Fråga:
Hej Staffan,
Jag skrev till dig tidigare angående att vägra urinprov vid misstanke eller avstängning av elev, vad gäller? Jag läste också följdfrågan från en kollega på en annan gymnasieskola. Tack för utförliga svar. Jag vill nu spetsa till frågeställningen.
I stort sett varje måndag kan jag i lokaltidningen läsa om personer som polisen ertappat med narkotika i kroppen. Personerna är ibland under 18 år och ibland 18 år och strax över. Går dessa personer på vår skola?? Här tar vi på skolan, med elevens och föräldrarnas samtycke, urinprov och vid positivt svar stänger vi av eleven. Eleven kan ha en kompis som också blivit ertappad med narkotika i kroppen, men där har det varit socialtjänsten som tagit urinprov och vi får inget veta på skolan. Båda eleverna kanske går på ett program där det ingår att hantera maskiner. Det handlar inte om att sätta dit elever utan om ett säkerhetstänk utöver elevens mående. Jag och en till ur elevhälsan har pratat med gymnasiechefen om det här dilemmat och han kontaktar socialtjänsten. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk och vårt syfte är givetvis att bryta ett destruktivt mönster. Lagar är till för att följas och hur kan ett vinnande koncept se ut med tanke på de tre aktörerna; polis, socialtjänst, skola? Att vara till men och samtycke är intressanta begrepp och hur kan dessa på bästa sätt tillämpas? Ska del av OSL skrivas om för att täcka in ovanstående?
P
Skolkurator
Svar:
(Svaret uppdaterat 2019-06-19)
Hej P,
Tack för din fråga som ju är mycket viktig: Hur ska en bra samverkan kunna etableras mellan skola-polis- socialtjänst när drogmissbruk förekommer bland ungdomar? Frågan är så stor att jag skulle kunna skriva en hel rapport om den (och kanske gör det!) men några punkter vill jag peka på här:
Alla tre myndigheter måste ha en gemensam överenskommelse om hur samverkan kan se ut och vilka gränser som sekretessen uppställer i den samverkan. Gemensamma möten i brottsförebyggande syfte måste finnas liksom en allmän kartläggning av den problematik som finns. Denna kartläggning kan vara avidentifierad men polis och skola har en generalklausul i SekrL 10:27 som ger utrymme för information även namngivet i många fall. Alla tre inblandade myndigheter kan ha stor nytta av sådan samverkan, eftersom den ger viktig information för det egna arbetet. Men det är minst lika viktigt att man har ett samarbete kring stödinsatser för de ungdomar som aktualiseras hos myndigheterna. Det är inte bara repressiva åtgärder som behövs utan även vägar ut ur missbruket och här aktualiseras även andra myndigheter och enskilda verksamheter. På några håll har BRÅ satsat på att etablera samverkan när barn och vuxna är indragna i riskbeteende. Jag medverkade i en sådan utbildning i Alingsås för tiotalet år sedan och därefter togs en handlingsplan fram, som bl.a. lyfte frågan om samverkan och möjligheter att polisanmäla och anmäla till socialnämnden.
En viktig grund, slutligen, i samverkan, är att alla inblandade förstår varandras uppgifter och roller. Det är inte självklart att skola och socialnämnd alltid ska polisanmäla och ingen sådan skyldighet finns. För socialnämnden är t.o.m. den möjligheten mycket begränsad när det gäller ungdomars narkotikabrott, trots en utökad möjlighet i ny lagstiftning hösten 2006. Däremot har möjligheten att polisanmäla stärkts betydligt när narkotika säljs eller på andra sätt levereras till en person under 18 år. Att komma till rätta med barns och ungdomars drogmissbruk handlar alltså om en hel bukett av åtgärder; allt ifrån straff till mer allmän samverkan och till konkreta idéer om vägar ut ur missbruket.
Samtycke går oftast att få, det är en huvudregel. Och för barn upp till 18 år kan samtycke till informationsutbyte ges av vårdnadshavarna. Sekretesslagen skrevs inte om i de delar som gäller polisanmälan eller samverkan när den kom som ny offentlighets- och sekretesslag från 1 juli 2009.
Hälsningar
Staffan
