Fråga:
Hej!
Jag undrar hur vi bäst dokumenterar arbetet kring elever som är så kallade hemmasittare? Det är svårt att utreda en elev som aldrig är på plats för att sedan skriva ett åtgärdsprogram, samtidigt som ett åtgärdsprogram måste till.
Svar:
Hej Malin, och tack för din fråga.
Ja, jag håller med om att det verkligen kan vara knepigt. Samtidigt har vi, precis som du skriver, en skyldighet att utreda orsakerna till elevens höga frånvaro samt att utarbeta ett åtgärdsprogram om eleven visar sig vara i behov av särskilt stöd. Eftersom vi i skolan har denna skyldighet behöver vi hitta vägar för att kunna göra utredningen. En viktig del i utredningen av elevs behov av särskilt stöd när det handlar om hög frånvaro är att verkligen lyssna in elevens bild av situationen. Vid hög frånvaro, i alla fall i grundskoleåldern, handlar det ofta om en komplex väv av olika faktorer som kan gälla både skola och hemsituationen. Vi bör i första hand fokusera på skolrelaterade orsaker. Eleven har kanske sedan tidigare upplevt svårigheter i skolan. Många gånger har det också inträffat någon form av utlösande händelse för eleven droppen som fick bägaren att rinna över. Därefter kanske elevens motstånd att komma till skolan snabbt har ökat i både omfång och kraft. Vi från skolan behöver förstå händelseförloppet för just denna elev, hur eleven har upplevt samt nu upplever sin situation. Vi behöver också få en tydlig bild av vad eleven konkret är i behov av för att kunna komma tillbaka till skolan.
Om eleven tidigare har gått på skolan blir ofta första steget att vi samlar ihop den kunskap som vi har om elevens skolsituation. Här kan t.ex. bilaga 1-3 användas i Vägledning för grundskolan/ gymnasieskolan Från att förebygga svårigheter till att göra extra anpassningar och att ge särskilt stöd. I vissa lägen kan lärare tänka att Det fungerade bra när hen var i skolan. Om bara eleven kom hit skulle det lösa sig. För att lösa problemet behöver vi verkligen förstå vad som förorsakar frånvaron. Vi behöver här göra en mer grundlig utredning av elevens behov av särskilt stöd. Vi kartlägger naturligtvis på skol-, grupp- och individnivå och vi kan behöva samråda med flera kompetenser inom elevhälsan under tiden som utredningen pågår.
I kartläggningsdelen genomförs samtal med vårdnadshavarna för att få ta del av deras perspektiv och kunskap om sitt barn. I samtalet är det viktigt att vi utgår från att vårdnadshavarna på olika sätt har försökt få eleven att återvända till skolan. Vi lyssnar in tillvägagångsätten, hur det gick samt elevens och även vårdnadshavarnas känslor i dessa situationer. Detta kan ge kunskap om nya sätt och bemötande som kanske kan bli mer framgångsrikt. I de fall eleven är ny på skolan kan vi be vårdnadshavarna om samtycke att få kontakta den tidigare skolan för att få viktig information. Någon ut elevhälsan kanske också ber vårdnadshavarna om samtycke att få lämna ut sekretessbelagd information för att kunna få en mer komplett förståelse.
Det är inte ovanligt att elever som har blivit hemmasittare kan känna en mycket stark ångest för att komma till skolan, så vi kan inte sätta detta som ett villkor för att kunna träffa eleven. Istället behöver vi erbjuda eleven att träffas utanför skolan på en neutral plats alternativt hemma hos eleven. Det är viktigt att vi också tänker igenom vem som ska utföra dessa samtal och lyssna in eleven. Det är naturligtvis en fördel om personalen och eleven redan har en trygg och god relation med varandra. Samtidigt finns fördelar med att vi redan från början planerar för att samma personal ska kunna ha tid att bli bryggan tillbaka till skolan.
När utredningens kartläggningsdel är klar genomförs en analys av vad som har framkommit. Vi samtalar om och försöker förstå vad eleven är i behov av för att det ska kunna kännas hanterbart och meningsfullt för eleven att öka sin närvaro i skolan igen. Här i den pedagogiska bedömningen dokumenteras om eleven är i behov av särskilt stöd respektive extra anpassningar.
Åtgärderna i åtgärdsprogrammet ska ju sedan möta just denna elevs behov. För en elev kanske det handlar om att bygga en trygg relation med läraren/specialläraren X Y, exempelvis 1h varje vardag under fyra veckor. Någon åtgärd handlar sannolikt om att göra skoluppgifter tillsammans med läraren/specialläraren X Y. Kanske första veckan hemma och andra veckan på biblioteket. Tredje veckan kanske X Y ska möta upp eleven utanför skolan för att sedan gå tillsammans till ett visst klassrum/speciallärarens rum när övriga elever inte är där. Fjärde veckan kanske eleven har undervisning ett visst antal lektioner tillsammans med några elever från klassen som hen känner sig trygg med. En annan åtgärd kanske handlar om att någon annan lärare har kontakt och viss undervisning med eleven över nätet.
Jag sänder ljusa tankar att ni hittar vägar för just denna elev att kunna komma tillbaka till skolan.
Soliga hälsningar
Gudrun Löwendahl Björkman
Förslag på vidare läsning
Vägledning för grundskolan och Vägledning för gymnasieskolan, www.GLBatgardsprogram.com
Skolverkets allmänna råd ”Arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan” se sid 21-22.
