Fråga:
Hej!
Jag arbetar som kurator på en gymnasial friskola. För ett tag sedan gjordes en anmälan till socialnämnden rörande en elevs hemförhållanden där man hade starka misstankar om att föräldrarna missbrukade alkohol. Då socialtjänsten tog emot anmälan ringde de upp flickan (alltså vår elev) under skoltid och informerade henne om detta samt angav att det var hennes mentor som gjort anmälan. En tid senare gjordes ytterligare en anmälan då mentorn vid ett telefonsamtal uppfattade modern som berusad. Än en gång ringde socialtjänsten upp flickan under skoltid och informerade henne om anmälan. De sa återigen att hennes mentor gjort anmälan. Flickan blev helt ifrån sig och avskyr sin mentor efter det här. Detta har lett till att lärarna känner sig rädda och osäkra att göra anmälningar. Jag har försökt nå någon inom soc. och fråga hur de tänker, men hittar ingen som vill svara. Jag tycker personligen att det är lite oklokt och ”klumpigt” att ringa till eleven och informera om att en anmälan blivit gjord, vilken inte gäller henne utan föräldarna. Men oavsett hur oklokt jag än tycker det är, vad säger lagen?
Mvh N
Svar:
(Svaret uppdaterat 2019-07-04)
Hej N,
Självklart måste en flicka i, gissar jag, 16-17-årsåldern på något sätt informeras om att en anmälan har gjorts till socialnämnden om hennes hemförhållanden. Men är det så att hon i detta fall via telefon har fått vetskap om anmälan och anmälare anser jag att det är olämpligt. En sådan uppgift bör lämnas personligen och det är rimligt att socialnämnden, innan man eventuellt inleder en utredning, träffar mamman, flickan och annan vårdnadshavare för att ställa vissa frågor som avgör om man ska utreda. Socialnämnden bör också, innan man tar ett sådant beslut, träffa anmälaren en gång för att klargöra hur allvarligt missbruket uppfattas. Detta kan framgå av anmälan men det är inte säkert att den varit tillräckligt tydlig.
Att få två samtal från socialtjänstens personal utan möjlighet att lugnt och i ett personligt möte kunna ställa frågor är inte bra. Jag tycker att ni ska ta upp detta i ett sansat samtal med t.ex. chefen för individ- och familjeomsorgen och, om inte detta hjälper, med socialchefen. Den fråga du ställer handlar om bemötande. Och dåligt bemötande leder ofta till kritik från klienter som träffar socialnämndens personal.
Men ytterligare en synpunkt har jag om den anmälan ni har gjort. När det inte finns misshandel eller andra övergrepp med i bilden så är det rimligt att träffa en förälder innan en anmälan görs för att få bättre klarhet i förälderns eventuella missbruk och hur detta kan drabba barnet. Och det är lika rimligt att, när en anmälan därefter görs, ni informerar det 16-17-åriga barnet om det. Utgångspunkten är att en anmälan ska göras när man ”får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa”. Det räcker alltså inte att en förälder dricker utan detta drickande ska också vara sådant att det på något sätt kan tänkas drabba barnet så att det behöver stöd eller skydd. Bedömer socialnämnden att detta är fallet så måste man inleda en utredning.
Hälsningar från Staffan
