Fråga:
Hej!
Dottern går på högstadiet och saknar flera betyg pga psykisk ohälsa och hög frånvaro. Skolan erbjuder särskilt stöd i ett av dessa ämnen, men dottern vägrar tyvärr att samarbeta med den pedagogen som erbjuds. Slutsatsen av det är att inget åtgärdsprogram skrivs eftersom hon inte får särskilt stöd, trots avsaknad av flera betyg. Hon får anpassningar, men dessa har inte varit tillräckliga i vissa ämnen. Min fråga är om de gör rätt, kan de ”ge upp” efter att ha erbjudit ett stöd eller är de skyldiga att arbeta vidare på andra lösningar för särskilt stöd? Känns fel att det inte utarbetas ett åtgärdsprogram.
Med vänliga hälsningar,
En fundersam mamma
Svar:
Hej du fundersamma mamma,
och tack för din fråga.
Jag börjar med ett kortfattat svar; Skolan bör arbeta vidare med att förstå skälen till att er dotter inte förmår samarbeta med den utsedda pedagogen och att finna andra lösningar av särskilt stöd i samtliga ämnen där extra anpassningar inte är tillräckliga.
Jag förstår att det är många frågor och ofta även oro som väcks, när man som vårdnadshavare, känner att ens barn inte får ett adekvat stöd för att kunna ha en fungerande skolgång. Min erfarenhet är att såväl skolor som vårdnadshavare kämpar hårt för att på bästa sätt försöka stödja eleverna. Ändå vittnar såväl vårdnadshavare, elever som skolanställda om olika brister. Det kan ofta finnas flera skäl till bristerna; Många skolor vittnar om bristande ekonomiska resurser, personella resurser, stora klasser med många elever i behov av stödinsatser och ibland även lokaler som inte motsvarar de pedagogiska behoven. Andra skäl kan vara att det saknas viss professionell kompetens, att skolan-hemmet har olika bilder av stödbehovet och ibland uppstår det även en konflikt mellan skolan och hemmet. Samtliga dessa orsaker kan bli hinder elevers hälsa, utveckling och lärande.
I skolans styrdokument t.ex. skollagen och Skolverkets allmänna råd framgår dock tydligt att det vilar ett stort ansvar på skolans ledning och personal. Här är det viktigt att så väl styr- som stödkedjan fungerar väl. Huvudmannen ska skapa förutsättningar för rektorerna och skolorna. Rektorerna ska i sin tur skapa förutsättningar för personalen, eleverna och vårdnadshavarna. Rektorer har bl.a. ett övergripande ansvar för att
- en förtroendefull samverkan skapas mellan skolan och hemmet.
- skolan tidigt uppmärksammar olika behov hos eleverna oavsett om det är skolpersonal, vårdnadshavare eller elever som aktualiserar stödbehovet
- elevhälsans kompetenser tas tillvara och finns tillgängliga för elever och personal
- det finns etablerade rutiner i arbetet kring olika former av stödinsatser
- sätta in och utvärdera olika former av extra anpassningar
- utreda behov av särskilt stöd, samt pröva och utvärdera olika former av särskilt stöd i åtgärdsprogram. Elev och vårdnadshavare ska få möjlighet att vara reellt delaktiga i hela denna process.
- tidigt anmäla problematisk frånvaro till huvudmannen samt utreda frånvaron och pröva olika insatser. Även här har elev och vårdnadshavare rätt att vara reell delaktiga i processen.
- skolan försöker förstå och möta elevers behov när bilden är komplex exempelvis vid bristande måluppfyllelse, psykisk ohälsa i kombination med problematisk frånvaro.
När någon av dessa punkter brister så kommunicerar ni vårdnadshavare detta i första hand med ert barns lärare, i nästa steg med involverad speciallärare/specialpedagog eller annan elevhälsopersonal som redan gör insatser kring ert barn. Räcker inte detta så lyfter ni frågan med rektor som då har ett ansvar för att såväl lyssna på er som att agera i ärendet. Om det skulle inträffa att vårdnadshavare inte upplever att detta fungerar så kan ni kontakta skolans huvudman. I sista hand, om ni bedömer att ert barn inte har fått adekvat stöd, så kan ni anmäla bristande stöd till Skolinspektionen. Likaså kan vårdnadshavare överklaga olika delar som gäller åtgärdsprogram till Skolväsendets överklagandenämnd. Det kan gälla beslut om att skolan inte kommer upprätta ett åtgärdsprogram, innehållet i ett åtgärdsprogram (åtgärderna och/eller omfattningen av insatserna) eller handla om att skolan har beslutat att avsluta åtgärdsprogrammet dvs att det särskilda stödet ska upphöra.
Ni vårdnadshavare har som sagt dessa rättigheter och de är viktiga för att säkerställa att skolan möter alla elevers behov. Samtidigt vill jag än en gång nämna att skolorna kämpar väldigt hårt. Utifrån de förutsättningar som skolorna har så upplever många skolledare och personal att uppdraget är övermäktigt och många känner sig otillräckliga. Dessutom drabbas skolor hårt av det numera tuffare ekonomiska läget. Skolan har trots detta ett huvudansvar för att skapa en god och förtroendefull samverkan. Skolan bör, som jag inledde med, arbeta vidare för att förstå skälen till att er dotter inte förmår samarbeta med den utsedda pedagogen samt för att finna andra lösningar av särskilt stöd i samtliga ämnen där extra anpassningar inte är tillräckliga. Samtidigt tror jag att samverkan mellan vårdnadshavare och skolor alltid gynnas av att båda parter känner till varandras förutsättningar. Vi behöver alla mötas av en ömsesidig tilltro att var och en av oss alltid försöker att göra vårt bästa.
Ni vårdnadshavare som vill läsa mer om era och era barns rättigheter i skolan kan hitta mycket information på våra tre skolmyndigheters webbplatser; Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och Skolinspektionen. Jag infogar några länkar för er som vill läsa mer:
Skolverket om rätt att få hjälp i skolan
Skolverket om extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram
Skolverket om att utveckla skolans samverkan med hem och vårdnadshavare
Skolverket om hjälp vid brister i anpassningar och stöd
Skolväsendets överklagandenämnd
Skolinspektionen
Soliga hälsningar
Gudrun Löwendahl Björkman
Visste du föresten att Gudrun erbjuder förinspelade föreläsningar inom en mängd olika teman, nu ligger åtta olika föreläsningar uppe
Läs mer och se om det är något för din enhet, skola eller kommun!
