Elevhälsan - Elevhälsan - Hanna Antonsson (Skolinspektionen) - Skolans mest otrygga platser



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


BEO-bloggen

Om kränkningar och mobbning i skolan av Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman.

Skolans mest otrygga platser

Tänk dig att du ska byta om efter skolgympan och när du kommer in i omklädningsrummet ligger dina kläder och skor alldeles dyngblöta i duschen. När du lite senare samma dag kommer in i matsalen och sätter dig reser sig alla vid bordet och går till ett annat. Därefter när du går förbi skolkamrater i korridoren blir du inknuffad in i väggen. Så ser vardagen ut för vissa barn i vår svenska skola.

 

Omklädningsrum, matsalen, korridorer och utrymmen där elever är på rasterna är några exempel på platser där kränkningar förekommer oftare än på andra ställen. Jag kallar dem för riskområden. Det som är gemensamt för dessa riskområden är att det finns få vuxna där, och ju färre vuxna som ser på, desto större risk för kränkningar.

 

Andra riskområden är de platser där man har skolämnen som till sin natur gör att läraren har mindre kontroll över eleverna. Det kan till exempel vara på musiklektionen, idrottslektionen eller i slöjdsalen. Min uppfattning är också att det är vanligare här än i andra skolsammanhang att skolpersonal kränker elever, något som jag tror just kan ha att göra med att undervisningen ofta bedrivs under friare former än i ett vanligt klassrum.

 

Exemplen ovan kommer från anmälningar som kommit in till oss på Barn- och elevombudet (BEO). Vilka platser som är verklighetens riskområden måste dock varje skola själv ta reda på och därför behöver alla skolor göra en egen kartläggning. En sådan ska tas fram när man gör en plan mot kränkande behandling och bör innehålla en analys av var skolans riskområden finns och vad skolan ska göra för att minska riskerna för att elever utsätts för kränkningar där.

 

När man gör en kartläggning är det viktigt att fråga eleverna var de känner sig otrygga - för det är bara de som vet det. Till exempel kan man ta fram en karta över skolans område och be eleverna att pricka in otrygga platser. Det ska inte bara vara de vuxna på skolan som gissar och kommer med uppfattningar om var riskområdena finns. Jag har sett exempel på elever som blivit jagade eller tvingade att gå till speciella ställen där mobbarna vet att inga vuxna ser vad som händer. Det är allt annat än säkert att de vuxna känner till alla riskområden.

 

Åtgärderna måste förstås också vara anpassade efter hur riskområdena ser ut, hur allvarliga problemen är och elevernas ålder. På förskolan kan det kanske handla om att man tar bort en dörr så att de vuxna får bättre insyn. En annan åtgärd kan vara att se till att det finns personal i riskområdena. För äldre elever kanske det handlar mer om att sätta upp regler som eleverna får vara med och ta fram.

 

Förutom kartläggningen kan man prata om hur eleverna ska bete sig mot varandra, i matsalen och på rasten till exempel. Vad gör man när någon alltid sitter ensam och äter? Hur kan alla känna att deras integritet blir respekterad i omklädningsrummet? Vad är okej och inte okej att säga till varandra när man spelar fotboll eller innebandy och alla inte är lika skickliga?

 

Man ska inte behöva skolka från gympan, skynda genom korridorerna eller undvika att gå ut på rasten för att det känns hotfullt. Skolan ska vara en trygg plats för alla elever.

 

Caroline Dyrefors Grufman

Inlagt 2014-11-18 09:39 av Hanna Antonsson (Skolinspektionen)| Läst 31182 ggr. | Permalink



annonser

Föreläsare

Ämnen

handledning  skola  utbildning  
Hitta fler föreläsare här