Fråga:
Hej! Jag har läst flera av dina svar ang ”plikten att informera föräldrarna om/när man samtalar med deras barn” (jobbar som kurator på grundskola 4-9:an)framförallt om de är under 12 år. Har just nu en elev som har en svår hemsituation pga modern – hon har hört av sig och flaggat för att hon vill/behöver samtala och det är förmodligen denna situation hon antagligen vill prata om. Menar man då att jag har skyldighet att informera modern om detta? Ser en klar risk med att eleven kommer ”mussla” om jag måste berätta för modern att vi samtalar.
Hur kan jag hantera detta på bästa sätt för elevens skull?
Vänliga hälsningar
Maria, kurator
Svar:
(Svaret uppdaterat 2019-07-11)
Hej Maria,
Du har rätt i att jag vid flera tillfällen besvarat frågor som gäller unga barns möjlighet att i känsliga sammanhang tala med skolans funktionärer utan att vårdnadshavarna känner till dessa samtal eller samtalens innehåll. För en kurator finns det en möjlighet att vid något enstaka tillfälle prata med ett ungt barn, men framkommer det då omständigheter som vårdnadshavarna med sitt ansvar för barnet enligt föräldrabalken behöver känna till så ska de informeras. Det kan ju vid ett första samtal t.ex. vara så att du som kurator inte vet vad barnet vill tala om. Skulle barnet då berätta om sådant som en vårdnadshavare rimligen bör känna till för att förstå vad barnet kan behöva, så ska hemmet kontaktas. Finns det omständigheter med i bilden som ger misstanke om att barnet far illa ska alltid en anmälan övervägas. I dessa fall, då anmälan görs, ska som huvudregel vårdnadshavarna informeras, om inte anmälarens uppfattning är att barnet utsätts för brott i hemmet.
När barn nått den ålder att deras personliga integritet ökat så att de själva har en viss bestämmanderätt om att ha känsliga samtal med någon anställd i skolan, kan samtal ofta föras utan att vårdnadshavarna behöver informeras om att samtal sker. Men även här måste information till vårdnadshavarna alltid övervägas, om det framkommer omständigheter som gör att dessa kan behöva vidta åtgärder för sitt barn. Någon bestämd åldersgräns finns inte men en sådan viss självständighet kan nog sägas inträda vid omkring 12 års mognadsålder.
I några aktuella JO-beslut har frågan om samtal med skolpersonal behandlats, när en eller båda vårdnadshavarna inte har underrättats om samtalen. PÅ JO:s hemsida under ”JO-beslut” finns diarienummer 1382-2012, som handlar om att en pappa som vårdnadshavare inte fick veta att dottern, omkring 10 år, talade med en skolsköterska vid flera tillfällen.
I en sammanfattning av beslutet säger JO:
”En skolsköterska höll på eget initiativ ett flertal samtal med en elev om elevens hemsituation utan att först inhämta vårdnadshavarnas samtycke. Vårdnadshavarna informerades inte heller i efterhand om vad som kommit fram vid samtalen. I beslutet konstaterar JO att utgångspunkten, med hänsyn till elevens låga ålder, var att samtalen kunnat hållas bara om vårdnadshavarna gett sitt samtycke. Då vårdnadshavarna inte tillfrågats om sin inställning i saken fanns det inte förutsättningar för skolsköterskan att hålla samtalen. Vidare hade skolsköterskan kunnat underlåta att berätta för, i detta fall, fadern om vad som kommit fram vid samtalen endast om det funnits skäl att anta att eleven skulle komma att lida betydande om information lämnades. Utredningen ger inte stöd för att omständigheterna var sådana i detta fall. JO uttalar sammanfattningsvis att det var fel av skolsköterskan både att hålla samtalen med eleven utan vårdnadshavarnas samtycke och att inte efteråt informera om vad som kommit fram vid samtalen.”
Flera liknande beslut finns men jag nöjer mig med detta. Slutsatsen är att elevhälsans personal, men även annan personal i skolan ska skapa bra förutsättningar för samtal med elever. Men när en elev är under 18 år måste hemkontakt alltid övervägas om det vid samtalen framkommer sådana svårigheter för eleven att vårdnadshavarnas föräldrabalksansvar aktualiseras. Om eleven är ung kan vårdnadshavarnas samtycke ibland vara nödvändigt för att genomföra samtal och viktig information som då framkommer kan behöva lämnas till vårdnadshavarna. Och behovet av kontakter med andra myndigheter, t.ex. socialnämnd och polis, måste alltid bedömas i varje enskilt fall.
Hälsningar från Staffan