Fråga:
Hej Gudrun,
Tack för intressant information och material. Jag har gått flera kurser hos dig och använder dina e-böcker. Vi har just nu en diskussion på vår skola kring om när en pedagogisk utredning visar på beslut i att inte utforma ett särskilt stöd. Det är ett beslut som går att överklaga och skolan har en skyldighet att informera om detta. Vi har under en tid arbetat med att vårdnadshavare får kopia av sista delen i den pedagogiska utredningen som underlag för beslutet, med bedömningen och slutsatsen. Däremot att själva kartläggningen är skolans arbetsverktyg.
I de fall vårdnadshavare har önskat utredningen som helhet har vi delgivit denna. Detta för att det är pedagogerna i arbetslaget som skriver kartläggningen utifrån stödfrågor och att språket då kan vara mer direkt. Vi tänker att vi inte vill hamna i för mycket dokumentationsarbete.
Tacksam för en återkoppling från dig som sakkunnig i frågan!
Vänliga hälsningar
Susanne
Svar:
Hej Susanne,
Jag förstår hur ni tänker och er strävan att minska dokumentationsmängden är god.
Vi börjar med att titta på vad som står i Skolverkets allmänna råd. På sidan 33 kan vi läsa ”När utredningen är klar är det viktigt att skolan ser till att elevens vårdnadshavare får ta del av den. Fotnot 64: Enligt 29 kap. 10 § skollagen ska vissa bestämmelser i förvaltningslagen (SFS 1986:223) tillämpas vid ärenden som avser myndighetsutövning mot enskild. Det gäller bland annat 15 § om anteckning av uppgifter och 16–17 §§ om en parts rätt att få ta del av uppgiften. Detta gäller även fristående skolor.
Generellt så bör vi således alltid ge vårdnadshavarna en kopia av både utredningen och åtgärdsprogrammet. De har rätt att få ta del av dokumentationen kring sitt barn. Du skriver att vårdnadshavarna får den pedagogiska bedömningen och slutsatsen, men att de får hela utredningen om så önskas. Jag tänker att detta är okej, så länge som ni frågar vårdnadshavarna om de önskar få en kopia på hela utredningen.
Jag beklagar verkligen att dokumentationen kan ta mycket tid. Tid som till viss del annars skulle kunna ägnas åt direkt elevstödjande verksamhet. Samtidigt behöver vi säkerställa att det som dokumenteras tål att granskas både pedagogiskt och etiskt. Dokumentationen kan efterfrågas i senare skede av vårdnadshavare, elever, mottagande skolor och av Skolinspektionen. Jag föreslår därför en tvåstegslösning:
1. fundera och bestäm vad som först kan kartläggas muntligt och
2. dokumentera sedan delar av detta i kartläggningsdelen i utredningen. Ni kan få stöd i hur ni kan dokumentera kortfattat genom reflektionsövningen på sidan 12 i e-boken ”15 skolor och elever i behov av särskilt stöd – Utredningar och Åtgärdsprogram”. Ni kan även använda checklistan i e-boken för att få stöd i vad som bör dokumenteras respektive vad vi bör se upp med.
Det finns också positiva delar med detta dokumentationsarbete. Ibland är det först när vi reflekterar och dokumenterar som vi får syn på vissa viktiga aspekter, vilka kan utveckla undervisningen och öka elevers måluppfyllelse.
Soliga hälsningar
Gudrun Löwendahl Björkman
