Fråga:
Hejsan!
Jag arbetar som skolkurator och ingår i ett elevhälsoteam tillsammans med rektor, SYV, specialpedagog och skolsköterska. Skolläkare och skolpsykolog finns inte på plats men ingår naturligtvis också i elevhälsan. Vårt team har förändrats utifrån att en person har slutat vilket gjort att en av medlemmarna är ny. Vi har nu hamnat i diskussioner om hur vi som samlad elevhälsa ska jobba och när t.ex. jag som skolkurator ska informera övriga professioner om vilka jag har samtal med och vad samtalen handlar om.
Hur tänker du kring detta? Min fasta övertygelse är att jag som skolkurator ska värna om tystnadsplikten och elevernas integritet vilket gör att jag inte pratar med övriga professioner om det inte finns behov av det. Om jag ser att det är till nytta för eleven, och jag kan motivera att jag lämnar uppgifter, gör jag naturligtvis det utifrån att jag bedömer att det är för elevens bästa.
Min fråga är: om jag träffar en elev utifrån att hen har ett självskadebeteende, ska jag då informera en specialpedagog om detta? I samtal har det inte framkommit att eleven har några pedagogiska svårigheter utan når målen och är nöjd med sin pedagogiska situation. Vi ser olika på hur jag som skolkurator ska agera i den här situationen.
Tacksam för svar!
Svar:
Hej Petra,
Tack för en viktig och intressant fråga som jag nog delvis tidigare har svarat på, d.v.s. när får och bör befattningshavare i elevhälsan informera varandra, se några länkar i slutet av mitt svar.
Jag håller med dig i din uppfattning att du som kurator, men även alla andra i elevhälsan och i skolan i övrigt, ska värna om elevernas integritet. Behöver inte andra i personalen informeras ska ingen information lämnas.
Ibland är gränsdragningen svår, i andra betydligt lättare. Skulle ett elevärende behöva inledas utifrån det som t.ex. en kurator har fått veta, ska informationen lämnas och ett ärende inledas, t.ex. om särskilt stöd eller kränkande behandling. Skulle en elev behöva diskuteras för att t.ex. en kurator behöver inhämta råd från andra i elevhälsan, kan i första hand avidentifierade uppgifter dryftas, namn behöver inte nämnas. I vissa fall kan det även vara rimligt att diskutera en namngiven elevs förhållanden, t.ex. för att höra annan anställds uppfattning utifrån dennes kontakter med en elev. Viktigt är då att begränsa gruppen som informeras så att bara de personer som kan bedömas ha information av betydelse att lämna tar del av informationen.
Du frågar hur du bör förhålla dig till information när det gäller en elev med självskadebeteende som klarar skolgången bra. Jag kan inte se att det då finns någon orsak att informera annan personal. Däremot kan det finnas anledning till kontakter med andra instanser utanför skolan. I vissa fall kan det t.ex. vara viktigt att informera elevens vårdnadshavare för att dessa ska kunna ta sitt ansvar utifrån föräldrabalkens regler. Dessutom kan du, vid misstanke om att barnet far illa utifrån hemsituation eller eget beteende, ha en anmälningsplikt till socialnämnden, Ett självskadebeteende vittnar ofta om en inre psykisk problematik som ett barn (men förstår även en vuxen) försöker dämpa genom att på olika sätt skada sig själv fysiskt. Då är en anmälan till socialnämnden befogad.
I den situation du beskriver bör, anser jag, din strävan vara att så långt möjligt ge eleven det stöd denne kan tänkas behöva och ställer sig positiv till. Du nämner inte elevens ålder, den kan ha en betydelse för hur du går vidare i detta fall. Dock bedömer jag, avslutningsvis, inte att din information i första hand är av intresse för en specialpedagog eller för andra i elevhälsan. Men skulle eleven vara i tonåren och intresserad av en skolsköterskekontakt kan du förstås med elevsamtycke ta den kontakten.
Hälsning
Staffan
Några länkar till tidigare svar:
https://www.elevhalsan.se/staffan/vilken-skyldighet-har-jag-att-delge.htm
https://www.elevhalsan.se/staffan/finns-sekretess-mellan-specialpedagog-och-kurator.htm
https://www.elevhalsan.se/staffan/kan-vi-lamna-ut-psykolog-social.htm
