Elevhälsan - Elevhälsan - BEO-bloggen



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


BEO-bloggen

Om kränkningar och mobbning i skolan av Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman.
Postat 2014-06-18 08:04

Det är nolltolerans mot att skolpersonal kränker barn och elever

En fyraårig flicka var bråkig under vilan på förskolan. Då låste en förskolepedagog in henne i källarförrådet. Flickan frös och var rädd. Efteråt har hon inte klarat av att sova med stängd dörr. Det här är ett verkligt fall som vi på Barn- och elevombudet (BEO) bedömde som en självklar kränkning. Det är också ett exempel på när skolpersonal kränker barn.

 

Vuxna som jobbar i förskolan eller skolan får inte kränka barn och elever. Det står i skollagen. Ändå rörde 30 procent av de anmälningar vi fick in till BEO förra året just vuxna som kränkt barn eller elever på olika sätt. Vi ska så klart ha nolltolerans mot alla kränkningar, även mot att barn kränker andra barn, men det råder ett totalt förbud mot att vuxna kränker barn. Det beror på förskolebarn och skolelever är beroende av och behöver ha förtroende för de vuxna som finns på förskolan eller skolan. Elever har ju också skolplikt och är tvungna att vara i skolan.

 

Nu invänder en del och säger att skolpersonalen måste få gripa in när elever stör och kanske är våldsamma mot andra elever eller lärare. Och det är klart att de ska gripa in. De har till och med en skyldighet att upprätthålla trygghet och studiero på skolan. Men ingripandet får aldrig övergå i en kränkning. Fallet jag beskrev i inledningen var en självklar kränkning, men ibland kan det vara svårt att avgöra var gränsen går. Ett exempel är en syslöjdslärare som slängde en tygbit med nålar i på en elev. Läraren visste inte att tygbiten innehöll nålar. I det fallet bedömde BEO att läraren betett sig olämpligt, men att det ändå inte rörde sig om någon kränkning.

 

Ett annat fall som jag tycker var lättare att bedöma som en kränkning handlade om en pojke i årskurs fem som jagade en klasskamrat med en pinne. Läraren blev arg, lyfte upp pojken i nacken, bar honom några meter och släppte ner honom så att han ramlade baklänges. Pojken hade ont och fick rodnader i nacken. Lärarens agerande skapade knappast mer trygghet i klassen.

 

Att vi ser så allvarligt på när vuxna i skolan kränker barn beror som sagt på att barnen inte kan välja om de vill vara i skolan och att de är beroende av de vuxna som jobbar där. Ibland tror jag trots detta att vi accepterar att barn utsätts för saker i skolan som vi aldrig skulle acceptera på en arbetsplats. Tänk dig till exempel att din chef skulle skälla ut dig inför dina kollegor eller daska till dig om hon eller han inte gillade ditt beteende. Att ett barn utsätts för sådana bestraffningar är precis lika oacceptabelt, som jag ser det kanske ännu värre. Vi vuxna har bättre förmåga att försvara oss själva och i fallet med arbetsplatsen större möjligheter att lämna det sammanhang där kränkningen sker.

 

Caroline Dyrefors Grufman

Postat 2014-06-04 11:04

Mobbningen tar inte sommarlov

Snart är det sommarlov, något som de flesta elever ser fram emot. För elever som blir mobbade kan det vara skönt att slippa gå till skolan, men det kan också vara så att mobbningen fortsätter utanför skolan, till exempel i sociala medier som Facebook och Instagram.

 

I en del av de anmälningar som kommer in till Barn- och elevombudet (BEO) ser vi också att skolor ibland avstår från att rapportera, utreda och om det behövs åtgärda kränkningar som sker i nära anslutning till ett lov, trots att skollagen tydligt säger att skolan ska ta tag i problemen skyndsamt. Vi på BEO har nyligen fått in en anmälan om en skola som meddelat att man inte tänker sätta in några åtgärder nu eftersom det snart är sommarlov. Hur kommer det sig att man resonerar så?

 

Normalt brukar vuxna som arbetar i skolan tänka på barnets bästa, så jag tror inte det handlar om likgiltighet inför det obehag som barnet kommer att känna under lovet. Kanske kan det bero på att man inte tänker på eller inte känner till att eleven utsätts för kränkningar via sociala medier utanför skoltid. Men det kan också bero på att man hoppas att problemet ska gå över av sig självt under sommaren, utan att skolan behöver göra något.

 

Min erfarenhet är att det inte alls går till på det sättet. Vi på BEO har haft många samtal med barn som berättat om plågsamma lov och en oro som tilltar ju mer skolstarten närmar sig. När det händer mister sommarlovet sin funktion som en tid för vila och rekreation. I stället blir det en väntan på att kränkningarna
ska fortsätta när skolan börjar igen. För lika säkert som det är att lovet tar slut, lika säkert är det att plågoandarna inte slutar med sina kränkningar bara för att det har varit lov. Om det börjat nya elever i klassen kan det till och med vara så att de som kränker blir fler.

 

Förra året krävde BEO ett skadestånd på 70 000 kronor från en huvudman som inte reagerat tillräckligt starkt på att en elev mobbades av andra elever, bland annat hade hon blivit misshandlad i samband med en skolavslutning. Flickan hade blåmärken och berättade om misshandeln i juni, men skolpersonalen sa ingenting till rektorn, och när skolan fick information om händelsen igen efter sommaren konstaterade man att det gått för lång tid för att man skulle kunna utreda händelsen. BEO påpekade då att skyldigheten att utreda uppgifter om kränkande behandling inträder så snart någon som jobbar på skolan får reda på att en elev upplever att hon eller han blivit utsatt för kränkningar.

 

Ingen elev borde få sitt sommarlov förstört av oro för att skolan inte agerar direkt utan hoppas på att alla ska vara goda vänner igen när skolan sätter igång till hösten. Tyvärr går det sällan till så. Mobbningen tar inte sommarlov.

 

Caroline Dyrefors Grufman

annonser

Föreläsare

Ämnen

Narkotikaprevention  drogpolicy  åtgärder  
Hitta fler föreläsare här