Fråga:
Hej!
Jag arbetar som kurator på gymnasiet. En elev berättar att hen blivit våldtagen för några veckor sedan. Det är första gången eleven berättar för någon vuxen. Eleven beskriver att hen mår oerhört dåligt pga av vad som hänt. Hen vill absolut inte att föräldrar ska veta det.
Jag erbjuder mig att samma dag följa med för att hen ska få stöd av kurator/psykolog på ett sjukhus där de arbetar med just detta. Hen vill inte åka i nuläget. Utifrån min oro kring elevens mående säger jag att jag behöver kontakta föräldrar och ge info om att hen mår dåligt men att jag inte behöver berätta varför. Eleven går med på det och jag kontaktar föräldrar.
De tar emot min information men vill så klart veta varför hen mår dåligt, jag säger att jag inte kan berätta just nu då hen inte vill det. Jag ska träffa eleven igen dagen efter. Eleven fyller 17 år om några månader.
Min undran är om jag juridiskt gör rätt som undanhåller anledningen till elevens dåliga mående för elevens föräldrar? Om min oro ökar, kring tex suicidrisk, tänker jag att jag behöver berätta om min oro för suicid för föräldrarna så att de kan ta hen till BUP- akuten.
Kan jag fortfarande undanhålla anledningen till elevens dåliga mående, om hen fortsätter att säga att föräldrar inte får veta?
/Kurator P
Svar:
(Svaret uppdaterat 2020-07-28)
Hej Kurator P,
Det är en svår situation du befinner dig i som kurator. Den belyser också vikten av att det finns kuratorer i skolan, kuratorer som elever känner förtroende för och väljer att tala med i svåra situationer.
Liknande frågor har jag svarat på tidigare, (se bl.a. svaret via länken nedan, ett svar som i sin tur länkar till tre andra svar) men din fråga skiljer sig tydligt åt från flera av dessa på några olika sätt. Det handlar här om ett brott i form av en våldtäkt, eleven går i gymnasiet och du har fått brottsoffrets samtycke att prata med hens vårdnadshavare om att hen mår dåligt men inte berätta om våldtäkten.
I den situation du beskriver speglas en svår balansgång. Den handlar om att ett barns behov av personlig integritet ska vägas mot vårdnadshavarnas behov av viktig information om sitt barn. Utgångspunkten är att ett barn, särskilt när dess ålder närmar sig myndighetsdagen, har rätt till personlig integritet i förhållande till alla, även sina vårdnadshavare. Detta framgår av offentlighets- och sekretesslagen (OSL) 12 kap. 3 §. Men sekretessen hindrar enligt samma lagrum inte att vårdnadshavarna får sådan information som de enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken (FB) behöver, när de har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör sitt barns personliga angelägenheter.
Den uppgift om våldtäkt du beskriver är tveklöst mycket betydelsefull information till en vårdnadshavare. Samtidigt finns viktiga omständigheter beskrivna i din fråga som gör att en sådan rak information till vårdnadshavarna ändå kan vara tveksam. För det första är eleven snart 17 år, relativt nära sin myndighetsålder. För det andra har hen, efter dina samtal, gått med på att föräldrarna ska få veta att hen mår dåligt. Det ger föräldrarna möjlighet att själva ställa frågor till sitt barn. Det ger hen dessutom en viss betänketid att själv avgöra vad hen senare troligen kommer att vilja berätta för dem. Därför anser jag att du nu inte är skyldig att svara rakt på vårdnadshavarnas fråga om varför hen mår dåligt. Jag förutsätter också att du har möjlighet till fortsatta samtal med eleven i och med att hen ser dig som ett viktigt stöd i sin svåra situation.
Jag bedömer alltså att det inte är fel av dig att i nuläget avvakta med information om våldtäkten till föräldrarna. Däremot är det viktigt att du har fortsatta samtal med eleven, samtal som kan bidra till att hen öppnar sig för sina föräldrar och berättar för dem om det brott hen har utsatts för. Möjligen kan du som kurator vara behjälplig vid det samtalet genom att närvara, med elevens tillåtelse förstås. Skulle du märka att hen fortsatt mår dåligt och kanske drar sig undan stödsamtal med dig eller samtal med kurator/psykolog på sjukhus, kan information till vårdnadshavarna bli nödvändig. Det som då, så småningom, även kan diskuteras är om brottet ska polisanmälas, något som eleven säkert idag motsätter sig, eftersom våldtäkten då skulle bli känd för hens föräldrar. Någon brådska med en sådan anmälan är det dock inte, eftersom preskriptionstiden är lång för våldtäkt och börjar räknas först på 18-årsdagen.
Din fråga är i grunden så oerhört svår att svara på. Se därför mitt svar som en indikation på hur du som kurator kan tänka. Jag ser det dock som alltför drastiskt att direkt och rakt berätta för vårdnadshavare om det som eleven i nuläget främst ser sig behöva ditt stöd för att hantera. Jag uppfattar att hen behöver få en viss egen betänketid för att ta ställning till hur hen vill gå vidare.
Är mitt svar ovan rimligt och balanserat i förhållande till FN:s barnkonvention, OSL och FB:s bestämmelser? Jag är osäker, men jag har, då jag svarat, försökt lyssna både på vad flickans, ditt och mitt eget hjärta säger. Det handlar här både om lagstiftning, etiska bedömningar och svåra gränsdragningar. Kanske finns här inget rätt och inget fel. Du har inte gjort fel, det är min övertygelse, när du hittills har handlat som du har gjort.
Vill du någon gång i framtiden kontakta mig för att avidentifierat berätta hur saken utvecklar sig så har Elevhälsan mina kontaktuppgifter.
Hälsningar från
Staffan
https://www.elevhalsan.se/staffan/sexuellt-overgrepp-ska-kurator-kontakta-hemmet.htm
