Fråga:
Är en psykologutredning gjord inom en elevhälsa, en handling inom hälso- och sjukvården? Vilken sekretesslagstiftning gäller inom skolan? enligt Psykologförbundets jurist gäller inte offentlighets- och sekretesslagen 23 kap 2 §§.
Ewa
Svar:
(Svaret uppdaterat 2019-07-03)
Hej Ewa,
Skolpsykologens sekretess regleras av offentlighets- och sekretesslagens (OSL) bestämmelser i 23 kap. 2 §, st. 1 för ungdomsskolan. I denna fråga råder ingen tvekan. För den skolpsykolog som är verksam vid en friskola gäller den tystnadsplikt/sekretess som finns i skollagen 29 kap. 14 §, st. 2. Det handlar om en psykologisk insats inom elevhälsan. En psykolog som ”vårdar, behandlar eller undersöker” en människa är skyldig att föra journal och den som t.ex. undersöks är då att se som en patient. Trots journalföringsplikt och trots att psykologen enligt patientsäkerhetslagen tillhör hälso- och sjukvården gäller alltså inte hälso- och sjukvårdssekretessen i OSL 25 kap.
I många år har denna fråga debatterats – jag har själv skrivit några inlägg i Psykolog-Tidningen om skolpsykologers sekretess, senast år 2000. Men varje stor utredning om skolsekretess har tydligt påpekat att en skolpsykolog har andra sekretessregler att följa än skolsköterskan och skolläkaren. Dessutom är ju elevhälsans medicinska insats (skolsköterska/-läkare) att se som en och självständig verksamhetsgren i förhållande till övrig skolpersonal, även till den övriga elevhälsan. Skolpsykologens insats är inte självständig utan etiska överväganden ska styra vad psykologen informerar annan skolpersonal om. Sekretess gäller dock som huvudregel mellan sköterskan/läkaren och psykologen.
Självklart måste en skolpsykolog vara mycket försiktig med att låta annan skolpersonal läsa journalen, patientdatalagen sätter tydliga gränser där. Men psykologen får och ska lämna ut uppgifter ur journalen då en undersökning av en elev har gjorts , t.ex. som en sammanfattning av resultatet. Om samtycke ha getts för att göra undersökningen får resultatet alltså delges en rektor eller annan skolpersonal, t.ex. inför det beslut om särskilt stöd som senare ska fattas. Det kan göras även om patienten/vårdnadshavarna motsätter sig detta, när ett ”icke önskvärt” resultat av undersökningen föreligger.
Den som vill läsa mer om skolpsykologens sekretess hänvisar jag till SOU 2011:58, ”Skolans dokument-insyn och sekretess”. Där beskrivs gällande rättsläge för en skolpsykolog, främst på sidorna 189-199. Bl.a. konstaterar utredaren att uppgifter som lämnas till psykologer inom skolan om enskildas personliga förhållanden inte skyddas av hälso- och sjukvårdssekretessen samt att psykologernas hälso- och sjukvårdsverksamhet inte anses utgöra en självständig verksamhetsgren i förhållande till skolan i övrigt (s. 189-190). Utredaren föreslår ingen ny sekretesslagstiftning för psykologer, men man säger att ”det kan finnas skäl att överväga en ändring av regleringen i patientdatalagen, eventuellt i kombination med en närmare reglering i skollagen av utlämnandet från psykolog av uppgifter som denne fått del av i sådan verksamhet som avser hälso- och sjukvård.”
Utredningen har inte lett till förändrad lagstiftning.
Det förvånar mig inte om Psykologförbundets jurister hävdar eget tolkningsföreträde av gällande rättsläge för skolpsykologen. Så har det varit sedan 80-talet. Men den uppfattningen har inte stöd i nuvarande lagstiftning utan uttrycker snarare ett i vissa delar välgrundat önskemål om hur det borde vara. Låt oss avvakta och se vad regering och riksdag säger i framtiden. Och en svårighet att ändra psykologens sekretessregler är ju att inte all verksamhet som bedrivs av en psykolog är hälso- och sjukvård, bara vissa individinriktade delar.
Hälsningar från Staffan
