Fråga:
I detta inlägg besvarar Staffan viss kritik han fått från en läsare.
Svar:
Jag har nyligen fått kritik av en läsare för att jag i mina tidigare svar hävdat att sekretess kan behöva iakttas för elever och deras vårdnadshavare när det gäller rätten att ta del av innehållet i den kränkningsutredning som en skolhuvudman gör.
Det är en inte helt lätt fråga att ta ställning till vem eller vilka som har rätt till insyn i en sådan utredning. Självklart gäller skolsekretess för delar av utredningen för sådana förhållanden som kan antas vara menliga. Om den som begär insyn i utredningen bedöms ha partsställning i ett ärende som gäller myndighetsutövning är ändå huvudregeln att full insynsrätt ska gälla.
Undantag från denna insynsrätt finns (OSL 10:3) när det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en uppgift inte röjs för parten. I en dom (KR Göteborg, mål 2513-18) lämnades inte uppgift ut till en vårdnadshavare om vilka barn sonen hade kränkt. Samme vårdnadshavare hade tidigare, när han fått ut namnet på andra elever som sönerna kränkt, uppsökt deras föräldrar i hemmet och uppträtt hotfullt mot dem. Domstolen skriver: ”…Mot den bakgrunden anser kammarrätten att H L:s intresse av att få reda på inte enbart vad hans son angetts ha utsatt andra barn för utan också vilka dessa är inte kan anses ha sådan tyngd i förhållande till skyddsintresset för berörda barn och deras närstående att sekretessen bör vika. Kammarrätten finner därför att det av hänsyn till enskilt intresse är av synnerlig vikt att de andra barnens namn inte röjs…”
Vem är att se som part och vad innebär myndighetsutövning? För det första uppstår ett partsförhållande i samband med ärendehandläggning, d.v.s. när skolmyndigheten avser att fatta ett beslut. För det andra ska det handla om myndighetsutövning mot enskild person, d.v.s. skolmyndigheten avser att för en viss eller flera personer (i detta fall en eller flera elever) bestämma om en tillrättaförande/disciplinär åtgärd, t.ex. med stöd av skollagens kapitel 5. I skolan aktualiseras myndighetsutövning mot enskild vanligen just i disciplinära sammanhang och vid utredningar/beslut gällande särskilt stöd.
Jag har, med ledning av en dom i regeringsrätten (RÅ 1997:26), hävdat att en ordinär utredning om kränkande behandling inte ger insynsrätt, eftersom skolan i en sådan vanligtvis inte tar ställning till om disciplinära åtgärder kan behöva vidtas. En utredning kan t.ex. visa att det var huvudmannens brister och ansvar som gav upphov till de kränkningar som skedde. Några vidare åtgärder mot inblandade elever bedöms därför inte behövas. Utgångspunkten i varje kränkningsutredning ska vara att primärt granska om skolans arbete med att förebygga och beivra kränkningar är tillräckliga.
Skulle huvudmannen under eller efter avslutad utredning bedöma att disciplinära åtgärder mot en elev kan vara nödvändiga, kommer saken i ett annat läge. Då får eleven och dennes vårdnadshavare ställning som part och den sekretess som gäller hindrar som huvudregel inte att dessa ges rätt till insyn i hela utredningen.
I regeringsrättens dom 850-97 utgick man ifrån då gällande lagstiftning. Någon bestämmelse om kränkande behandling fanns inte i skollagen utan skolans åtgärder handlade tidigt om möjliga disciplinära insatser. Regeringsrätten säger:
” I skrivelsen från Föreningen Mot Mobbning till rektorn för skolan har anmälan gjorts mot tre elever som påstås ha deltagit i mobbningen. Skrivelsen har föranlett rektor att bl.a. kalla de utpekade eleverna och deras föräldrar till samtal med rektor och kurator. Det sagda får anses innebära att det hos skolan har anhängiggjorts ett ärende som gäller tillrättaförande av nämnda elever, dvs. ett ärende av det slag som anges i nyssnämnda lagrum.”
I några kammarrättsdomar från 2010-talet har frågan prövats om huruvida utredningar om kränkande behandling kan anses ge inblandade elever och deras vårdnadshavare ställning som part. En dom (KR Jönköping, mål 746-14) gäller en elev i grundskolan. Vårdnadshavarna ville ta del av alla handlingar som har anknytning till situationen mellan deras son och en annan namngiven elev, inklusive utredningen om kränkande behandling.
Kammarrätten skrev i sin dom bl.a följande:
” Vissa av de efterfrågade handlingarna tillhör ett ärende i skolan avseende utredning om diskriminering och/eller kränkande behandling. I det ärendet får D och M S son anses ha ställning som part. Någon omständighet som medför att utlämnande ändå ska vägras kan inte anses föreligga. Makarna S har således i sin egenskap av vårdnadshavare för sonen rätt att få ut de efterfrågade handlingarna i det ärendet (jfr Högsta förvaltningsdomstolens avgörande RÅ 1997 ref. 26).”
I den andra domen (KR Göteborg 3166-16) yrkade en elev i vuxenutbildningen att namnen på de elever som anmält henne för diskriminering, trakasserier och kränkande behandling skulle lämnas ut till henne. Uppgifterna de tre eleverna lämnade till rektor föranledde rektor att kalla henne till ett samtal. Kammarrätten skriver i sin dom:
”Dessa åtgärder får enligt kammarrättens mening anses innebära att ett ärende angående åtgärder mot kränkande behandling enligt skollagen … har inletts på skolan. I det ärendet har XX full rätt till insyn…”
Kammarrättens domar är inga prejudikat. Prejudicerande domar om utfående av allmän handling svarar Högsta förvaltningsdomstolen för.
Slutsatsen av allt detta är att rättsläget i dagsläget är oklart, trots kammarrättsdomarna. Skulle partskap inträda redan när en utredning om kränkande behandling inleds eller utan att vidare åtgärder övervägs gentemot en inblandad elev, är detta något förvånande. Jag är glad om frågan ges ett tydligt svar, helst via en prejudicerande dom i högsta instans, d.v.s. Högsta förvaltningsdomstolen.
Till dess bedömer jag fortfarande att försiktighet bör iakttas då elever och vårdnadshavare begär insyn i en första utredning om kränkande behandling. Mitt råd, när en sådan begäran framförs om att få ut dokumentationen från en skola i myndighetsform, är att i ett avslagsbeslut skriva:
”Med stöd av offentlighets- och sekretesslagen 23 kap 2 § avslås din begäran om att få ta del av innehållet i den utredning om kränkande behandling som har gjorts. I utredningen har huvudmannens ansvar granskats för att beivra och i framtiden förebygga kränkningar av liknande slag hos oss. Ingen myndighetsutövning mot enskild har övervägts gentemot någon av de i utredningen behandlade eleverna. Vi bedömer därför att ingen rätt till partsinsyn finns utan att skolsekretessen gäller.”
Jag kommer i tre tidigare svar jag lämnat på Elevhälsan att hänvisa till det jag skriver nu, d.v.s. till att rättsläget fortfarande måste ses som oklart.
Hälsning Staffan
