Elevhälsan - Elevhälsan - Specialpedagogen Mod & Metod



 Kom ihåg?
Ej medlem? Registrera dig!


Specialpedagogen Mod & Metod

Det inkluderande klassrummet
Postat 2020-02-24 08:44

Dåliga extra anpassningar en följd av svårigheter att hitta zonen

En extra anpassning ska sättas in när man befarar att en elev inte kommer att utvecklas i riktning mot kunskapskrav eller kunskapsmål. Det innebär att den måste kopplas till det som står i kunskapskravet för E eller till de kunskapsmål som uttrycks i läroplanens andra kapitel. Därmed är en stressboll eller en fidgetgrej ingen extra anpassning såvida den inte kan kopplas till en specifik utveckling som ska ske med hjälp av bollen/grejen. Däremot kan ju bollen/grejen vara en bra sak att använda när man ska jobba givet att den faktiskt hjälper eleven att fokusera eller stressa ner eller vad den är ämnad att hjälpa till med. Det är skillnad på att ha verktyg att tillgå för eleverna inom ledning och stimulans och att sätta in en extra anpassning när en enskild elev inte utvecklas i rätt riktning. 

Extra anpassningar är en bedömningsfråga. Dels måste läraren göra en bedömning av elevens kunnande i relation till undervisning och kursplan och läroplan. Dels måste läraren göra en bedömning av vad som skulle hjälpa eleven att utveckla det som fattas. Därmed faller alltså listor på extra anpassningar eftersom de inte kan kopplas till den enskilda elevens utveckling i förhållande till undervisningen och i förhållande till kursplan och läroplan. 

Bedömningen sker också i relation till vad orsaken kan vara till att eleven inte utvecklas i riktning mot kunskapskrav och kunskapsmål. Här kommer formativ bedömning in i bilden. Vad har prövats? Hur uppfattar eleven sin situation? Hur svarar eleven på undervisningen? 

proximala lärzonen Hattie

(illustration ovan från Feedback-så återkopplar du i klassrummet, sid 31. N&K 2019)

Jag lånar in en bild från John Hatties nya bok som han skrivit med Shirley Clarke (Feedback-så återkopplar du i klassrummet). Denna bild kan användas som diskussionsunderlag med både elever och kollegor för att klargöra om vi håller balansen mellan utvecklingsfokus med höga förväntningar å ena sidan och överkrav å andra sidan. Vad säger eleven? Är det panikzonen som regerar? Vad kan då göra att elevens lärande flyttar till inlärningszonen? Är det komfortzonen som regerar? Vad kan göra att elevens lärande flyttar till inlärningszonen? 

En del elever har väldigt kort väg mellan komfortzonen och panikzonen. Det gröna fältet är smalt. Vilka lärbehov tyder det på? Hur kan man möta de lärbehoven? 

En del elever är tryggast med att stanna i komfortzonen utan att det blir panik: “Jag nöjer mig med ett E-säg vad jag ska göra för att få ett E”. Vilka lärbehov, kopplat till kunskapskrav och kunskapsmål, tyder det på och hur kan man möta dem? 

Dåliga extra anpassningar föreslås när eleven är i panikzonen

Dåliga extra anpassningar föreslås när eleven är i panikzonen. Min övertygelse är att när en lärare fnyser åt en extra anpassning som föreslås av till exempel en specialpedagog så handlar det nästan alltid om att eleven har befunnit sig i panikzonen för länge. Insatserna, som kallas extra anpassningar, uttrycks då som till exempel gott bemötandetydligare instruktioner, längre tid på prov eller skriva på dator istället för med handskrift

Dessa är egentligen inte extra anpassningar utan snabba lösningar för att kompensera för att balansen inte hålls mellan höga förväntningar och överkrav. Om vi drar till det till sin spets handlar det inte sällan om att relationen mellan elev och lärare inte fungerar. Det kan vara lättare då att be läraren sätta in en extra anpassning som kan fungera stressreducerande än att ha ett samtal om ledarskap, bemötande och arbetssätt i undervisningen. Det är också lättare att lugna elev och föräldrar genom att lova en insats som ska lindra paniken. Det som ska dokumenteras måste göras. 

Förstår eleven att det inte är skarpt läge hela tiden? 

Är det då fel att sätta in längre tid på prov eller låta eleven skriva på dator istället för med penna? Nej, men det är inte en extra anpassning. Det är väl självklart att alla elever måste vara multikompetenta vad gäller digitala och analoga verktyg. Det är självklart att alla elever ska träna på att skriva prov. Men om eleven är i panikzonen är det inte lätt att förklara att träning är en sak och skarpt läge en annan. En förälder som tror (och ser) att skolan fortfarande har en förmedlingskultur där bedömningen är ensidig blir inte lugnad av att man bedyrar att “allsidig bedömning gäller” och “all tillgänglig information om elevens kunnande tas i beaktande”. Vi vet att det inte är sant i alla klassrum. Därför upplevs det ibland som nödvändigt att kalla saker som egentligen är självklara delar av ledning och stimulans extra anpassningar. Annars blir det inte av. Annars fortsätter eleven att vara i panikzonen. Det bekymmersamma är att insatserna kan leda till att eleven förflyttas från panikzon till komfortzon. Det måste vi också prata om. Om eleven tillåts chilla tillåter vi också eleven att fortsätta misslyckas men denna gång utan panik. 

Tycker du att den extra anpassningen är fånig? 

Nästa gång du som lärare tycker att du har blivit uppmanad att sätta in en dålig extra anpassning, ta ett samtal med eleven om de tre zonerna. Fråga eleven om var hen befinner sig genom undervisningen. Bjud in specialpedagogen att vara med så att ni sedan kan samtala vidare om metoder och arbetssätt som möter eleven i inlärningszonen

Nästa gång du som specialpedagog/speciallärare tycker att du föreslår en extra anpassning som egentligen är en självklar del av en undervisning i lärzonen, bjud in läraren till ett samtal om kunskapskrav och kunskapsmål kopplat till elevens utveckling. Se om ni kan hitta lösningar som stödjer elevens utveckling mot utbildningens mål.  Se också blogginlägget om att uppmärksamma oro. 

En person som inte har pedagogisk utbildning, som inte är med i undervisningen, som inte träffar eleven i undervisningssituationer och som inte har kunskap om elevens utveckling mot utbildningens mål kan inte föreslå en extra anpassning. Det är undervisningen som anpassas extra för att stödja elevens utveckling. Däremot kan denna person bidra till förståelse för varför en elev inte är i inlärningszonen.

RTI

betyg och betygssättning extra anpassningar formativ bedömning inlärningszonen komfortzonen kompensatoriskt perspektiv ledning och stimulans listor extra anpassningar panikzonen pedagogiskt perspektiv relationellt perspektiv samverkan elevhälsa
Postat 2020-02-12 17:21

Främja och förebygga – se till att det inte bara är ord som skjuts från höften!

I mitt förra inlägg resonerade jag om kollegialt lärande för och om undervisningen. FÖR undervisningen handlar om att lära sig vad som generellt anses viktigt medan OM undervisningen handlar om vad som är specifikt nödvändigt på den egna skolan. Jag funderar på om förstelärare ofta har i uppdrag att leda kollegialt lärande FÖR undervisningen medan specialpedagoger/speciallärare borde ha i uppdrag att leda kollegialt lärande OM undervisningen. 

Hur ska detta gå till i praktiken då? Det är ju inte vattentäta skott mellan de båda ingångarna och det är inte heller vattentäta skott mellan förstelärares och specialpedagogers kompetens. Många förstelärare är skickliga på att undersöka effekten av undervisningen på elevers lärande och många specialpedagoger är skickliga på metoder och arbetssätt och har en stor arsenal att ösa ur. Mitt förra inlägg var alltså inte menat att skilja de båda kompetenserna åt utan snarare ett sätt att tydliggöra att rollerna kan utformas från två håll. När de båda ingångarna samverkar på många plan sker utveckling tänker jag. Idag vill jag lägga till elevhälsans roller i arbetet. 

Rektor Janne skrev i sin förra blogg om hur vi ibland skjuter från höften, ibland utövar extremt kontrollbehov när vi ska försöka förebygga. Vi kan bli för vårdslösa eller för hämmade i arbetet skriver han. Jag tänker att det är svårt att hålla balansen mellan skjuta från höften och oroligt kontrollerande utan en gemensam förståelse för begreppen: främjande och förebyggande. (I skollagen uttrycks det: förebyggande och hälsofrämjande). 

Främjande arbete handlar om vad vi vill förstärka, ha mer av. Förebyggande arbete är att undanröja hinder. Både främjande och förebyggande arbete kan bedrivas generellt och specifikt, dvs man kan tänka att det borde vara främjande eller att det är potentiellt förebyggande FÖR undervisningen men man kan också tänka mer riktat specifikt utifrån kunskap OM undervisningen.

För att kunna definiera vad det främjande och förebyggande arbetet innebär måste vi börja i en förståelse för vad salutogent förhållningssätt betyder och vad som skiljer det från ett patogent förhållningssätt. Salutogent betonar det friska, patogent utgår från det sjuka. 

brain work

Salutogent: vad behöver stärkas?

sovande elever

Patogent vad gör med alla omotiverade elever? 

Främjande arbete

Vi kan tänka generellt främjande utifrån ett patogent synsätt: “det här är metoder som brukar främja lärandet hos elever med NPF-diagnoser”. 

Eller specifikt främjande utifrån ett patogent synsätt: “det här främjar lärandet hos Kalle i 6A, det behöver vi tänka på eftersom han har en NPF-diagnos”. 

Vi kan också tänka generellt främjande utifrån ett salutogent synsätt: “det här främjar lärandet för elever enligt forskning”. 

Eller specifikt främjande utifrån ett salutogent synsätt: “det här förstärker det som funkar för Kalle i 6A”. 

Förebyggande arbete

På samma sätt beskriver Ingrid Hylander skillnaden mellan ett patogent förebyggande arbete och ett salutogent förebyggande arbete i antologin om elevhälsa från SPSM

För att ge ett konkret exempel: att sätta på barn flytväst för att undvika att de drunknar är en förebyggande men patogen insats. Medan en salutogen insats är att lära barn att simma så att de klarar sig i vattnet med allt vad det innebär av lek, lust och vardagsmotion (sid 49-50). 

flytvästar

Vi kan tänka generellt förebyggande utifrån ett patogent synsätt: “det här måste vi göra för att förebygga att elever med NPF hamnar i svårigheter”. 

Eller specifikt förebyggande utifrån ett patogent synsätt: “det här måste vi göra för att Kalle inte ska hamna i konflikt på grund av hans NPF”. 

Vi kan förebygga generellt utifrån ett salutogent synsätt: “Så här gör vi för att lära våra elever att skapa goda strategier och förstå vikten av att kunna planera så att de inte hamnar i svårigheter ”. 

Eller så kan vi förebygga specifikt utifrån ett salutogent synsätt: “den här kritiska situationen gör vi om så att den istället stärker Kalles strategier för att kunna leka med sina kompisar”.


Tillbaka till kollegialt lärande FÖR och OM undervisningen. Detta gemensamma lärande kan alltså utgå från ett patogent synsätt eller ett salutogent synsätt. Om vi skjuter från höften utifrån ett patogent synsätt är risken stor att vi inte träffar rätt eftersom det som är “sjukt” ofta är ganska specifikt. Att skjuta från höften salutogent är inte lika riskabelt  eftersom det är fokus på det friska och det friska finns lite överallt även där det också finns svårigheter. Men bäst är förstås om vi kan träna på att vara mer specifika och riktade utifrån kunskap OM undervisningens effekter på våra elever. 

Elevhälsan har i uppdrag att arbeta främjande och förebyggande

Elevhälsan behöver enligt min erfarenhet, träna på att gå från ett generellt främjande arbete där man gör insatser av olika slag utifrån olika kompetenser och var och en kallar det främjande utifrån den egna professionen. Det resoneras sällan om huruvida det är patogent eller salutogent. En del kallar att ha samtalsterapi för främjande, andra kallar det åtgärdande. Någon hävdar att hälsosamtal är främjande medan andra menar att de är potentiellt förebyggande. En talar om att öppen dörr till professionen är främjande eftersom elever kan komma när de behöver. Centralt är att vi låter det vara ok att kalla allt lite vad som helst i hela styrkedjan*. Det är tyvärr eleverna som drabbas av detta inkonsekventa och alldeles för lite evidensbaserade sättet att arbeta. Evidensbaserat kallar jag att samla kunskap OM undervisningens effekter på elevers lärande.

Så här kan man göra istället:


Ett främjande arbetssätt

Ett elevhälsoteam fick i uppgift att ta fram underlag som visar sådant som är bra på skolan. Sådant som eleverna uppger som positivt, som hjälper dem att utvecklas och trivas på skolan. I enkäter framkom att det är många elever, 98%, som upplever att de får vara som de är på skolan. Att det finns en stor tolerans och att man inte behöver vara orolig för att känna sig annorlunda. Underlaget analyseras utifrån olika perspektiv och här tänker jag att det är viktigt att både förstelärare och specialpedagoger samt resten av den samlade elevhälsan inklusive rektor är med. Vad är det vi gör som gör att elever känner så? Det är alldeles för enkelt att konstatera att “vi har så fina elever!”. Gräv i vad vi faktiskt gör under en skoldag som framkallar, främjar och förstärker denna känsla:

  • Hur möts eleverna när de kommer? 
  • Vad händer på väg till lektionerna? 
  • Vad sker under lektionerna? 
  • Hur ser det ut när eleverna går mellan salarna? 
  • På rasten? 
  • Hur är det i matsalen? 
  • Hur avslutas skoldagen? 

Vad gör vi vuxna som förstärker vi-känslan? Teamet kom fram till att det redan i receptionen finns ett fint bemötande med en vuxen som hälsar och att alla vuxna håller upp dörrar för elever. Det finns gott om aktiviteter vid sidan om undervisningen som stärker grupper. Elevrådet ges stort utrymme och delar ut godis på alla hjärtans dag och ser till att alla får ett hjärt-kort. Undervisningen präglas av att eleverna får välja mellan olika sätt att arbeta och lärarna är tydliga med att resultaten differentieras så att eleverna har många möjligheter att visa vad de kan på olika sätt. Samarbetslärande är vanligt och lärarna fokuserar på att träna strategier för läsning, skrivande, planering med mera. Alla lärare placerar elever och även i matsalen används placeringskort den första månaden av terminen så att ingen lämnas ensam. 

Listan blev lång på sådant som kan förstärka elevernas upplevelser av att få vara som de är. Vad av det som står i listan kan vara avgörande för att eleverna ska fortsätta att känna så? Vi ringade in några avgörande punkter som på denna skola var att eleverna blir bemötta med respekt, att de möts av någon direkt på morgonen, att de får inflytande i undervisningens och vet att de kan få jobba på delvis olika sätt. 

Hur kan dessa saker förstärkas? Vilka metoder kan ytterligare stärka, främja elevernas upplevelse? 

Nu gick vi in på detaljnivå med exempel på vad man kan säga när man möter elever på morgonen, vilka arbetssätt som kan användas i undervisningen och hur man återkopplar med exempel på formuleringar. Inslag i undervisningen som främjar gruppkänsla togs fram, till exempel att låta eleverna säga positiva saker om varandra och att låta eleverna ge positiv respons på klasskamraters ansträngningar. OBS att dessa detaljer utgår från den aktuella skolan, det är inte säkert att de är genomförbara på andra ställen. 

Simsalabim så har vi nu en lista med konkreta insatser som främjar elevers känsla av att få vara som de är och som därmed stödjer deras utveckling mot utbildningens mål. Specifikt, evidensbaserat, utifrån kunskap OM elevernas upplevelse av skolan med ett salutogent synsätt i botten. 

Det främjande arbetet sätts igång och följs upp på möten, under lektioner och med nya enkäter där eleverna får dela med sig av sina tankar. 

Att främja på detta sätt är inte att skjuta från höften. Det är inte heller att fokusera på det svåra, det tunga, det sjuka. Det är att använda information OM det vi gör och förstärka det vi vill ha mer av för att säkerställa att eleverna fortsätter att uppge att de känner sig välkomna som de är i skolan. En viktig inställning för att utvecklas mot målen. 

Att jobba på detta sätt är roligt, det skapar vi-känsla i gruppen och en känsla av sammanhang. Det är helt enkelt salutogent och främjande även för personalen.

kollegahandledning


 

*Se till exempel PM från regeringen om att examensordningen för lärare i framtiden ska specificera kunskaper om neuropsykiatriska svårigheter eftersom man vill att skolan ska jobba mer främjande och förebyggande. Ett praktexempel på obefintlig insikt i specialpedagogik och bristande kunskap om vad förebyggande och hälsofrämjande arbete är enligt forskningen. Ett skjuita-från-höften-exempel på generellt främjande och förebyggande arbete utifrån ett patogent synsätt. 

 

förebyggande arbete förebyggande och främjande förstelärare och specialpedagog generella insatser eller riktade insatser kollegialt lärande patogent salutogent samverkan samverkan elevhälsa
Postat 2020-02-02 13:22

Försteläraren och specialpedagogen – strategiskt arbete FÖR och OM undervisningen 

Formativ bedömning bygger på att använda information om hur våra elever faktiskt lär för att skapa och forma kärnverksamheten och stödfunktioner för kärnverksamheten. Det är ett strategiskt arbete som utgår från den verklighet vi står i.

Ett annat sätt att bedriva strategiskt arbete är att ta reda på vad som brukar vara hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande. Sådana insatser som andra gjort med goda resultat eller sådant som forskningen framhåller som framgångsfaktorer. Vi kanske läser en bok med goda tips och exempel att härma, böcker som min egen Lektionsdesign.

I boken Building School Based Teacher Learning Communities* vill författarna och projektledarna skapa förståelse för skillnaden mellan de två ingångarna och beskriver därför att det första arbetet handlar om kollegialt lärande OM undervisningen medan det andra arbetet handlar om kollegialt lärande FÖR undervisningen. (Knowledge of practice, knowledge for practice *). 

Kollegialt lärande FÖR undervisningen innebär att fylla på i verktygslådan och kompetensutveckla om metoder, verktyg, förhållningssätt som är generellt framgångsrika enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. 

Kollegialt lärande OM undervisningen innebär att organisationen (på organisationsnivå, gruppnivå och individnivå) lär sig att tolka och förstå hur de elever som vi faktiskt har just hos hos reagerar på kärnverksamheten. 

Låt säga att vi uppmärksammar att många elever hos oss inte är aktiva i arbetet på lektionerna. Strategin FÖR undervisningen innebär att vi då tar till andra metoder eller utvecklar något som borde eller skulle kunna fungera bra för eleverna. 

Strategin OM undervisningen innebär att vi tar reda på mer om vad som kan ligga bakom inaktiviteten. Vi kartlägger genom att fråga eleverna, observera när, var, hur bekymret uppstår. Vi undersöker om det är inaktiviteten som är ett problem- kanske lär sig eleverna ändå men de uppvisar ett beteende som vi tror är negativt för lärande fast det i själva verket inte är det? Kanske är bekymret något annat som kommer före eller efter det uppmärksammade beteendet. 

Båda strategierna behövs, vi kan ju inte bara undersöka bekymmer utan att ha kunskaper om och en arsenal av möjliga insatser för att möta behov av utveckling. Men hur håller vi balansen mellan de båda strategierna?

Jag möter ibland uppfattningen att det som görs på lektionerna är väldigt bra. Man har infört många goda metoder och läser på och prövar och delar med sig kollegialt för att sprida framgångsfaktorer. Det är förstås viktigt och bra! Problemet är att det ibland tycks sanktionera att elever exkluderas eftersom de trots alla goda undervisningsmetoder fortfarande inte kan ta emot dem och lära sig. Listor på extra anpassningar är en del av ett strategiskt arbete FÖR undervisning. Listornas förslag skulle kunna hjälpa men de är generella och potentiella. Strategin kollegialt lärande som stannar vid insatser FÖR undervisningen stärker tanken att det som görs är det bästa och om det finns elever som inte passar in i detta bästa så är det verkligen en svårighet som ligger hos eleven själv. 

Kollegialt lärande OM undervisningen är förstås mer krävande. Då riktas spegeln mot organisationen på individ, grupp och organisationsnivå. Vi undersöker hur alla goda metoder fungerar, om de behöver skruvas till eller om vi behöver förstå mer om något. Då stannar vi inte vid arbetssätt och metoder i klassrummet utan ser över kunskaper i organisationen, värderingar, ledarskap, bemötande kopplat till de elever vi faktiskt har. Inte de elever en annan skola som gjorde bra grejer har. Inte de extra anpassningar som sattes in för en annan elev som gjorde susen eller som någon på Facebook tipsat om. Som Carol Ann Tomlinson som skriver och forskar om differentierad undervisning brukar säga: ”best practice is only best practice if it actually works”. 

Strategin kollegialt lärande FÖR undervisningen är ofta något som organiseras på skolor genom förstelärarnas uppdrag. Kollegialt lärande OM undervisningen är det som specialpedagoger och speciallärare har utbildning i. Vi har lärt oss att använda kartläggning som verktyg för att utforma lärmiljöer**. 

Vad skulle hända om organisationen använde den kollektiva intelligens*** som kan uppstå när förstelärare och specialpedagogisk kompetens skapar synergieffekter av de två strategiska ingångarna i utvecklingsarbetet? 

kollektiv intelligens

Jag tror att det kan vara ett sätt för att ta det nödvändiga kliven från utvecklingsarbete som är generellt och potentiellt hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande till att bli specifikt och riktat hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande. 

Mer om hur det kan se ut praktiskt i nästa inlägg! 


*McLaughlin & Talbert, Building School Based Teacher Learning Communities. Teacher College Press, NY  2006

** man får erkänna att eftersom de flesta specialpedagoger och speciallärare inte får arbeta med strategiskt arbete i praktiken så har de flesta inte tränat på detta i tillräcklig utsträckning. Om man i åratal mest har suttit med utredningar och enskilda elever behöver denna slumrande kompetens lyftas och tränas. 

***Läs mer om kollektiv intelligens i boken Kunskapsintegration av Runsten och Waerr.

formativ bedömning förebyggande arbete kartläggning kollegialt lärande listor på extra anpassningar potentiellt förebyggande arbete
annonser

Föreläsare

Ämnen

Psykisk ohälsa  rörelse i skolan  digital stress  
Hitta fler föreläsare här

Elevhälsan.se

Kontakta oss
Tipsa oss om material
Följ oss på Facebook


Vår huvudsponsor

Prorenata är huvudsponsor för elevhälsan.se