Elevhälsan - Elevhälsan - BEO-bloggen



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


BEO-bloggen

Om kränkningar och mobbning i skolan av Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman.
Postat 2015-02-24 13:19

När skoldagens kränkningar fortsätter på nätet

Det blir allt tydligare för mig att nätet gjort att kränkningar från skolkamrater kan pågå dygnet runt. När skoldagen tar slut fortsätter ofta glåporden och de elaka kommentarerna i olika forum på nätet. Det kan vara kränkande inlägg på Facebook, Twitter och bloggar, eller taskiga bilder och filmer på Instagram och Youtube eller någon av alla de andra sociala kanaler som ungdomar använder. För många unga är möjligheten att vara med i sociala forum något positivt, som medför nya vänner med liknande intressen och inbjudningar till roliga evenemang - men för många finns också en baksida med kränkningar och mobbning.

   

Enligt Skolverkets skrift ”Skolverkets iakttagelser och kommentar” utsätts nio av tio elever som utsätts för kränkningar på nätet också för kränkningar i skolan. Den bilden känner jag igen från de anmälningar som kommer in till oss på Barn- och elevombudet (BEO). Möjligheten att vara anonym är säkert ett skäl som gör det lättare för en del att skriva saker på nätet som de kanske inte skulle säga ansikte mot ansikte.

   

Om kränkningar på nätet har ett samband med skolans verksamhet är skolan skyldig att utreda vad som hänt och se till att kränkningarna upphör. Det gäller oavsett om kränkningarna sker under eller efter skoltid - på eller utanför skolans område. Precis som när det gäller andra kränkningar ska skolpersonal som får veta att någon elev upplever att hon eller han utsatts för en kränkning anmäla det till rektorn, som i sin tur skyndsamt ska anmäla till huvudmannen. Huvudmannen är ansvarig för att en utredning genomförs och utredningen ska sedan ligga till grund för skolans åtgärder för att få slut på kränkningarna.

   

Tyvärr är det vanligt att skolor slår ifrån sig när nätkränkningarna skett på fritiden. Ett exempel från BEO:s verksamhet är en skola som kände till att en elev blivit utsatt för kränkningar på nätet av andra elever. Skolan tyckte inte att den hade något ansvar eftersom kränkningarna skett utanför skolans område. Skolan bad visserligen att få se de meddelanden som skickats på nätet för att kunna åtgärda eventuella problem, men utan att göra någon utredning. BEO fann i sitt beslut att skolan brustit i sin skyldighet att utreda kränkningar, eftersom kränkningarna hade ett samband med skolans verksamhet.

   

Ett mer positivt exempel rör en skola där en elev lagt upp en bild med en kränkande kommentar om en annan elev på Instagram. Skolan gjorde flera saker för att få stopp på kränkningarna. Bland annat pratade skolan med eleverna om hur man beter sig schysst på nätet och höll en workshop om nätkränkningar för föräldrarna. Skolan förde även enskilda samtal med den elev som blivit utsatt och dennes föräldrar. BEO bedömde i detta fall att skolan inte hade brustit i sina skyldigheter att utreda och vidta åtgärder.

   

Precis som när det gäller andra kränkningar behöver skolan arbeta förebyggande mot nätkränkningar. Det kan till exempel handla om att prata om en så enkel, men tyvärr inte alltid självklar, sak som att man ska bete sig lika bra mot andra på nätet som man skulle göra om man träffade dem i verkligheten. Skolorna bör se arbetet kring nätkränkningar som en del av det löpande värdegrundsarbetet.

   

Det handlar också om att göra skolans personal medveten om hur vanligt det är med nätkränkningar och om skolans ansvar för att utreda och åtgärda även kränkningar som skett utanför skoltid. Vi vuxna kan också behöva fundera över vårt eget beteende online och tänka på att föregå med gott exempel.

   

Många vuxna tycker att det är svårt att hålla kontroll på vad barn och ungdomar gör på nätet, och det förstår jag absolut att det kan vara. De flesta unga vill inte berätta om allt de gör för sina föräldrar och andra vuxna. Det man kan göra är dels att skaffa sig så mycket kontroll som möjligt, dels att lyssna och agera när en elev väljer att berätta om sin utsatthet. Genom att skapa goda relationer och visa intresse för eleverna kan man kanske också få deras förtroende när de behöver hjälp på grund av kränkningar - vare sig dessa sker på nätet eller någon annanstans.

   

Tips och råd

Postat 2015-02-10 08:22

Skolan ska värna allas rätt att vara olika

Kan alla elever på din skola känna sig trygga med hur de ser ut, vilka kläder de har och vad de har för fritidsintressen? Vad är det som betraktas som normalt och inte och vad beror det på? Riskerar de som inte passar in i normerna att utsättas för kränkningar?

 

Det är nolltolerans mot kränkningar som gäller i vår svenska skola. Nolltoleransen grundar sig på allas lika värde och rätten att få vara den man är utan att ens grundläggande mänskliga rättigheter kränks. Förståelsen för förbudet mot kränkningar är inget som kommer automatiskt i skolan och därför påpekar jag ofta hur viktigt skolans och huvudmännens förebyggande arbete är. Jag ser det som en grundsten att arbeta med frågor om värdegrund och normkritik redan i låg ålder. Målet är att vi ska ha ett samhälle där alla accepterar att människor är olika och gör olika livsval.

 

En del av det förebyggande arbetet i skolan handlar om att det ska finnas en årlig plan mot kränkande behandling. En av de brister som vi vid Barn- och elevombuder (BEO) ser i våra ärenden är att planen ibland inte är förankrad hos personalen och eleverna på skolan. En bra plan inkluderar bland annat det vardagliga arbetet med värdegrund och normkritik. Det handlar om att arbeta med tankemönster hos både personal och elever och fundera över hur det är på just den egna skolan. Vad betraktas som normalt, vad gör det inte och varför? Är det okej att klä sig och bete sig på olika sätt? Vilka värdeladdade ord har blivit normala?

 

Jag har sett exempel på att skolpersonal säger sådant som ”Barn kränker varandra hela tiden. Hur kan man stoppa det? ”. Det handlar, som jag ser det, bland annat om att identifiera vad eleverna säger till varandra, vad som blivit normalt och vikten av att fullt ut förstå innebörden av vad som sägs och skrivs. Det kan till exempel handla om att elever klottrar ”hora” ”tjockis” eller ”pluggis” på skåp, toalettväggar och på nätet. En del beteenden normaliseras också när personal kallar kränkningar för ”konflikter” eller ”lekar som spårar ur”. Det har till och med hänt att skolpersonal uttryckt sig så om beteenden som i en domstol skulle betraktas som grov misshandel eller olaga frihetsberövande.

 

I ett normkritiskt arbete är det också viktigt att se vilka elever som får vissa positioner i ett klassrum och vilka som får komma till tals och inte. Vilka roller har eleverna i klassrummet och vågar elever som känner sig utsatta prata om det? Det finns exempel på att elever som valts till kamratstödjare varit delaktiga i kränkningar istället för att bekämpa kränkande behandling.

 

En annan aspekt, som jag redan varit inne lite på, är hur de vuxna i skolan arbetar sinsemellan med frågor om normer och värdegrund. Det handlar delvis om att anställa bra personer med en vettig värdegrund, men också om kompetensutveckling och att diskutera hur man beter sig och hur man uttrycker sig. Jag har sett exempel på ärenden där personal i all välmening kommenterat någon elevs klädstil inför andra elever. Det kan leda till att andra elever får vatten på sin kvarn när de kränker en elev som inte klär sig enligt normen.

 

Huvudmannen måste också ta ansvar för att diskutera de här frågorna med all personal, även exempelvis städare eller de som jobbar i matbespisningen. I ett av våra ärenden var det en elev, vi kan kalla henne Kim, som hade utsatts för kränkande behandling av andra elever. Vid ett tillfälle på skolbussen uppmanade eleverna Kim att säga fula ord. Då stannade busschauffören bussen och uppmanade andra elever att slå Kim. Hon blev alltså utsatt av både en vuxen och elever. Det här exempelet tycker jag visar hur viktigt det är att prata om normer och värderingar även med vuxna. Det spelar inte så stor roll om man har en jättebra plan mot kränkande behandling och om man pratar om hur eleverna ska bete sig mot varandra om inte de vuxna föregår med gott exempel.

 

Slutligen vill jag understryka att även om den verklighet jag ser i anmälningarna till BEO till allra största delen handlar om de fall då något gått fel, så finns givetvis också exempel på skolor som arbetar med värdegrund och tar nolltoleransen på allvar. I de fallen kan vi också se att eleverna känner sig mer trygga i skolan.

 

Caroline Dyrefors Grufman

annonser

Föreläsare

Ämnen

Konflikthantering  Säkerhet  Trygghet  
Hitta fler föreläsare här