Elevhälsan - Elevhälsan - Specialpedagogen Mod & Metod



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Specialpedagogen Mod & Metod

Det inkluderande klassrummet
Postat 2019-08-26 09:45

De farliga ärendegångarna

Många skolor har ärendegångar för elever som inte når målen. Dessa ärendegångar är ofta grundade tanken om att olika personer ansvarar för olika delar i elevens lärande. De är också ofta uttryckta utifrån tanken om att det finns en progression i insatserna för eleven men att lättare insatser måste prövas först innan mer omfattande stödinsatser får sättas in.

I detta inlägg vill jag resonera om varför detta är farligt för elevens rätt till kunskap och varför det blir ohållbart för både lärare, mentorer och elevhälsan samt rektor. ja alla som jobbar på en skola. Den specialpedagogiska kompetensens möjligheter att använda sin kompetens blir i ärendegångarna ofta bortdribblad. Elevhälsans möjligheter att arbeta förebyggande omintetgörs av dessa ärendegångar som av någon anledning ändå finns på väldigt många skolor. 

En vanlig ärendegång uttrycks så här (intentionen är förstås att tydliggöra olika personers ansvar i “elevärendet”):

  1. Läraren uppmärksammar och försöker med olika anpassningar att hantera elevens svårigheter att nå målen. Ibland finns också en lista med extra anpassningar att tillgå för att pröva sig fram på egen hand.
  2. Läraren konsulterar arbetslaget för att få ytterligare tips och råd om hur elevens oförmåga ska hanteras. Mentor meddelas. 
  3. Läraren konsulterar elevhälsan för att få ännu mer specialiserad hjälp av anpassa sin undervisning. Vid dessa konsultationer ska lärare redogöra för vad läraren har gjort hittills. De kallas ibland konsultativt EHT eller Öppen mottagning, Läraren meddelar mentor vad som bestämts. 
  4. Läraren och mentor formulerar ett elevärende till EHT. I detta redogörs för vilka anpassningar som har gjorts, eventuellt också elevens syn på sin skolsituation.
  5. Mentor anmäler till rektor om behov av särskilt stöd. Mentor, rektor och EHT gör en bedömning av elevens behov av särskilt stöd. 
  6. Rektor tar beslut om särskilt stöd eller inte. 
  7. Åtgärdsprogram skrivs av mentor eller specialpedagog. 

Jättetydligt kan tyckas. Men felaktigt utifrån styrdokumenten, forskning och specialpedagogisk kunskap. Jag tar det i ordning igen och resonerar om varje del:

  1. Läraren uppmärksammar och försöker med olika anpassningar att hantera elevens svårigheter att nå målen. Ibland finns också en lista med extra anpassningar att tillgå för att pröva sig fram på egen hand.

Om en elev riskerar att inte nå målen ska elevens hela skolsituation tas i beaktande. Redan nu bör lärare tillsammans med arbetslag och elevhälsa, i synnerhet den specialpedagogiska kompetensen, reda ut vilka sorts arbetsuppgifter det handlar om, vilka delar i kunskapskraven det handlar om och hur eleven får arbeta, hur gruppen fungerar och vilka didaktiska övervägande läraren har gjort. Vad ska eleven utveckla enligt ämnets syfte? Hur har eleven fått utveckla det? Hur har läraren och arbetslaget tolkat kursplanen? Hur är det sociala klimatet? Vad behöver utvecklas utifrån kunskapsmålen och hur kan det göras? Vilka läromedel används och varför? 

  1. Läraren konsulterar arbetslaget för att få ytterligare tips och råd om hur elevens oförmåga (sic) ska hanteras. Mentor meddelas. 

Om en elev trots extra anpassningar (alltså individuella stödinsatser riktade just mot den eleven) fortfarande inte utvecklas i riktning mot kunskapskrav eller kunskapsmål ska enligt skollagen behov av särskilt stöd utredas. Det finns ingen anledning att vänta med detta. Däremot finns anledning att klargöra att en anmälan om behov av särskilt stöd inte innebär att det blir särskilt stöd. Ett utredningsarbete är ett utmärkt tillfälle till kollegialt samarbete. Fortfarande står inget i ärendegången om att undersöka elevens skolsituation, något som styrdokumenten (särskilt allmänna råd om arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd) stipulerar. 

  1. Läraren konsulterar elevhälsan för att få ännu mer specialiserad hjälp för att anpassa sin undervisning. Vid dessa konsultationer ska lärare redogöra för vad läraren har gjort hittills. De kallas ibland konsultativt EHT eller Öppen mottagning, Läraren meddelar mentor vad som bestämts.

Att elevhälsan ska konsulteras som något slags expertpanel som dels ska bedöma om läraren har gjort rätt, dels ska bedöma vad läraren inte har gjort är befängt. Då har man verkligen gått ifrån styrdokumentens krav på att i ett tidigt skede se till att lärare och elevhälsan samarbetar förebyggande och hälsofrämjande. Risken är stor att fokus blir på läraren och undervisningen och inte på elevens hela skolsituation. De exempel jag själv varit med om visar dessutom att det oftast inte finns en metod eller en struktur för dessa samtal. Jag skulle själv som lärare dra mig för att komma till sådana möten. Mentor är med vid sidan om hela vägen men involveras inte förrän det är kris. Då förväntas mentor ta över. Kul jobb. Sen förväntas elevhälsan ta över om mentor inte heller lyckas ändra på eleven. Ännu roligare jobb. 

  1. Läraren och mentor formulerar ett elevärende till EHT. I detta redogörs för vilka anpassningar som har gjorts, ibland ska också elevens syn på det hela finnas med i redogörelsen.

Varför används ordet “elevärende? Vems ärende är det egentligen? Varför ska elevhälsan ta emot ett sådant, särskilt om elevhälsan inte har varit involverad tidigare? Varför ska extra anpassningar redogöras för, är det inte bättre att isåfall redogöra för hur de extra anpassningarna följts upp och vad som hände under arbetet med de extra anpassningarna? Men ännu hellre ska detta förstås redan vara känt i arbetslaget där elevhälsan ingår. För mig blir det väldigt skevt att skapa dokument kring en elev istället för att arbeta tillsammans kring eleven kontinuerligt, i synnerhet om det är så att man behöver förstå eleven bättre. Ordet “elevärende” avpersonifierar eleven och skapar ett problem. Det är illa. 

5-6. Mentor anmäler till rektor om behov av särskilt stöd. Mentor, rektor och EHT gör en bedömning av elevens behov av särskilt stöd. Rektor tar beslut om särskilt stöd eller inte. Åtgärdsprogram skrivs av mentor eller specialpedagog. 

Varför mentor ska anmäla till rektor går mig förbi. Om läraren är orolig måste ju läraren vara den som anmäler oro. Annars flyttas ju ”ärendet” längre och längre bort från läraren som samtidigt är den som ska ge särskilt stöd (se läroplanens andra kapitel). Hur åtgärdsprogrammet ska genomföras brukar faktiskt inte framgå i ärendegångarna. Det är vanligt att specialpedagoger skriver åtgärdsprogram. Ibland gör specialpedagogen hela utredningen också. Frågan är hur en utredning kan bli heltäckande om den skrivs av en person som inte arbetar med eleven dagligen och kan förstå eleven i olika situationer? Eftersom läraren är den som ska använda åtgärdsprogrammet är det lämpligt att läraren också är med och utformar det. Hur åtgärdsprogrammet utformas beror på utredningen. Det är där jobbet görs för att förstå elevens behov. Om den inte görs i samråd med elevhälsan (som lagen säger) utan kanske av elevhälsan själv är risken stor att elevens behov inte förstås kopplat till det pedagogiska sammanhanget – kursplanen och de didaktiska frågorna. Det är dessutom risk att den görs med fokus på elevens alla problem istället för att lyfta blicken och se över hela skolsituationen. Varför inte kartlägga elevens dagar? Då får man information om vad som händer i olika situationer och kan se samband. Att bara gräva i vad som är fel på eleven är ett svek och kan knappast kallas ett pedagogiskt arbete. 


Hur ska man göra istället? Det beror ju på vilken skola man är på, hur långt man har kommit med att utforma verksamheten efter de elever som finns där. Det beror också på den grundläggande kulturen, är den salutogen eller är den mer problemlösande

Vad tänker man att elevhälsan ska användas till? Om kulturen på skolan är att elevhälsan ska vara en stödfunktion vid utmaningar så är det svårt att vända skutan på en gång. Då är förväntningarna på elevhälsan att den ska vara en expertpanel som ska komma med de goda lösningarna (problemlösningarna) när de efterfrågas, alltså när det enligt någon är dags för åtgärder, gärna genomförda av någon annan. 

Jag tror att man behöver klargöra att elevhälsan inte är en instans som ska hantera elever som inte når målen. Elevhälsan är en skolutvecklingsgrupp som ska stärka skolans tillgänglighetsarbete. När det är dags att utreda elevens behov av särskilt stöd ska “samråd ske” med elevhälsan (om det inte är uppenbart obehövligt – 3 kap 7§). Vad innebär samråd? Läraren har ansvar för elevens utveckling mot målen, den kan inte överlämnas till en annan part. Däremot ska läraren förstås få stöd för att tillsammans kunna förstå eleven och genomföra förändringar så att elevens skolsituation förbättras. 

Om man vill förflytta sig mot den salutogena kulturen och sluta lösa problem i snabb takt för att istället utveckla tillgängligheten på riktigt, då kan man börja i en alternativ ärendegång som är mer utformad utifrån de allmänna råden. I denna alternativa ”ärendegång” är ordet ärende borttaget till förmån för fokus på tillänglighet. Tillgänglighetsarbetet tar aldrig paus. Det pågår konstant i olika områden. Individuella stödinsatser är ett sådant område. Rubriken kan därför vara:


Tillgänglighetsarbetets olika faser vid uppmärksammad risk för ej godkända betyg eller andra svårigheter i skolsituationen: 

Grundförutsättning: Lärare utformar undervisningen utifrån den grupp som undervisas. Elevhälsan bistår med förståelse för elevers behov och förutsättningar. 

  1. Lärare uppmärksammar att en elev riskerar att inte utvecklas i riktning mot kunskapskrav eller kunskapsmål. Läraren, med stöd av arbetslag och elevhälsan (framförallt specialpedagogisk kompetens), kartlägger elevens skolsituation i syfte att hitta situationer, arbetssätt, tider mm som kan behöva individanpassas. Antingen framkommer att riskfaktorerna kan avhjälpas med förändringar i den fysiska, sociala eller pedagogiska lärmiljön eller så framkommer att det faktiskt behövs en individuellt riktad stödinsats. Läraren sätter då skyndsamt in extra anpassningar och följer upp dessa med hjälp av arbetslaget där elevhälsan ingår. Fokus är på utveckling mot kunskapskrav och/eller kunskapsmål. 
  2. Lärare, arbetslag och elevhälsan uppmärksammar att de extra anpassningarna inte stödjer elevens utveckling i riktning mot kunskapskrav och/eller kunskapsmål. Läraren i samråd med arbetslag inklusive elevhälsan analyserar på nytt vad som hämmar och vad som kan stärka elevens utveckling. Nya extra anpassningar sätts in eller de gamla intensifieras.
  3. Lärare, arbetslag och elevhälsan uppmärksammar att de extra anpassningarna  ändå inte stödjer elevens utveckling i riktning mot kunskapskrav och /eller kunskapsmål. Läraren anmäler till rektor att  behov av särskilt stöd behöver utredas. (Man kan gå direkt hit om det finns skäl att tro att extra anpassningar inte kommer att räcka). 
  4. Lärare i samråd med elevhälsan utreder elevens behov av särskilt stöd. Kartläggning av elevens hela skolsituation med fokus på styrkor och svårigheter på individ-, grupp-, skolnivå. Informationen som framkommer vid kartläggningen analyseras gemensamt för att komma fram till en pedagogisk bedömning: vad skapar bättre förutsättningar för elevens utveckling mot kunskapskrav och/eller kunskapsmål? De fysiska, sociala och pedagogiska lärmiljöerna undersöks och förändras utifrån elevens behov för ökat lärande. Alla inblandade är noga med att se till att behov inte blandas ihop med lösning. En lösning möter behovet. 
  5. Antingen skrivs ett åtgärdsprogram av lärare i samråd med elevhälsan eller så går lärare, arbetslag och elevhälsa tillbaka till steg 1 och 2. Om åtgärdsprogram skrivs ska det användas i utformningen av undervisningen, både i skolan och på fritidshemmet. 
  6. Åtgärdsprogrammet följs upp av lärare i samråd med elevhälsan och rektor. Syftet är att se till elevens rätt till individuellt stöd efterlevs. Syftet är också att se vilka kunskaper som genereras i arbetet för att bli en del av ett förebyggande arbete i framtiden på både kort sikt och lång sikt. 
  7. Alla reflekterar i syfte att utveckla tillgänglighetsarbetet: Vad har vi lärt oss av elevens behov och förutsättningar kopplat till hur vi utformar lärmiljöerna (de fysiska, sociala och pedagogiska)? Hur inkorporerar vi denna kunskap i steg 1 för eleven i fråga och för framtida elever?

Att utreda behov av individuella stödinsatser är ett väldigt bra sätt att få snurr på samsyn, samstämmighet, förståelse för uppdraget och för tillgänglighetsarbetet i stort. En önskan inför detta läsår – låt inte ärendegångar hämma det viktiga gemensamma utredningsarbetet. Låt det istället bli en del av det systematiska arbetet med att undersöka undervisningens och lärmiljöernas effekt på elevernas utveckling och lärande.


Kartläggningsarbete för analys av påverkansfaktorer i elevens hela skolsituation: Skärmavbild 2019-08-26 kl. 08.23.44


Vill du lära dig mer om hur du kan göra välgrundade analyser kring elevers skolsituation vid oro för deras kunskapsutveckling? Maja Lindqvist (specmaja) och jag håller i en kurs fredag 25 oktober i Stockholm kring detta:

Kurs i extra anpassningar, utredning, åtgärdsprogram 25 okt 19

 

ledarskap

anmälan till elevhälsan behov och insatser elevärenden extra anpassningar förebyggande arbete hälsofrämjande och förebyggande individnivå kollegialt lärande pedagogiskt perspektiv tillgängliga lärmiljöer åtgärdande arbete
Postat 2019-08-11 22:10

Vilka är eleverna? Kartlägg för en inkluderande skolstart!

Det är dags igen att plocka fram hjärncellerna, rutinerna och de tidiga morgnarna! Jag har dubbla känslor. Å ena sidan önskan om att fortsätta med dagar utan fasta tider, fyllda med romanläsning, sällskap och bad istället för koncentration, ansträngning och att tänka ut strategier. Å andra sidan en känsla av att längta till lite rutiner, mål att uppnå och viktiga frågor att fördjupa sig i tillsammans med andra. Till exempel det här med att skapa en inkluderande skola. 

Det här med inkludering är mer en process än en produkt. Vi tar små steg i rätt riktning och en vacker dag är vi där och undrar vad vi höll på med förr.

Pilar

En litet steg vi kan ta för att få en mer inkluderande ansats denna termin är att kartlägga vilka elever vi har så att vi inte planerar verksamheten för några andra än de vi kommer att möta om en vecka eller två. Kartläggningen är inte statisk, vi vet ju att vi kan ha fel och vi vet framförallt att elever utvecklas. Men hur är det just nu?

All systematik i skolan ska kretsa kring frågorna Var är vi? (nuläge) Vart ska vi?(riktning) Hur gör vi? (insatser, handlingar) Hur blev det? (uppföljning och utvärdering).

var är vi vart ska vi.png

Jag tror att vi ibland utan att tänka på det hoppar över nuläge och riktning och börjar tänka direkt på hur vi ska göra för att komma i mål. Men egentligen, hur ska vi veta det om vi inte har på fötterna kring nuläget? Hur kan man formulera ett mål utan att ha undersökt nuläget? 

Ett blogginlägg blir lite förenklad för det här är väldigt komplext förstås. Men jag tänkte dela med mig av några sätt att få igång kartläggningar för att få fatt i ett nuläge så att vi vet vad utgångsläget är.  En del tänker kanske på kartläggning som det man gör när man tror att en elev behöver särskilt stöd. Kartläggning är då en del av utredningen, men kartläggning kan ju göras för olika syften. En god design för undervisning och lärmiljöer tar hänsyn till vilka som ska lära sig, inte bara vad de ska lära sig. Då måste man kartlägga vilka eleverna är. Många skolor börjar med screeningmaterial eller diagnostiska prov som kartläggningsmaterial. Men det kan vara idé att fundera över andra sätt att göra eleverna mer rättvisa. De får inte känna att skolåret börjar med prov eller test som talar om hur smarta de är eller i vilket fack de hamnar. Här är några förslag som mer handlar om att lyfta blicken tillsammans och använda strukturer för att börja fundera över individer i gruppen kopplat till undervisning och lärmiljöer. 

  1. Vad kan alla? Vad behöver några? 

Fundera över hur gruppen är sammansatt av olika individer, antingen genom att man redan känner den eller genom att man har information från tidigare skola:

Alla kan många kan.png

(Illustration ur boken Lektionsdesign)

Vad kan vi förvänta oss att alla kan? Har vi information om elever som behöver stimuleras mer eller elever som behöver baskunskaper i något? Är det alltid så eller i vissa lärsituationer? Denna kartläggning fördjupas under tiden som man lär känna eleverna. 

2. Svårt – behov – lösning

Om vi känner gruppen eller kan förvänta oss att nästa grupp kan vara som grupper brukar vara på skolan kan man använda mallen nedan för att börja tänka kring behov och lösningar. Vad har gruppen svårt med? Vad brukar funka? Om det är svårt med något, till exempel kanske man vet att många i gruppen har svårt att fokusera och lyssna på läraren, vad behöver gruppen? Det går ju inte att ta bort momentet “lyssna på läraren” så behovet verkar vara att lära sig att lyssna på läraren. Vad behöver eleverna i gruppen för att kunna lyssna på läraren? Vilka lösningar finns för att möta det behovet? Jag tänker att en lösning är att skapa ett dialogiskt klassrum så att eleverna vet att de blir lyssnade på. En annan lösning är att läraren talar kortare stunder till att börja med och att klassen tränar på att lyssna med hjälp av metoder och material. Finns det något av det som funkar som kan användas ännu mer för att möta behovet att kunna lyssna på läraren? Vilka effekter vill vi se av insatserna, lösningarna och hur ska vi utvärdera dem? 

svårt behov lösning mall

copyright

3. Vad behöver individerna i gruppen utveckla?

Ännu mer individfokuserat kan vi kartlägga genom att undersöka vad elever behöver utveckla kopplat till utbildningens mål. Dessutom kanske vi vet att elever behöver känna, veta, förstå något särskilt för att kunna utvecklas enligt läroplanen. En klasslista kan hjälpa till att få ordning på vad:et och behov att möta för att förebygga stress eller oro:

Skärmavbild 2019-08-08 kl. 10.34.15

copyright

4. Behov för lärande utifrån UDL (Universal Design for Learning)

Men det räcker ju inte med vad eleverna ska utveckla, vi behöver fundera på hur varje elev kan bli engagerad, vilka metoder som fungerar och hur kommunikationen kan fungera. Den här kartläggningen hänger ihop med Universal Design for Learning som bygger på att se till att öppna för fler sätt att engagera, fler sätt att träna och bearbeta kunskap och fler sätt att visa kunskap: 

Skärmavbild 2019-08-11 kl. 21.27.07

copyright

Det viktiga när man kartlägger så här detaljerat är att förstå att det inte är en dokumentation man håller på med utan en struktur för tanken. Att dokumentera i en klasslista är en struktur som hjälper till att få en överblick och förståelse vid ett tillfälle och/eller över tid. 

5. Vilka situationer är kritiska? 

En kritisk situation är en situation som kan påverka lärandet negativt för vissa elever och grupper. Kritiska situationer är också ett bra sätt att kartlägga men nu är det fokus på miljön runt elever, inte eleverna själva. Kritiska situationer kan vara ett sätt att stresstesta en aktivitet kopplad till en elevgrupp. Nu kommer många lärare ha gruppstärkande övningar. Men tänk om inte alla förmår delta i det som läraren har tänkt? Fundera över möjliga kritiska situationer så att de kan förebyggas. En gruppövning som innebär att alla elever ska se varandra i ögonen innebär att riskera att någon eller några elever exkluderas från början. Vet vi något om eleverna så att vi redan nu kan se att något blir en kritisk situation? Vet vi något från förra året? Här är några vanliga kritiska situationer att utgå från: 

Skärmavbild 2019-08-11 kl. 18.28.08

6. Lära känna-samtal

Introduktionssamtal har min gamla skola haft i många år för att samla information och kunskap om eleverna som får svara på några frågor, exempelvis sådana här frågor: 

Jag ser fram emot…

Jag är bra på….

Jag skulle vilja bli bättre på…..

Jag vill att skolan/lärarna vet om att…

Vilka frågor man ställer beror på vad man vill veta och varför. Vad ska man ha informationen till? Hur kan den göras tillgänglig för alla runtomkring eleverna utan att göra intrång i elevernas integritet?


Så snart vi har någon slags kunskap om nuläget kan vi fundera över nästa steg. 

Var är vi? Jo, vi verkar ha många elever som….Vi vet att några elever…Vi vet att vi har kritiska situationer….

Vart ska vi? Vi ska se till att alla elever kan….innan jul.

Hur kommer vi dit? Vi ser till att….

Hur gick det? Vi skulle ha….Vi ska fortsätta att….

 

var är vi vart ska vi.png

Varmt lycka till med att välkomma alla viktiga människor till ett nytt lärår!

Skärmklipp 2017-05-04 17.02.32

förebyggande och hälsofrämjande inkludering kartläggning Lektionsdesign
annonser

Föreläsare

Ämnen

dokumentation  LSS/Personlig assistans  sekretess  
Hitta fler föreläsare här