Elevhälsan - Elevhälsan - Dana Jergefelt - specialpedagog i skola F-6



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Dana Jergefelt - specialpedagog i skola F-6

Lågstadielärare, specialpedagog, talpedagog med fördjupning språkstörning, gestaltterapeut.
Postat 2014-01-12 09:18

Äntligen!

Äntligen är vintern här med snö och kyla. Det är så kul att vara ute och leka i backen och dra pulka. Och barnen är så glada med. Vilken fröjd att se pulkorna susa nerför backen, fyllda med både stora och små barn.
Jag har börjat flytta in mina saker på nya jobbet. Där finns ingenting. Än. Visst är jag tveksam till om jag verkligen kommer använda sakerna. Gamla facktidningar? Nej. Gamla läseböcker från 1940-talet? Nej. Gamla arbetshäften från 1980-talet? Nej. Gamla s-lådor från 1998? Nej. Jag jobbar inte så. Det är dags att ta ett till steg till att minska ner mängden saker i min ekorr-tillvaro som lärare. Men vad behöver jag då?
Absolut bollar. Men bollen jobbar jag med begreppen fram- och tillbaka. Jag och du. Räkna på olika sätt. Motorik. Relationen.
Några spel. Med spelen hör jag språket. Samspelet. Vinna och förlora, kan barnet det? Barnet behöver kanske få vinna tusen gånger först, innan det går att förlora med flaggan i topp.
Papper och pennor. Tuschpennor och färgpennor. Här ritar jag och åskådliggör jag något som behöver synas. Barnet blir delaktig i det hela. Väljer färg. Ritar med. Fyller i. Vi samskapar. Som att rita en karta över något som behöver bli synliggjort.  
Och så finns det vissa läromedel som är mina favoriter. För barn som har svårt att lära sig läsa och koppla ljud och bokstav och skriva. Lästräna är bra till det.
Leksaker har jag haft nytta av från lekarbetsutrustningen. Just nu har jag inget lekarbete. Jag vet inte när jag kommer ha det igen. Än finns tråkigt nog ingen plats och möjlighet till det.
Vissa datorprogram finns också som grundträning för en del barn.
Och jag vill ha min egen gitarr på jobbet. Musik och sång fungerar också. Jag saknade verkligen min gamla svarta gitarr på gamla jobbet. Ingen spelar på den nu. Men det var skolan som betalade den och då är den skolans. Inte min. Jag vill ha en egen skolgitarr, även om jag inte spelar så mycket som jag gjorde förr. Händerna är stelare och fingrarna vill inte alltid. Men det möblerar ett rum så bra, om inte annat. Ett piano med. Men det kommer jag väl aldrig mer ha som del av min undervisning igen. Dock har jag haft det tidigare på en del ställen.   
Och så finns allt det nya som ännu inte har blivit integrerat i min undervisning. iPads. Paddor. Läsplattor. Appar. Jag har bara inte orkat ta in det. Det får väl bli min nästa utmaning. Jag har en vän som är bra på sånt. Hon ska lära mig mer om det. Men ska jag köpa en egen? Eller ska jag få en på jobbet? Det är frågan. Vill jag samla på teknikprylar? Känns inte så. Tekniken förändras hela tiden. Men basen består. Ett tag till. Åtta år till. Har jag haft mina saker som stöd och trygghet i min skoltillvaro i alla dessa år, så kan jag nog ha kvar dem i åtta år till.
Vill jag byta spår i skolan? Vill jag jobba mer renodlat med elevvård, handledning och personalutveckling hellre? Jag har alltid jobbat med barnen i skolan. Jag är som ett helt paket med kompetens och utrustning. Mångsidig och skapande i mina bästa stunder. I lek och allvar. För kunskap och skapande. För mig hör allt ihop. Jag vill ha många möjligheter för att göra mötet med eleven meningsfullt. Att vara nyfiken och glad är steg till lärande. Både för eleverna och mig. Så ibland får jag jobba med vägen dit. Med bollen och lekglädjen som ett första steg.

annonser

Föreläsare

Ämnen

utanförskap  särskilt stöd  självkänsla  
Hitta fler föreläsare här