, men känner att ingen kan hjälpa honom eller henne att bryta det negativa mönstret och sluta.

Även om skolan inte uppfattat några varningssignaler om att allt inte står rätt till hos barnet som mobbar, så är själva agerandet - att kränka någon annan - naturligtvis oroande och något som skolan omsorgsfullt måste utreda och följa upp.

 

Många skolor tar ett stort ansvar och anstränger sig för att även möta och stötta de barn som utsätter andra för kränkningar eller mobbing. I många fall är barnets svårigheter väl kända av skolan som arbetar intensivt för att förändra situationen.

 

Ibland kan man dock se att skolan låter det utsättande barnets problematik och svårigheter ta överhanden. Skolan fokuserar så mycket på att den som mobbar är ett offer att de slätar över de kränkningar han eller hon utsätter andra barn för. Skolan kan av omsorg för det barn som utsätter andra avstå från att sätta in de åtgärder som kanske skulle behövas för att få kränkningarna av andra att upphöra. Andra gånger kan skolor ha svårt att se att ett barn själv är utsatt för kränkningar, eftersom barnet själv också utsätter andra.

 

Till sist vill jag vara tydlig med att skolans insatser för barn som utsätter andra aldrig får ske på bekostnad av de barn som utsätts för kränkningar. Skolan har en ovillkorlig skyldighet att ta varje kränkning på allvar och att få kränkningar och mobbing att upphöra.

 

Skolan måste klara att ha fokus både på den eller de utsatta barnen och på de barn som kränker.

 

Utan att tumma på sitt ansvar gentemot de barn som utsätts för kränkningar ska de också i varje situation vara uppmärksam på mobbarens behov av stöttning. Jag kan inte se att det finns några motsatsförhållanden mellan dessa två viktiga uppgifter.

Inlagt 2015-03-24 09:29 av Caroline Dyrefors Grufman (BEO)| Läst 62181 ggr. | Permalink



annonser

Föreläsare

Ämnen

Trygghet  Säkerhet  Servicebemötande  
Hitta fler föreläsare här

Elevhälsan.se

Kontakta oss
Tipsa oss om material
Följ oss på Facebook


Vår huvudsponsor

Prorenata är huvudsponsor för elevhälsan.se