Fråga:
Hej!
Tacksam för att få hjälp med denna fråga.
I vår kommun har jag länge haft funderingar på hur vi HSL personal inom elevhälsan skall göra med identifikation. I alla övriga kontakter med sjukvården måste du(som patient) vid besök visa id-handling, men i skolans verksamhet kan man både bli vaccinerad, göra hälsokontroll och psykologutredningar utan att varken föräldrar eller barn identifieras. Följer vi verkligen aktuell lagstiftning?
Besökte nyligen en vårdcentral där det i väntrummet fanns följande skylt. ”ID-kontroll Enligt Patientsäkerhetslagen krävs identifikation vid ett besök på vårdinrättning. Var god visa giltig legitimation”
Detta fick mig att fundera ytterligare om Elevhälsans verksamhet som ju också följer dessa lagstiftningar verkligen uppfyller lagen. Utgår från att vi är vårdenhet då vi är registrerade i vårdgivarregistret.
Dessutom har vi nyligen haft tragiska händelser i en skola i Sverige, där behovet av identifikation vid besök i skolan lyfts på agendan. Behöver råd över hur vi skall gå vidare i vår kommun. Vi har lyft detta till diskussion inom elevhälsans olika HSL yrken.
Karin, Skolsköterska med Medicinskt Ledningsansvar
Svar:
Frågan har skickats till både Staffan Olsson och Nils Lundin
Här kan du först läsa svaret från Nils Lundin
All hälso- och sjukvårdspersonal är ålagd att genomföra IDkontroll. Detta som ett led i patientsäkerhets-sammanhang. Det säkraste sättet att bekräfta att den elev man har framför sig verkligen är den person som den utger sig att vara är genom någon slags ID-handling. Nu har ju elever sällan sitt pass eller annan ID-handling med sig till skolan. Dessutom är det inte alltid vårdnadshavare som medföljer sitt barn i den kliniska vardagen, som skulle kunna bekräfta sin och sitt barns identitet. Samtidigt och detta är ett genomgående problem i hela sjukvården kan inte hälso- och sjukvårdspersonal bedöma huruvida en uppvisad ID-handling är förfalskad eller ej.
Men, ickedessförty så är ID-kontroll av nöden tvungen i många fall, bl a i samband med vaccinationer. Det kan ju finnas flera elever, till och med i samma klass, som dyker upp med samma förnamn (och även snarlikt efternamn) som tilltänkt vaccinationsoffer, där vårdnadshavare inte medföljer som kan bekräfta identiteten. Där det kanske till och med visar sig att det var klasskompisen (som inte dök upp) som var den elev som skulle vaccineras.
Så i den praktiska vardagen, med ett pragmatiskt förhållningssätt, behöver skolsköterskan så långt möjligt bekräfta att det är rätt elev som ska få rätt insats vid rätt tillfälle av rätt person. Ett sätt är att be eleven uppge sitt namn och födelseuppgifter liksom andra personliga egenskaper som är kända för skolsköterskan. En sådan information, dokumenterad i journalen, kan då anses tillfyllest i det vardagliga sammanhanget som tillfredsställande identitetskontroll.
Hälsar, Nils
Här nedan kan du läsa Staffan Olsson svar, svaret uppdaterat 2019-08-21
Hej Karin, här kommer ett så långt svar som din fråga kräver,
Det är förstås oerhört viktigt att patienter säkert kan identifieras innan de undersöks, vårdas eller behandlas och visst är ni en vårdenhet. I skolan har det sannolikt varit mycket ovanligt att inte kunna fastställa en patients identitet, men risken ökar nu när många elever är ensamkommande, utan sina föräldrar eller andra nära anhöriga.
I en rapport, utgiven 2014, behandlar Socialstyrelsen (SoS) frågan om vård av patienter som är svåra att identifiera. Rapporten heter Vård för papperslösa – Vård som inte kan anstå, dokumentation och identifiering vid vård till personer som vistas i landet utan tillstånd.
Där sägs bl.a. i avsnittet om identifiering av patienter att det i patientsäkerhetslagen ställs krav på vårdgivarna att bedriva ett aktivt patientsäkerhetsarbete och att det av patientdatalagen framgår att en patientjournal med ett visst innehåll, däribland uppgifter om patientens identitet, ska föras. Syftet med bestämmelserna är bland annat att patientens vårdhistorik ska kunna följas så att adekvat vård ska kunna ges vid varje givet tillfälle. I rapporten sägs vidare att den hälso- och sjukvård som en patient har rätt till beror på om patienten är folkbokförd i Sverige och då ska erbjudas fullständig och subventionerad vård eller är asylsökande och papperslös och då ska erbjudas vård som inte kan anstå (enligt lag 2008:344 och lag 2013:407) eller ska visa försäkringsbevis eller EU-kort för att täcka kostnaderna. Ensamkommande barn har rätt till gratis hälso- och sjukvård och tandvård i samma omfattning och på samma villkor som andra barn i landstinget.
Tidigare, fram till december 2014, fanns allmänna råd utgivna av SoS, om identitetskontroll av patienter i hälso- och sjukvården. Dessa avskaffades då vilket föranledde mig att nyligen ställa en fråga om detta till SoS.
Min fråga till SoS löd:
Jag vill veta om det finns några allmänna råd om identitetskontroll i stället för de som upphörde i december 2014. Har sett rapporten från våren 2014 om vård för papperslösa där dessa frågor om identitetskontroll bl.a. tas upp. Man nämner där reservnummer som möjlighet till identitetskontroll när ingen identitetsuppgift finns eller ges. Vilken ledning kan alltså SoS ge vårdgivare idag när allmänna råd inte längre finns? Hur ska en vårdgivare idag göra då en patient inte kan legitimera sig?
SoS svarade så här 2016-01-20:
Hej Staffan,
Tack för din fråga till Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen upphävde de allmänna råden som utfärdades år 1992 främst på grund av att det finns bindande regler som reglerar stora delar av det som rekommenderades i de allmänna råden.
Av 3 kap. 6 § 1 patientdatalagen (2008:355) följer att en patientjournal ska innehålla uppgift om patientens identitet, om uppgiften finns tillgänglig. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete ställer upp generella krav på att det ska finnas ett ledningssystem som innehåller de processer och rutiner som behövs för att säkerställa verksamhetens kvalitet (3 kap. l § och 4 kap. l-4 §§). Enligt 3 kap. 4 § 1 Socialstyrelsens föreskrifter (2008:14) om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården ska rutinerna för dokumentation av patientuppgifterna säkerställa att dokumentationen förses med en entydig personidentifikation. Vidare anges i 3 kap. 5 § SOSFS 2008:14 att rutinerna för dokumentation av patientuppgifter ska säkerställa att det är möjligt att föra patientjournal även när en patients identitet inte kan fastställas, när en patient saknar svenskt personnummer, eller när en patient har skyddade personuppgifter.
Sjukvårdshuvudmannen har alltså ett ansvar att se till att det finns rutiner som säkrar att en patientjournal innehåller uppgifter om en och samma patient, även när patienten inte säkert kan identifieras. Hur löser man detta?
Reservnummer
De förekommer frekvent att papperslösa patienter som tas emot inom den offentliga vården inte kan eller vill uppge sin identitet. I brist på tillgång till personnummer eller annan personidentifikation får journaler i dessa fall föras med hjälp av s.k. reservnummer. Dessa används för samtliga patienter för vilka identiteten inte direkt kan fastställas, exempelvis för personer som är medvetslösa och saknar identitetshandlingar vid ankomsten till en vårdinrättning. Ett problem är att många i målgruppen har flera reservnummer. Det har varit svårt att åstadkomma en ändamålsenlig dokumentation och möjligheten att följa upp vårdinsatser och annan vårdhistorik är i det närmaste obefintlig. Det har visat sig att inget befintligt system är användbart nationellt för vårdens behov av identifiering av patienter utan personnummer. Kan en skolelev som patient inte säkert identifieras torde ändå ett reservnummer i dagsläget vara det säkraste sättet att garantera en entydig personidentifikation.
Förslag för framtiden
I rapporten Vård för papperslösa nämns (s. 24) att det sedan år 2000 i folkbokföringslagen har införts s.k. samordningsnummer som på begäran av en statlig myndighet kan tilldelas personer som inte är eller har varit folkbokförda. Syftet med samordningsnummer är att tillgodose myndigheternas behov av en enhetlig identitetsbeteckning för fysiska personer. Detta för att undvika förväxling och för att utbyta information med andra myndigheter och organisationer om personer som vistas tillfälligt här i landet eller som har rätt till olika förmåner utan att vistas här. SoS har också undersökt men ännu inte tagit ställning till om samordningsnummer skulle kunna användas för identifiering av papperslösa i hälso- och sjukvården och tandvården. SoS anser att det finns behov av att systematiskt använda samordningsnummer på flera områden som berör migranter. Det gäller exempelvis socialtjänsten (bl.a. ensamkommande barn) och skolan i stort, utöver de medicinska insatserna.
På s. 29 i rapporten sägs vidare att det idag inte finns några möjligheter att hitta en heltäckande lösning på behovet av identifiering av patienter i den aktuella målgruppen. Samordningsnummer eller annat system kommer inte att lösa alla problem i alla situationer, men kan på sikt ge förutsättningar för att stärka patientsäkerheten och informationsöverföring mellan olika myndigheter och andra (t.ex. apotek) för flertalet berörda personer. Men man säger också att Det främsta hindret för att finna en tillfredsställande lösning är att det finns en uppenbar osäkerhet om papperslösa personer skulle komma att känna förtroende för systemet med registrering av samordningsnummer. Det finns en risk att många väljer att inte använda sig av ett tilldelat samordningsnummer eller inte accepterar ett erbjudande om ett sådant. Redan idag finns det exempel på att papperslösa personer avstår från att söka sjukvård pga. rädsla för att bli utvisade. Varje sjukvårdshuvudman måste alltså ha ett säkert identifieringssystem för en patient. Rutiner måste säkras för detta.
Hälsningar från Staffan