Fråga:
Hej,
Jag har jobbat som kurator i 15 år och upplever fortfarande ett dilemma när det gäller samtal med barn under 12 år. Har läst många av Staffan Olsson svar angående detta men upplever det fortfarande lite oklart och mycket svårt.
Nu läste jag om skolsköterskan som på eget initiativ haft flera samtal med elev på 10 år om elevens hemsituation.
Det kan jag väl förstå, att det var fel, samtidigt som jag tänker att skolsköterskan kan ha haft stor oro för elevens mående. Då ska vi å andra sidan anmäla vår oro till socialtjänsten.
Men, jag kan känna att det är svårt när elever söker mig upprepade gånger och tydligt uttrycker att de vill träffa mig men vårdnadshavare säger nej. Att jag ska meddela vårdnadshavare förstår jag – men att de ska kunna säga nej får mig att fundera på hur barnens rättigheter ser ut?
Det kan ju vara så att jag/vi på skolan inte ser några tecken som ger oss oro över barnets välbefinnande, inga skäl för orosanmälan. Men vi vet ju inte i förväg vad som skulle framkomma vid samtalskontakt.
Det är svårt att säga nej till ett barn som vill prata, och det känns fel.
Men om jag förstått det rätt är det alltså så jag ska göra?
MVH
RM
Svar:
(Svaret uppdaterat 2019-11-07)
Hej RM,
Jag förstår att du tycker det är svårt att ta ställning till samtal med små barn, särskilt när frågor lyfts av barnet som berör vårdnadshavarnas ansvar enligt föräldrabalken. Möjligen har mina svar varit litet otydliga tidigare men jag ska denna gång försöka vara så tydlig som det är möjligt att vara.
När ett barn, oavsett ålder, tar kontakt med en kurator för ett samtal, kan kuratorn alltid prata med barnet. Om samtalet gäller frågor som inte berör vårdnadshavarnas ansvar enligt FB kap. 6 finns ingen skyldighet att informera dem om samtalets innehåll. Däremot har JO vid något tillfälle sagt att en vårdnadshavare, vid en direkt förfrågan om detta, alltid ska få veta att en kurator haft ett samtal med barnet. Tyvärr har jag inte tillgång till det beslutets diarienummer.
Det vore orimligt att en kurator skulle säga till ett barn att ”jag kan inte prata med dig för du är för ung”. Man samtalar och sedan avgör kuratorn hur hen ska gå vidare. Framkommer inget som är av betydelse för vårdnadshavarna stannar samtalets innehåll mellan kuratorn och barnet, med möjlighet för kuratorn att vid behov och utan samtycke samtala med andra i skolan om vad barnet har sagt. Framkommer uppgifter av betydelse för vårdnadshavarna, för att dessa ska kunna leva upp till sin skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter (FB 6:11), så ska hemmet kontaktas. Det nämner kuratorn för barnet så att det är informerat om att kontakt tas. Det kan t.ex. vid samtalet visa sig att barnet anser sig ha blivit kränkt eller har andra svårigheter i skolan. I dessa fall ska hemmet normalt informeras.
Det jag nu skriver ges stöd i offentlighets- och sekretesslagen 12 kap.3 §. Där sägs att sekretess till skydd för ett barn även gäller gentemot en vårdnadshavare. Men denne har rätt till information när det framkommit sådana uppgifter vid samtalet som vårdnadshavarna behöver känna till för att kunna ta sitt ansvar utifrån FB:s bestämmelser. Det finns ett tillägg i 12:3 som innebär att en vårdnadshavare inte ska informeras vid risk för betydande men för barnet, d.v.s ifall barnet skulle bli svårt trakasserat, riskera att misshandlas fysiskt eller psykiskt eller förskjutas från familjen. Men den bedömningen måste göras noggrant. Det räcker inte att barnet anser det vara jobbigt och besvärande att vårdnadshavarna kontaktas.
Hoppas detta ger dig ledning i dina fortsatta samtal med unga barn i skolan.
Hälsningar
Staffan
