Elevhälsan - Elevhälsan - Dana Jergefelt - Fred!



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Dana Jergefelt - specialpedagog i skola F-6

Lågstadielärare, specialpedagog, talpedagog med fördjupning språkstörning, gestaltterapeut.

Fred!

I fredags var det storsamling inför FN:s födelsedag 24 oktober, med hela tal- och språkskolan. Vi är många där nu, 48 elever i sju klasser. Att jag höll i organisationen av det hela, förstod jag egentligen först dagen innan, på torsdag eftermiddag och på fredag morgon. Mitt i tröttheten, i slutet av veckans arbete, kom idéerna om att göra som en jord på golvet, med ett blått tyg och med båtar på och en jordglob i mitten och stjärnor, sol och måne runt omkring, för att spegla vårt klot som litet i rymden. En kanna rent vatten symboliserade vattnet vi har att dela med varandra. Och så sjöng vi "Våran jord är inte stor", "I natt jag drömde" och "Fredssång". En kollega pratade om FN och barnkonventionen, andra spelade teater om kamratskap och rätt till medbestämmande och allt var både kul, vackert och inspirerande. Alla var så glada.

Jag hade innan jag somnade på torsdagskvällen, letat fram mitt gamla peace-märke i tenn, tänk det är fyrtio år sedan jag fick det av Mats, antagligen som en kärlekspresent på den tiden. En elev visste förvånande nog att det hörde hippietiden till. Javisst, jag var ju ung i utkanten av den tiden, jag hann vara lite hippie en sommar i alla fall. Sen blev jag FNL:are och propagerade mot USA:s krig i Vietnam.

Mitt under min kollegas prat om 1945 och FN:s bildande, så kom jag att tänka på min mamma, som var ett barn i krig. Trots att andra världskriget kommer längre och längre bort, finns det kvar i människors minnen fortfarande, i mitt minne. Mitt liv har också påverkats av kriget, genom att vara första generationens barn efter kriget.

Vi pratade aldrig om kriget hemma. Och ändå var det närvarande. Ibland påminns jag om det, i ett vinddrag från det förflutna. Mamma började berätta om sina upplevelser tack vare mina barns frågor, som de hade när de arbetade med andra världskriget i skolan. En del berättar hon inte. Det är antagligen för smärtsamt och fortfarande obearbetat.

Också min mormor var barn under första världskriget. Hennes berättelser om det har jag aldrig hört. Kanske drabbade inte kriget de civila på samma sätt som under andra världskriget. Jag vet inte. Kanske vet min mamma något om det. Jag behöver fråga henne om det.

Att ha en mamma, mormor och morfar som var barn och unga i krig, det är en del av mitt arv. Det vill jag inte glömma bort. Då vore tiden och historien historielös.

Jag vet en sak i alla fall: Krig skadar alltid barnen. Både då och nu. Fred på jorden är kanske en önskedröm. Men ack, så viktigt för barnen som lever i krigshärjade länder. För alla barns framtid. Fred.

 

 

Inlagt 2010-10-26 18:07 av Dana Jergefelt| Läst 110324 ggr. | Permalink



annonser

Föreläsare

Ämnen

förskola  utveckling  utbildning  
Hitta fler föreläsare här