Fråga:
Jag arbetar som specialpedagog på IV-programmen. Vi har ett treårigt program för elever med funktionshinder. Där har vi nu en elev som inte vill att vi kontaktar hans föräldrar överhuvudtaget. Han är 18 år, saknar diagnos, men har mycket stora svårigheter. Min gissning är att han har en kombinerad autism och utvecklingsstörning. Föräldrarna har mycket höga krav på att lärarna ska anpassa sin undervisning på ett sådant sätt att de kan träna pojken hemma på varje moment i förväg. De har tackat nej till alla utredningar och till plats i särskola. Deras tro är att diagnoser inte finns utan att alla människor kan nå sina mål med rätt undervisning. Detta gör att vårt försök till samarbete med föräldrarna har präglats av konflikter och svårigheter.
Han har IUP och åtgärdsprogram, men föräldrarna vägrar skriva på ÅP och accepterar inte de mål vi sätter upp i hans IUP.
Nu säger pojken själv att hans mamma är dum i huvudet, att han ska skada sig själv eller henne om vi kontaktar henne. Mamman har skrivit ett papper där det står att hon ska företräda pojken i alla frågor som rör hans utbildning och att hon ska kontaktas. Papperet är underskrivet av föräldrarna och pojken, samt bevittnat av två personer. Pojken säger att det är mammas papper som han inte förstår.
Mina frågor är;
Kan vi anmäla till socialtjänsten trots att han fyllt 18?
Kan vi anmäla till överförmyndaren att han behöver en god man?
Gäller mammans papper som fullmakt när pojken säger att han inte vet vad papperet innebär?
Vilken information kan föräldrar till myndiga elever kräva från skolan?
Tacksam för svar! /K
Svar:
(Svaret uppdaterat 2019-06-20)
Hej,
Eleven är myndig. Ingen vårdnadshavare finns, men däremot finns en samtyckesblankett som mamman skrivit på och även pojken och som ger mamman rätt till insyn i pojkens skolgång.
Detta är förstås en mycket komplicerad situation. Än mer komplicerad blir den förstås av att pojken sannolikt bor hemma (du säger inget om det) under föräldrarnas påverkan. Ni har, som det verkar, på olika sätt försökt att få föräldrarnas medverkan i era försök att ge eleven stöd, men de har inte velat delta.
Du ställer några frågor som jag ska försöka besvara. Någon möjlighet att anmäla till socialtjänsten finns inte, eftersom anmälningsplikt inte gäller efter 18 år vid brister i hemmet. Hade det funnits en oro för pojken på grund av hans eget beteende kunde anmälan ändå ha gjorts med stöd av en generalklausul (offentlighets- och sekretesslagen 10: 27). Men en anmälan kunde ha gjorts före 18 års ålder och då anser jag, utifrån din beskrivning, att anmälningsplikt förelåg.
Överförmyndaren är en myndighet och generalklausulen gäller mellan olika myndigheter ”om det är uppenbart att intresset av att en uppgift röjs har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Det är svårt att säga om denna klausul är tillämplig här. Mitt råd är ni avidentifierat tar kontakt med överförmyndaren för att klarlägga på vilka grunder en legal företrädare eventuellt skulle kunna utses i ett fall som detta. Får ni då svaret att detta kan vara ett möjligt fall så kan ni använda generalklausulen, bedömer jag, och därmed röja namnet på pojken och familjen.
Säger pojken att han inte förstår samtyckespapperets innebörd är det tveksamt om ni ska utgå ifrån att hemmet alltid ska informeras. I stället är det bättre att ni i varje enskilt fall diskuterar vad ni avser att meddela hemmet när en uppgift är hemlig, och frågar honom om han vill att ni gör det. Visst finns ett samtycke men pojken kan när han så vill frånträda detta avtal. Men det måste han själv bedöma, i princip opåverkade av er.
Föräldrar till myndiga barn har rätt att på begäran få ta del alla uppgifter som inte omfattas av sekretess/tystnadsplikt, t.ex. frånvaro/närvaro, skolprestationer inklusive betyg, beslut i elevstödjande- och disciplinära ärenden och IUP, om uppgifterna där inte är hemliga. De mål som sätts upp för elever i IUP bedömer jag också vara offentliga, så länge de handlar om prestationer i skolan och i skolans ämnen.
Det är en mycket komplicerad situation du beskriver, en jobbig situation för eleven men också för skolan och för föräldrarna, utifrån deras perspektiv. Pojkens prognos är knappast god, där han står i korsdraget mellan hemmets och skolans olika syn. Är det som jag tolkar dig; att det inte finns något fortsatt utrymme för samtal så gör det prognosen än sämre. Men var fanns socialtjänsten när pojken var 16 och 17 år?
Staffan
