Fråga:
Du har i maj i fjol svarat på en intressant fråga angående att ge stöd utan vårdnadshavarens medgivande. Du svarade bl.a. angående möjligt tillvägagångssätt; ”Den ena är att bedöma om eleven kan behöva särskilt stöd för att nå kunskapskraven, då finns en anmälningsplikt till rektor som sedan ska bedöma om en utredning kan behöva inledas och, därefter, ett ÅP utarbetas. För detta behövs inget samtycke av en vh. Och i det fallet kommer pojken att få stöd utifrån vad som framkommer i utredningen och genom de åtgärder som beslutas i ÅP:et” .
Min fundering; jag är med dig så långt att rektor fattar beslut om utredning samt åtgärder i ett ÅP. MEN om rektor beslutar om samtalsstöd via kurator, fortsatt utredning via logoped, behov av psykologutredning etc… Vad kan då genomföras MOT vhs vilja?
Har ett ärende där skolan i utredning (bl.a. läs- och skriv utredning) kommit fram till behov av fortsatt utredning av språkstörning till logoped men vårdnadshavaren säger nej. Vilka handlingsalternativ finns då?
Mvh J
Svar:
(Svaret uppdaterat 2019-07-03)
Här kan du läsa svaret på frågan som J hänvisar till
Hej J,
Skolan är numera skyldig att, sedan extra anpassningar först har prövats, arbeta med ÅP och göra allt som är möjligt för att ge elever det särskilda stöd de kan behöva för att klara kunskapskraven i skolan. Skulle vårdnadshavarna motsätta sig insatser av hälso- och sjukvårdspersonal (skolpsykolog eller skolsköterska/-läkare eller logoped) eller en kurator finns knappast något utrymme att ingripa med tvång, men en elev i tonåren kan många gånger själv samtycka till att ta emot stöd och även besöka t.ex. en kurator eller skolpsykolog för samtal.
Finns vårdnadshavarna med i hela processen med att utreda och föreslå lämpliga insatser för sitt barn utifrån vad de tycker är lämpligt, så ökar möjligheten att de accepterar de insatser som beslutas, även om de inte i alla delar ”får som de vill”.
Ytterst skulle de ju olagligt kunna ta sitt barn ur skolan genom att inte låta det gå dit. Då kan som en vite utdömas av huvudmannen och anmälningsplikten till socialnämnden ska alltid övervägas då vårdnadshavare/föräldrar obstruerar möjligheterna för sitt barn att få beslutat skolstöd. Ett annat bra sätt att kunna genomföra beslutade insatser är att uppmuntra och uppmana motsträviga vårdnadshavare att utnyttja sin möjlighet att överklaga innehållet i ett ÅP. Då prövar ju en överordnad instans -Skolväsendets överklagandenämnd- genom sitt beslut frågan om huruvida stödet är rimligt,
Om det av ÅP:et framgår att elevens ska ges stöd via särskild undervisningsgrupp , enskilt eller anpassad studiegång, ska dessa verksamheter genomföras och detta kan överklagas. De specialpedagogiska, eller andra pedagogiska insatser som ges kan då genomföras utan vårdnadshavarsamtycke men däremot inte insatser som handlar om vård eller behandling av personal som tillhör hälso- och sjukvården och inte heller kan en kurator samtala med en elev, då denne är i den ålder då vårdnadshavaren ensam kan bestämma över vilka samtal med kuratorn som eleven får ha.
Jag kan tillägga att när en vårdnadshavare motsätter sig beslut i skolan och detta kan tolkas som att denne inte förstår sitt barns grundläggande behov så måste alltid en anmälan till socialnämnden övervägas.
Hälsningar från Staffan