Fråga:
Hej Staffan
Jag arbetar som legitimerad psykolog inom skolan/elevhälsan. I detta fall är elevhälsan en samverkan mellan samtliga yrkesgrupper som är vanliga inom en elevhälsa. Flera yrkesgrupper arbetar centralt, alltså inte i skollokal. Chef för denna elevhälsa är pedagog/rektor och chefen över denna är också pedagog. Den sistnämnda står ansvarig för hälso- och sjukvårdsfrågor inför nämnden. Enligt Psykologförbundet är jag hälso-och sjukvårdspersonal när jag -utreder, vårdar och behandlar-. Stämmer det för dig? Förvaltningen förnekar detta och håller möten, där de skall bestämma om de skall tillåta att jag är hälso- och sjukvårdspersonal. Förvaltningen har också lämnat ut rutiner för hur det skall gå till när teamet skall diskutera insatser utifrån inkomna ansökningshandlingar.
I rutinerna står att -Alla skall läsa allt, som medföljer ansökningshandlingen, från skolan! Då finns ingen ansvarig för ”ärendet”. Det betyder att ett flertal specialpedagoger, skolläkaren, chefen och jag läser alla dokument som skolan skickar som bilaga t.ex. tidigare psykologutredningar från BUP, HAB, NPC osv. Det kan finnas epikriser från läkarjournaler, det kan finnas brev som förtvivlade föräldrar har skrivit, det kan finnas vårdbidragsutredningar osv.
Är det rimligt att alla dessa människor skall läsa allt detta för att sedan sitta och diskutera det i grupp inför beslut om insats? Cheferna säger sig ha talat med jurister (kommunala; JurARK, Skolakuten, osv) och de har alla godkänt ovan nämnda hanterande av de dokument som vidhäftats ansökningshandlingarna.
Psykologförbundet säger att det är korrekt att OSL 23 kap 2 § gäller,mmen de skriver som svar i ett mail: Men inte inom skolan. Jag mailade tillbaka för förtydligande av ordet ”inom” eftersom teamet inte sitter i skolans lokaler men är en del av nämnden. Psykologförbundet säger att den ”inre sekretessen gäller” istället.
Hur skall man behandla dessa vidhängande bilagor? Vad anser du om det?
Elevhälsan behöver ses över, cheferna borde vara legitimerade och sekretessen är idag ett moras. Den ena säger så, den andra säger si.
EK
Svar:
(Svaret uppdaterat 2019-06-27)
Hej EK,
Frågan om skolpsykologers sekretess har varit uppmärksammad ändå sedan 1980-talet. Sekretessen är ju, till skillnad från skolhälsovården, reglerad i skolsekretessbestämmelserna i Offentlighets- och sekretesslagen 23 kap. År 1997 konstaterade regeringen också att att en legitimerad psykolog som ”vårdar, behandlar eller undersöker” människor, tillhör hälso- och sjukvårdens personal. Det betyder alltså att skolpsykologen utför hälso- och sjukvårdsuppgifter i dessa sammanhang men ändå omfattas av en annan sekretesslagstiftning än skolsköterska och skolläkare.
Att det är så framgår av den stora skolsekretessutredningen SOU 2003:103 ”Sekretess i elevernas intresse”. Där sägs på s. 132 att ”Den stränga sekretessen inom den särskilda elevvården (skolpsykolog och skolkurator, min anm.) innebär emellertid inte några formella hinder mot att lämna känsliga uppgifter till annan skolpersonal utan den enskildes samtycke, eftersom hela elevvården inom en myndighet (med undantag för skolhälsovården) anses utgöra en och samma verksamhetsgren. Det bör emellertid påpekas att det normalt inte föreligger någon skyldighet för psykologer och kuratorer att lämna känsliga uppgifter om enskilda elever till övrig skolpersonal, utom i det fallet att rektorn vid skolan eller annan verksamhetschef begär att annan personal skall få ta del av uppgifterna.”
Trots att en skolpsykologs journalanteckningar inte har en sekretessmässigt skyddad ställning i förhållande till annan skolpersonal är det självklart att det mycket noga måste övervägas vilka andra befattningshavare om ska kunna ta del av dem. Detta är ju strängt reglerat i Patientdatalagen 4:1 via inre sekretess, när det gäller vad annan hälso- och sjukvårdspersonal ska få ta del av, t.ex. på ett sjukhus. Då borde det vara minst lika viktigt att annan skolpersonal, i eller utanför elevhälsan, inte ska delges psykologmaterial utan att ha ett starkt behov av detta för sitt tydliga uppdrag i ett enskilt ärende. Att, som du beskriver, i identifierbart skick delge en stor grupp skolanställda sådan information, innan man vet om något ärende aktualiseras för den/de som tar del av informationen, är i hög grad oetiskt. Sådant ska inte förekomma. Däremot finns en möjlighet att i ett första skede i avidentifierat skick ange en viss stödproblematik för en viss elev för en bred grupp av möjliga ”elevstödjare”. Därefter måste man ta ställning till vem eller vilka som ska vara delaktiga i just detta stödärende. När detta är klarlagt faller sekretessen gentemot dessa personer men inte gentemot de övriga. Att en chef för elevhälsan i vissa fall kan ha behov av hälso- och sjukvårdsinformation säger sig självt och det gäller oavsett om hon/han själv har hälso- och sjukvårdsutbildning.
Jag är medveten om att Psykologförbundets uppfattning är att skolpsykologer inte utan samtycke ska kunna delge annan skolpersonal hälso- och sjukvårdsinformation. Men så är alltså inte lagstiftningen utformad. Skolpsykologen ska, enligt lagstiftaren, ha till uppgift att vara skolan behjälplig med tester, utredningar m.m. som kan vara av betydelse för elevens skolgång. Och hittills, fram till 1 juli 2011, har ju de uppgifter som skolpsykologen lämnar till andra på skolan skyddats med sträng sekretess även hos dessa, genom att skyddet har gällt för all skolpersonal när det handlat om uppgift om ”psykologisk undersökning eller behandling”. Men det har, uppriktigt sagt, bara en handfull personal i skolan, inklusive skolpsykologer, känt till. Och den 1 juli upphör den bestämmelsen.
Avslutningsvis är alltså min uppfattning att 1) några juridiska sekretessgränser inte finns mellan en skolpsykolog och annan skolpersonal, ens när det gäller hälso- och sjukvårdsuppgifter, 2) att det vid varje skolmyndighet och friskola måste finnas tydliga etiska riktlinjer som klargör hur den ”inre sekretessen” ska garanteras så att bara de befattningshavare som verkligen behöver uppgifterna ska få dessa. Hälso- och sjukvårdsjournaler ska man inte handskas lättvindigt med i något sammanhang. Därför är det viktigt att, som du har gjort, starkt ifrågasätta rutiner som inte garanterar det integritetsskydd som lagstiftningen samt god etik kräver. Men någon lagstadgad sekretess finns alltså inte från psykologen mot andra i skolan, annat än gentemot skolsköterska och skolläkare som tillhör en självständig verksamhetsgren där.
Jag kan tillägga att även skolsköterska och skolläkare från 1 juli 2011 får röja känsliga uppgifter till annan skolpersonal via en ny bestämmelse i OSL § 25:13 a, om det krävs för att en elev ska få nödvändigt stöd. Skolpsykologer fanns aldrig med i diskussionen kring denna lagändring, av det enkla skälet att de redan idag kan lämna uppgifterna utan stöd av en särskild undantagsbestämmelse som denna.
En stor skolsekretessutredning- SOU 2011:58 ”Skolans dokument- insyn och sekretess” blev klar 1 juni 2011. Jag träffade utredaren och lämnade mina synpunkter om integritetsskyddet i skolan. I utredningen diskuteras noga skolpsykologers sekretess i ett särskilt avsnitt på sidorna 189-199.
Hälsningar från Staffan Olsson
